Den 28 augusti infaller Koloniträdgårdens dag. Dessutom är det 100-årsjubileum för Koloniträdgårdsförbundet, vilket firas på många håll i landet. Idag finns det drygt 300 koloniträdgårdsföreningar. De flesta arrenderar marken av sin kommun upp till 25 år.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Under industrialismens tidevarv under senare delen av 1800-talet tvingades många landsbygdsbor flytta in till städerna för att försörja sig. Lönerna var små och med många munnar att mätta var drömmen om tidigare generationers trädgårdsodlingar av frukt och grönsaker stor.
Idén med koloniområden kom från Tyskland där läkaren Moritz Schreber i Leipzig önskade att fattiga barnfamiljer skulle få möjligheter att komma ut i friska luften efter dagens arbete. Staten skulle tillhandahålla mark som man kunde arrendera.
Till pionjärerna inom den svenska koloniträdgårdsrörelsen räknas Anna Lindhagen och hennes väninna Anna Åbergsson.
De första svenska kolonierna bildades i Landskrona 1895. Redan 1916 fanns det koloniträdgårdar i 37 svenska städer. Till Stockholm kom de 1906 och tio år senare fanns det närmare 6 000 lotter i kungliga huvudstaden.
Stadens arbetare kunde nu få tillgång till en kolonilott med chans att dryga ut den skrala hushållskassan med egenhändigt odlade grönsaker som potatis, bönor och västeråsgurkor samt äpplen, gråpäron och bär för eget bruk. Speciellt mycket betydde lotterna i samband med svältåren under första världskriget och potatisrevolution 1917 med skyhöga matpriser. LÄNK Detta år skördades närmare 870 ton potatis på kolonierna bara i Stockholm.
Ett syfte med kolonilotterna var också att förhindra arbetarna att gå till krogen och dricka på sin lediga tid. Nu kunde de istället utföra nyttigt arbete på sin fritid. Varje kväll vid arbetsdagens slut ägnade de några timmar åt odlingarna. Samtidigt innebar lotten en möjlighet till frisk luft och rekreation.
Det gällde att odla så mycket som möjligt på en liten yta. Lotten indelades ofta i tre delar i en treårig cirkulering av växligheten för att undvika utarmning av jorden. På hösten grävde man om hela ytan; på våren mättes säng och land ut med snören och de smala gångarna på cirka 30 cm trampades upp.
Ibland hade man en liten stuga där det också fanns övernattningsmöjligheter för åtminstone en person. I början var kolonistugorna enkelt byggda och fungerade enbart som vind- och regnskydd. De var endast 4 – 6 kvadratmeter. Man odlade då framför allt potatis och bönor. Senare planterade man fruktträd och bärbuskar. Fina gräsmattor anlades och stugorna byggdes ut.
Först vid 1950-talets mitt då levnadsstandarden blivit högre började man odla större bestånd av blommor. Nyttoträdgårdarna började alltmer övergå i prydnadsträdgårdar.
Kersti Wistrand
Källa: Wikipedia och texter från Skansen
