Lisa Meylers bok ”Född att älska” ger nära döden-upplevares svar på existentiella frågor

Vad är meningen med livet? Finns det något bortom döden? Samtalsterapeuten Lisa Meyler som hade en djup NDU vid fem års ålder, har i sin bok ”Född att älska – nära-dödenupplevelsen och meningen med livet” (2019) beskrivit sin egen inre resa och individuationsprocess. Med hjälp av denna och andra NDUares erfarenheter ger hon olika möjliga svar på livets och dödens frågor och nycklar till förståelse.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Vi lever just nu i en värld med stora och snabba förändringar både vad gäller klimat, miljö och hälsa. Rädslan för sjukdom och död i det nya coronaviruset finns där hos många och en del av oss har mist någon närstående.

Vad är meningen med allt detta lidande? Finns det överhuvudtaget någon mening med livet eller är allt en slump? De existentiella frågorna hopar sig. Finns det några svar på dem? Jo, det finns det!

I sin bok ”Född att älska” guidar oss författarinnan Lisa Meyler varsamt och omtänksamt fram till de svar som nära- dödenupplevare funnit då de gjort resor in i tillvarons djupare medvetandenivåer. Upplevelserna på dessa nivåer fick 1980 benämningen ”transcendens” av NDU-pionjären och professorn Kenneth Ring och kännetecknas av ljusupplevelser och möten med döda anhöriga och kärleksfulla varelser som förmedlar kunskaper.

Lisa Meylers nära-döden-upplevelse

Lisa var med om en drunkningsolycka vid Svarta havet när hon var fem år gammal. En stor våg svepte med henne och gjorde henne vattenfylld och medvetslös innan hon kastades upp på stranden igen och räddades till livet.

Lisa beskriver hur hennes sinnen skärptes där i vattenmassorna och hur hon färdas in i ett starkt ljussken och möter en kärleksfull ljusgestalt:

– Jag minns inga kvävningskänslor när mitt huvud hamnade under vattenytan och inte heller någon smärta när jag andades in. Trots att jag befann mig under vattenytan kunde jag andas som vanligt: `Vad häftigt! Jag kan andas under vattnet! ´, tänkte jag. Det var den sista tanken som hade samband med min kropp. —

– En känsla av den mest otroliga och genomgripande frid sveper över mig. All rädsla och oro är borta. Där finns bara en allt genomsyrande stillhet, harmoni och tillfredsställelse. Så fulländad att det inte finns någon motsvarighet till den.

Det som sedan utspelar sig är i en annan existens än den fysiska mänskliga erfarenheten. Det är omöjligt att översätta i ord eftersom det mänskliga språket saknar begrepp och uttryck för att beskriva dem. Jag har inte längre en tanke på min kropp. Jag bara är. Jag skulle vilja kalla det ett `varandetillstånd´. Och jag är `hemma´.  —

– Det första jag sedan ser i ljuset är en varelse, ett väsen av koncentrerat, levande ljus. Jag fylls av ett igenkännande. Den står långt över mig i kraft och i vishet och älskar mig på ett sätt som är helt omöjlig att beskriva. Det är en kärlek som är så vacker, så stark och allomfattande att jag fortfarande nu fyrtiofem år senare blir tårögd när jag beskriver den. —

Det går upp för mig att jag är gjord av samma ljus, att jag också är en ljusvarelse som utstrålar ljus. —

Kommunikationen oss emellan sker direkt, utan ord, från sinne till sinne eller ande till ande. Efter att ha visat mig all sin kärlek och välkomnat mig hem visar varelsen mig mitt liv i en blixtbelyst ögonblicksbild. Alltsammans finns där på en gång. Det liknar ett levande hologram med både mig själv och andra inblandade med tillhörande ord, känslor, tankar, bakomliggande motiv och orsakssamband. —

Fastän jag bara levt fem år på jorden har jag påverkat alla runt omkring mer än jag hade trott. Jag förvånas över det. Hur varje tanke och känsla jag har haft har tagits emot av andra. Hur de vuxit eller krympt av det jag sagt eller gjort.

Ljusvarelsens kärlek är villkorslös och den dömer inte och han förlåter heller inte några hemska handlingar. Han bara är där och kärleken är villkorslös. Det har aldrig funnits någonting att förlåta.

Eftereffekter

Lisa kan inte riktigt sätta ord på eller berätta om sin upplevelse och i den mån hon försöker så lyssnar inte hennes anhöriga på henne. De har ju aldrig hört talas om liknande upplevelser och bedömer det som fantasier. Hon tränger därför bort minnena.

Ändå finns upplevelsen där påtaglig, vid tröskeln mellan det omedvetna och medvetna. Den kommer att förändra henne i grunden och sätta outplånliga spår i hennes psyke tills hon en dag långt in i vuxen ålder och genom terapi återfår minnena.

Efter upplevelsen på ”andra sidan” där hon förmedlats kunskaper och insikter av en ljusvarelse får den lilla flickan en mognad som andra barn i hennes ålder inte äger, ja, inte ens de flesta vuxna. Upplevelsen lever på något sätt kvar i henne och genomsyrar henne och gör henne till en annan person än den hon varit tidigare. Hon blir mer intuitiv och förstår sin omgivning på ett helt annat sätt. Hon uppfattar så mycket mer av tillvaron, kan liksom se in i sina medmänniskor, se deras olika roller och ansikten. Hon avläser genast dubbelhet och lögner i omgivningens budskap, t.ex. om någon smickrar en medmänniska men innerst inne i verkligheten föraktar henne. Hon hyser också stor medkänsla och förståelse för sin omgivning, något hon har nytta av när hon senare i vuxen ålder arbetar med äldre människor inom hemtjänsten och senare inom psykvården.

Lisas upplevelse har gjort henne mer mogen även på ett annat sätt. Som barn i en rysk-judisk familj älskar hon kultur och bildning. Hon läser tidigt de ryska klassikerna, deklamerar dikter utantill och slukar musik.

Uppväxten

På grund av sitt judiska ursprung blir familjen tvungen att hals över huvud lämna Sovjetunionen då Lisa är endast nio år. De hamnar så småningom i Sverige, vilket blir en enorm kulturchock för henne. Hon sätts i judiska skolor och slutligen i en Waldorfskola. Hennes tonårstid blir utåtagerande och stormig. Hon står inte längre ut med den dubbelhet och den skenhelighet hon ser runt omkring sig. Hon revolterar och det blir både skolk och missbruk.

Nära- dödenupplevelsen ligger hela tiden där i det förmedvetna, men hon lyckas inte minnas fastän hon försöker; inte förrän långt fram i vuxen ålder då hon gått igenom terapier. Och då är det i en speciell gruppterapi under ledning av läkaren Göran Grip, som själv haft nära-döden-upplevelser som barn, som hon sakta börjar skala av sig lager efter lager för att slutligen minnas och ta till sig hela sin upplevelse.

I boken får vi följa Lisa Meyler på hennes långa och mödosamma individuationsresa där hon genom både genom terapi och läsning av nära- dödenlitteraturen samt andra nära-dödenupplevares berättelser [1] finner sig själv och blir helad genom att integrera sin egen djupa NDU. Hon minns ljusvarelsens ord att livet går ut på att känna kärlek och att älska och hon minns den uppgift hon fått att förmedla detta till sin omgivning.

Lisa Meyler är idag psykosyntesterapeut och företräder därmed den transpersonella psykologin, som är öppen för och specialiserad på upplevelser i förändrade medvetandetillstånd, sådana upplevelser som kan tolkas som fantasier inom flera andra psykologiska skolor.

Tankar om boken

På baksidan av ”Född att älska”, som omfattar 400 sidor, anges att det rör sig om flera böcker i en. Jag håller med och jag finner fyra delar. Det är historien om en nära-dödenupplevares egen livsresa, sökande och återupptäckande av sitt sanna jag. Det är också ett spännande stycke historia om livet i Sovjetunionen och uppväxten i en ny kultur. I denna individuationsresa presenteras även forskning inom NDU-området och Lisa Meyler uppvisar härvidlag ett mycket brett kunnande. Slutligen har hon en mängd fina skildringar av andra NDU: ares upplevelser. Allt vävs ihop till en helhet där författarinnan slutligen kan knyta an till sin upplevelse på transpersonell nivå och själv helas och dela med sig till sina läsare.

Lisa Meyler börjar med barns upplevelser, särskilt i samband med drunkningsolyckor, och övergår till de vuxnas berättelser. Hon behandlar även NDU-berättelser med negativt innehåll i form av t.ex. rädsla, övergivenhet och tomhet. Dessa är inte så vanliga med existerar trots allt. Hon presenterar forskningen kring dessa upplevelser.

Boken vänder sig till alla och envar intresserade av existentiella frågor. Genom sitt urval av berättelser målar hon upp hur tillvaron fungerar utifrån NDU:arnas perspektiv, något som kan vara både till eftertanke, vägledning och tröst för den öppne läsaren. Döden är en oskiljaktig och helt naturlig del av livet som vi inte behöver frukta och livet går ut på leva och växa i kärlek.

Tankar kring Lisa Meylers författarskap

Lisa Meyler är en duktig stilist och många kapitel uppvisar hög skönlitterär kvalitet. Det märks att författarinnan är bildad och själv har en stor erfarenhet av skönlitteratur.

Vissa partier sträckläste jag. Dit hör hennes berättelse om barndomen i Sovjetunionen. Jag har själv forskat kring nära-döden-upplevelser i samband med barnafödande och en del av denna forskning var förlagd till just Ryssland. Vid tiden för Lisas drunkningsolycka 1974 befann jag mig själv i Sotji vid Svarta havet. Kanske gick vi förbi varandra där på stranden, vem vet?

I egenskap av NDU-forskare och f.d. lärare skulle jag väldigt gärna läsa fler böcker av Lisa Meyler, böcker som har mycket mindre omfång och där hon vänder sig till barn och ungdomar. Så många av dessa brottas med livets mening i våra dagar och en novell eller en utbroderad bok om ett enda barns nära-dödenupplevelse skulle för flera av dem kunna betyda oerhört mycket! Du har både den egna erfarenheten, den fängslande skrivförmågan och den pedagogiska blicken för detta, Lisa, och dessa böcker saknas!

Kersti Wistrand

Referens: 1) IANDS (International Association for Near Death Studies) har ett brett sortiment av nära-döden-upplevares insända berättelser: https://iands.org/research/nde-research/nde-archives31/newest-accounts.html

Bok: Lisa Meyler, ”Född att älska – nära-dödenupplevelsen och meningen med livet”, 402 sidor. 2019, Parthenons förlag. ISBN 978-9185044-16-0