Problemet är inte alla goda människor som vill väl och som erkänner mångfalden och både respekterar och tolererar olikheten. Problemet är alla dessa goda människor som blundar för orätten, mobbingen och övergreppen och som flyr konflikten.
”Han ägde den obegränsade tolerans som kommer av total likgiltighet.”
(Carl Hammarén 1922-1990)
”Låt oss vara vänner”
Det finns många gränsöverskridande samarbeten mellan skolmedicin och alternativ medicin. Det finns läkarutbildningar där båda sidor ingår i utbildningen som i Indien. Men detta motarbetas av EU. Det finns välvilliga insatser för att lyfta fram alternativen som bromsas eller saboteras som Osherdonationen. Det pågår en underminering driven av egoistiska krafter som inget hellre vill än rasera alternativen för att helt dominera med sina lösningar. Historien visar mängder av sådana exempel.
På 1930-talet fanns två ytterligheter när det gäller behandling av djup depression. Den ena var musikbehandling den andra var lobotomi. Den ena var terapeutisk den andra var medicinsk och där kunde läkemedelsindustrin tjäna pengar. Eftersom läkare inte tjänade pengar på musikterapi så startade man kampanjer för att svärta ned och påstå att den inte hade effekt. Och detta trots att patienter bevisligen blev bättre av just musikbehandling. Emedan lobotomi kunde orsaka fruktansvärd och oåterkallelig hjärnskada. Det tog lång tid och mycket lidande innan denna ”behandlingsform” betraktades som olämplig. Var sjätte lobotomerad dog däribland den svenska konstnärinnan Sigrid Hjertén.
Så mycket av forskning som synes vara vetenskaplig är direkt propagandistisk. Också här kan den godhjärtade blunda inför konflikten och önska att ”vi kan väl bli sams och tillåta alla vägar”. Ja tanken är god men återigen problemet blir då att de som inte vill se ondskan i vitögat faktiskt riskerar att öppna dörren för den.
”Blundar vi för orättvisor och ondska så tillåter vi den att fortgå.” (Edmund Burke)
Tyvärr anlitas forskare och läkare till att förhindra sanningen och istället att pådyvla mänskligheten lösningar som är direkt hälsofarliga men som ger klirr i kassan.
”Det är när godheten blundar som ondskan skadar mest”. (Kristian Gidlund)
Vi bör skilja mellan onda handlingar och onda personer, och att det är vi – de vanliga människorna, som så ofta står passiva och blundar för ondskan – som ger ondskan förutsättning att finnas till och verka. Som Ann Heberlein uttrycker det: ”utan de vanliga människornas oreflekterade stöd skulle Hitler bara vara en ensam, perverterad och maktlös man”.
”Motsatsen till konst är inte fulhet, det är likgiltighet. Motsatsen till hopp är inte uppgivenhet, det är liktgiltighet. Och motsatsen till liv är inte död, det är likgiltighet.” (Elie Wiesel)
Att blunda för det som sker gör inte att det försvinner. Att fokusera på det goda eliminerar inte det onda. Att förneka en problematik ökar däremot likgiltigheten och utgör ett motstånd till nödvändig förändring.
Börje Peratt
Godhetens problematik
SVT visar ikväll (27 feb 2015) en Brittisk dokumentär från 2013. När andra världskrigets koncentrationsläger befriades av de allierade 1945 dokumenterades allt på film. Men trots att ingen mindre än Alfred Hitchcock stod för regin blev filmen om nazisternas värsta illdåd bortglömd – tills nu. Även 28/1. Hela dokumentären är en skildring av ett folk som tittar bort och inte vill se vad som pågår 2 km bort i ett förintelseläger. När man ser denna dokumentär med all sin fasansfulla realism framstår antisemitismens som än mer oförlåtlig.