Ljuset i en lövskog en tidig vårdagsmorgon. Att sätta sig ned på en mossig sten, att omslutas av skogens alla träd och andas in omgivningen genom alla sinnen. Att finna sig själv och att få ett nytt och större perspektiv på tillvaron. Kersti Wistrand ger i några artiklar en betraktelse över naturupplevelsen och den forskning som finns kring denna.
TEXT: KERSTI WISTRAND Foto överst: Pexels, Pixabay.com
Att uppsöka harmonin i skogen och slippa stressen ute i samhället och omvärlden ger lugn, ro och vila och ett personligt egenutrymme. Naturen bara är och lever sitt liv som den alltid har gjort. De mossbelupna stenarna har existerat i miljontals år. Träden ger trygghet med sina rötter, välförankrade i Moder Jord, och sina stammar och grenar strävande upp mot himlen. Ursprung i historien och förankring i naturen – det är inte för inte som vi svenskar har en slags naturnationalistisk känsla för skogen.
Skogen och naturen är det första templet under evolutionens gång. Många naturfolk har använt sig av utesittningar och ”vision quests” för att få en andlig upplevelse. Än idag finner människan ett andligt rum eller en andlig kontakt i naturen och inte minst i skogen. Här kan du lyssna till Andris fågelviskaren LÄNK
Foto: K. Wistrand
Slår man sig ned på en sten eller en stubbe i skogen, iakttar naturen och allt som sker där och låter sina sinnen uppfyllas av detta, övergår sinnestillståndet lätt och naturligt till att ”upplevas som ett med naturen” eller ”bli del av dess väsen”. Man får en känsla av att vara en del av universum och dela sitt liv med alla andra varelser, träd, växter, djur; ja, t.o.m. med planeter och stjärnor. Det ger en upplevelse av transcendens, där man för en stund lämnar sitt ego för något djupare och större i tillvaron. Vi blir emotionellt berörda och får förståelse för sammanhangen,.något som är helande och välgörande för själen.
Foto: Nagalappa, Pixabay.com LÄNK:
David Thurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns Högskola, har utfört ett nordiskt forskningsprojekt, ”Sekulära nordbors förhållande till naturen”, där han har intervjuat en mängd sekulära nordbor om hur de ser på religion. [1] När de berättar om sina andliga upplevelser så är det ofta sådant de mött i skog och natur. Man söker sig ut i naturen för att finna lugn och harmoni, och att få en kontrast mot vardagslivets stress. Ibland blir denna känsla lite djupare och mer existentiellt berörande. Det uppstår en känsla av distans till vardagslivets problem och återgång till något mer ursprungligt. Här följer några intervjusvar från undersökningen:
– Det finns ingen politik därute, inget brus som stör – det är lite som naturens tempel i vildmarken. Man finner ett lugn och en tomhet, andra aspekter av tillvaron och existensen. Inga inputs – att bara vara sig själv. Att finna sig själv. Helt andra inputs. Ibland inga inputs alls, bara känslan att vara grundad i sig själv. Självet är en kanal som kan kanalisera och förstå att det finns någonting större: Vad kommer medvetandet ifrån? Var kommer kärleken ifrån? Allt är så komplext. Det är inte så att bara för att jag har en världsuppfattning eller så, så behöver det vara så som jag tänker. Det är väl det största problemet vi har idag, separationsmedvetandet och det dualistiska tänkandet: jag och du; vi och dom.
– Om jag är ute och upplever någonting under väldigt lång tid är det inte som en tro utan det är en upplevelse. Jag känner någonting, men den som är religiös kanske kallar det Gud.
– Jag får tid med mina tankar. De eventuella problem man har kanske inte är så stora. Det finns någonting utanför den här lilla sfären som man oftast hamnar i.
Från Alnarps rehabiliteringsträdgård. Foto: Samen från Vilhelmina. Wikipedia.
Ekopsykologi
En tämligen ung gren av psykologin är den s.k. ekopsykologin. Dagens vanligaste psykologiska teoribildningar är i stort sett blinda för att vi människor är varelser som lever i ett större ekologiskt sammanhang och att detta kan ha betydelse för vårt psyke. Orsakerna till psykisk ohälsa ses i allmänhet i mellanmänskliga sociala relationer och inom den enskilde personens psyke. Ekopsykologin däremot, undersöker människans känslomässiga och existentiella relation till resten av naturen. Störningar i denna relation, där vi upplever oss som skilda från naturens sammanhang, ses inom ekopsykologin som en viktig orsak till stress, oro och meningslöshet. Den känslomässiga separationen mellan människa och natur ses även som en viktig orsak till vår tids rovdrift på naturen och förstörelse av det ekologiska systemet. Det är viktigt att som i det gamla bondesamhället kunna se sig själv som en del i en väv av samband och sammanhang.
Eva Sanner är terapeut, som studerat ekopsykologi. Hon är även författare till boken ”Naturens hemlighet” vilken hon skrivit för att inspirera oss att närma oss och skaffa en relation till naturen [1]:
– Ur ett ekopsykologiskt perspektiv hör vi till naturen och är en del av den. Vi hör under naturens lagar. Det är vår sanna plats. Just därför blir naturupplevelserna så starka. Forskningen visar att vi mår bättre och blir lugnare och mer kreativa när vi vistas i naturen. Det är logiskt att tänka sig att vi mår dåligt då vi aldrig vistas i naturen. ”Hemligheten” är att det finns ett större sammanhang som ger den andliga dimensionen av naturen. Ett stort sammanhang där vi har en plats och är en del. Utifrån ekopsykologin ser vi att vi påverkas utifrån hur naturen mår. Vi behöver ett balanserat ekosystem för att ha full hälsa. Man kan se på psykisk ohälsa som ett resultat av att ekosystem går sönder. Det finns ett samband mellan klimathot, miljökriser och vår psykiska hälsa. När vi ser vad som pågår runt omkring oss ser vi ju också hur vi som art håller på att förstöra våra livsbetingelser. Genom att närma oss naturen får vi ett annat förhållningssätt till klimatkris och miljöhot. Vi blir emotionellt berörda och får förståelse för sammanhangen.
Nu, i denna tid vi lever i, skulle vi även kunna infoga coronaoron och dess följder i samhället i ”den psykiska hälsan”.
Varifrån kommer då den här återhämtade kraften?
Under ett par decennier har man forskat på s.k. restorativa (stärkande) miljöer. Enligt denna teorin räcker det med en lätt uppmärksamhet när man är i naturen. Stephen och Rachel Kaplan som står bakom teorin, kallar den fascination vilket innebär att uppmärksamheten helt och fullt går till landskapet och naturen där. Den riktade uppmärksamheten kan vila – och det är DEN som inte kräver någon som helst ansträngning. Hjärnan kan då vila och återhämta sig. Vi kan välja i vilken naturmiljö som vi återhämtar oss bäst beroende på vilka landskap vi föredrar och som finns närmast. [2]
Dr Terry Harter har lett ett av de första stora internationella samarbetena då det gäller stressreduktion genom naturupplevelser, där man idag använder sig av vetenskapliga metoder och frågor.[2,3]
Den svenska terapeuten Eva Sanner (se ovan) påpekar att det är viktigt att uppleva skogen som ett subjekt, inte ett objekt. Att liksom kommunicera och föra en dialog inom sig med träden, växterna och djuren i skogen. Hon föreslår också att man inte bara joggar i skogen eller går ut med hunden utan väljer ut en favoritplats i naturen där man trivs och dit man ofta går. Det är viktigt att sitta ned, kanske en kvart på samma plats, stilla sinnet och inrikta sig på naturen, något som kanske i början är svårare för stadsmänniskan. Genom mindfulness kan man där använda samtliga sinnen för en än starkare upplevelse av naturen: Vad ser jag? Vad hör jag? Vad förnimmer jag? Detta ger en spontanavkoppling i hjärnan och en känsla av ”vara hemma”. På så vis får man en djupare existentiell kontakt, inte enbart en stressreduktion.
Förr i världen fanns klosterträdgårdar i Sverige. Där mediterade och munkar och nunnor. Dagens efterföljare är de s.k. Stilla trädgårdarna (Här är ett exempel på en sådan i kristen anda: https://www.youtube.com/watch?v=MmctoSHo1dE
Alnarps rehabiliteringsträdgård. Foto: Samen från Vilhelmina. Wikipedia–
Forskning i ekopsykologins spår
Att vandra i naturen minskar stress, stärker immunsystemet, kan förbättra humöret och skydda mot psykisk ohälsa. Dessutom saknas biverkningar. Om man inte kan ta sig ut i naturen har detta att bara se på naturen en effekt på oss. Som en följd av eko- och miljöpsykologisk forskning har läkarrecept på vandringar eller camping i naturen skrivits ut, grönskande innergårdar vid nybyggen av sjukhus respektive rehabiliterings-trädgårdar för långtidssjuka anlagts.
Samarbete mellan miljöforskare, stadsplanerare och experter på folkhälsa har blivit viktig sedan 80-talet. Nedan presenteras tre sådana projekt. [2]
Arkitektprofessor Roger Ulrich är numera verksam vid Chalmers i Sverige. Han inledde dialogen mellan arkitekter, landskapsplanerare och vårdpersonal. Redan 1984 lade han fram sin forskning i en studie i Science. Den handlade om naturen i sjukhusmiljöer. Han jämförde återhämtningen efter operation av två patientgrupper som var inlagda på sjukhus. Ena gruppen hade utsikt mot en park, den andra mot en tegelvägg. Redan efter en vecka skilde sig resultaten åt. För dem som såg naturen gick återhämtningen fortare. De tillbringade i genomsnitt ett dygn mindre på sjukhuset. De som blivit exponerade för lugnet i naturen utanför hade dessutom mycket mindre smärta och behövde inte starka narkotiska injektioner utan det räckte med smärtstillande tabletter, vilket var en viktig skillnad. Många studier efter denna har visat samma sak. Det är viktigt att vara i en riktig natur och detta betyder att man behöver ta hänsyn till detta då man bygger sjukhus. De behöver byggas annorlunda och visa på omtanke och mjukhet. Studien har bidragit till att man anlagt terapeutiska trädgårdar i USA, Storbritannien och Sverige. Grön arkitektur har fått ett genomslag på flera stora sjukhus.
Terry Harter är professor i miljöpsykologi i Uppsala universitet och var en av de första att studera naturens inverkan på våra kognitiva förmågor. Han visar på hur naturen hjälper oss vid psykisk utmattning och hur vi lättare lär oss nya saker. Han har under många år studerat hur naturen påverkar mental förmåga, uppmärksamhet, snabbhet, koncentration och minne. Försökspersoner får utföra tankearbeten som tröttar, men återhämtar sig snabbare då de gör pauser utomhus i naturen. Han anser på grund av detta att människor som regelbundet vistas i naturen återhämtar sig snabbare och att detta ger ett skydd mot ohälsa.
Naturen ger oss läkande krafter, något som är värt att påminna oss om inte minst nu i coronatider. Varför inte söka upp en vacker skogsdunge eller park där du trivs och kan sitta ned, öppna dina sinnen, bli ”ett med” och ta emot naturens egen livgivande energi?
Kersti Wistrand
Referenser:
1) Radioprogrammet ”Skogen -svenskarnas tempel?”, Sveriges radio LÄNK
2) Vetenskapens värld: ”Frisk av naturen”, sänt i SvT 1 september 2019. 3)http://www.naturaepsiche.it/fileadmin/img/A.J.Adhemar_Nature_as_clinical_psychological_intervention.pdf
