Carl Gustav Jung

Artikel på Vetamera, där görs uppdateringar

Carl Gustav Jung, född 26 juli 1875 i Kesswil i Thurgau, död 6 juni 1961 i Küsnacht i kantonen Zürich, var en schweizisk psykiater som gick i lära hos Sigmund Freud men som lämnade hans skola och bildade den analytiska psykologin. Jungs arbete har haft stort inflytande inte bara inom psykologin, utan även inom religion, litteratur och filosofi.

CG Jung inledde sin psykiatriska verksamhet på mentalsjukhuset Burghölzli, under Eugen Bleuler. Medan han arbetade där tog han kontakt med Sigmund Freud efter att ha läst dennes bok Drömtydning, 1906.^[1] Detta ledde till ett intensivt samarbete fram till 1913. Jung kunde med sin psykiatriska bakgrund aldrig riktigt acceptera delar av Freuds psykoanalys,^[2] och inte det som Jung uppfattade som Freuds dogmatiska hållning till sexualteorin.^[3][4] Med boken Wandlungen und Symbole der Libido 1912 avvek Jung från psykoanalysen,^[5] och brytningen blev kort därpå ett faktum. Många av de begrepp som Jung myntade för att beskriva människans psykologi har blivit allmänt kända och använda. Se Nyckelbegrepp

Ungdom och studier

Redan tidigt var Jung starkt upptagen av drömmar och fantasier men drogs som studerande till naturvetenskaperna, särskilt zoologin och geologin. Han hyste också ett starkt intresse för olika religioner samt för grekisk-romersk, egyptisk och förhistorisk arkeologi. Han blev medveten om kluvenheten i sina intressen och hans psykologiska teori kom i stor utsträckning att handla om överbryggande av sådana motsatser i människans psyke som tanke och känsla, intuition och varseblivning, manligt och kvinnligt, medvetet och omedvetet, profant och religiöst.

Giftermål

Jung gifte sig med Emma Rauschenbach 1903. De var gifta livet ut och fick fem barn tillsammans. Emma Jung blev sedermera själv jungiansk analytiker och skrev boken Animus and Anima (engelsk titel).^[6] Hon ägnade många år till att studera berättelserna om riddarna av det runda bordet och graalen. Efter hennes död färdigställde den framstående jungianen Marie-Louise von Franz hennes manuskript och publicerade det som The Grail Legend (engelsk titel).^[7]

Jung som psykiater

Jung började sin bana som psykiater vid Burghölzikliniken i Zürich 1902. Han inledde sin forskning med att konstruera ett associationstest. Med hjälp av detta kunde han konstatera att många patienter hade svåra känslomässiga blockeringar i sitt tankeliv och att deras psykiska problem i många fall hade en inre mening.

1903 publicerade han sin doktorsavhandling, som på engelska har titeln On the Psychology and Pathology of So-Called Occult Phenomena. Ytterligare tre år senare, 1906, publicerade han Diagnostic Association Studies. Han skickade ett exemplar av boken till Sigmund Freud, vars teorier både han och Bleuler börjat intressera sig för. Det visade sig att Freud redan köpt boken.^[8] Denna kontakt ledde till intensiv brevväxling, ömsesidig vänskap och stort intellektuellt utbyte.^[9]

Den komplicerade relationen med Freud

Efter ett års korrespondens besökte Jung Sigmund Freud 1907. De ska ha samtalat oavbrutet i tretton timmar och blivit fascinerade av varandras intellekt.^[10] Jung talade och skrev påföljande tid som en anhängare till Freuds psykoanalys. Han blev med Freuds stöd ordförande för International Psychoanalytical Association 1910. Freud såg Jung som sin eller psykoanalysens kronprins,^[11]

Medan Jung fortsatte sitt psykiatriska arbete, och senare privatpraktiserande, med psykoanalytisk inriktning, växte idéer fram som han senare skulle definiera som det kollektivt omedvetna och dess arketyper, i korthet ärvda psykologiska grundstrukturer. Freud motsatte sig detta spår och menade att det omedvetna endast innehöll bortträngt material och hade en huvudsakligen negativ kvalitet, medan det hos Jung växte teorier att det visserligen fanns en sådan del av psyket, men också någonting annat – material (idéer, bilder) som aldrig varit medvetna, och som in potentia var gemensamma för alla. Det blev allt mer uppenbart för Jung att han inte kunde fortsätta jobba ”i Freuds skugga”, eftersom Freud inte tolererade att få sina kärnbegrepp ifrågasatta.^[12][13]

Brytning med Freud

Jungs bok Wandlungen und Symbole der Libido (aktuell engelsk titel Symbols of Transformation) publicerades 1912. Han uttrycker där idéer som går emot Freuds, och boken betecknar den intellektuella brytningen mellan Jung och Freud.^[14] Ett antal missförstånd och en allt mer hätsk ton i korrespondensen (i synnerhet från Jungs sida) ledde till personlig brytning 1914.^[15]

Vid sidan av det intellektuella samarbetet etablerades starka känslor mellan de två. För Jung blev Freud en fadersfigur, och Freud beskrev Jung som ”min adopterade äldste son”.^[11] Det var ett skäl till att brytningen mellan dem blev utdragen och smärtsam, med efterföljande bitterhet och viss fientlighet.^[16] Efter brytningen med Freud upplevde Jung att han blev allt mer isolerad, både professionellt och privat, eftersom hans freudianska kontaktnät tog avstånd från honom (liksom hans medicinska kontaktnät tagit avstånd från honom när han vänt sig till psykoanalysen). Under 1910-talet genomlevde han en kris, och hade vad han senare skulle kalla sin ”konfrontation med det omedvetna”. Han skrev och målade fantasier och visioner denna tid i ett band han kallade Den röda boken. Detta privata arbete publicerades inte förrän 2009.^[17] Men materialet från denna period skulle bli en källa att ösa ur under resten av hans liv, noterade Jung i sin självbiografi. Under den andra halvan av livet hade Jung en privatpraktik och publicerade texter huvudsakligen om det omedvetnas psykologi. Han var mycket produktiv och hans samlade verk uppgår till 20 volymer.^[18] Han dog den 6 juni 1961 i Küsnacht, efter en kort tids sjukdom.

Den analytiska psykologin

Under de år som följde utformade Jung den analytiska psykologin, en beteckning som var avsedd och fick till effekt att markera ett avståndstagande från Freuds psykoanalys. I stället för att sönderdela psyket genom analys, var det hos Jung fråga om att studera psyket i de olika former det framträdde. Han var inriktad på psykosyntes, som innebar psykets förmåga att skapa enhet och sammanhang i känslornas och tankarnas virrvarr.

Jung försökte på olika sätt förstå och komma till rätta med känsloladdade drömmar och fantasier. Han gav därmed idén till den speciella form av psykoterapi som tar sin utgångspunkt i och ofta består i mobilisering av bildsviter inför den inre synen.

Introversion och extraversion

Från slutet av 1910-talet fram till sin död skrev Jung ett stort antal arbeten (efter hans död samlade i 18 volymer). Det första större arbetet, Psykologiska typer, kom ut 1921. I detta införde han det sedermera fruktbara motsatsparet inåtvänd (introvert) och utåtvänd (extravert, extrovert). Han framställde där också en teori om att det är fyra psykiska funktioner som i olika kombinationer hos den enskilde präglar vårt sätt att uppleva och reagera: tänkandet, kännandet, förnimmandet och intuitionen.

• Anima/Animus
• Arketyp
• Extravert/Introvert
• Individuation
• Kollektivt omedvetna
• Komplex
• Persona
• Självet
• Skuggan
• Synkronicitet

Referenser

1. 1) Donn, Linda (1989). Freud och Jung: vänskapen som brast. Hammarström & Åberg. Libris 7653949. ISBN 9176381242, s. 77–78
2. 2) Jung, Carl Gustav (1989). Mitt Liv. Whalström & Widstrand. sid. 142. ISBN 9146147780. ”… i fråga om förträngningens innehåll … kunde jag inte ge Freud rätt. Han ansåg som orsak till förträngningen det sexuella traumat, och det tillfredsställde mig inte. Från min praktik kände jag talrika neurosfall där sexualiteten spelade en underordnad roll …”
3. 3) Jung, Carl-Gustav (1989). Mitt Liv. Wahlström & Widstrand. sid. 144. ISBN 9146147780
4. 4) Gay, Peter; Edgardh Margareta (1990). Freud. Bonnier. Libris 7247174. ISBN 91-34-51020-6, s. 217^ .
5. 5) Jung, C. G. , (1953-1983). The collected works of C.G. Jung. Pantheon Books. ISBN 9780691018164. OCLC 40661
6. 6) Emma., Jung, (1985, 1981). Animus ; and, Anima. Spring Publications. ISBN 0882143018. OCLC 7722220.
7. 7) Emma, Jung, (1998). The grail legend (2nd ed). Princeton University Press. ISBN 0691002371. OCLC 39256214.
8. 8) Freud, Sigmund, (1979). The Freud-Jung letters : the correspondence between Sigmund Freud and C.G. Jung (Abridged ed.). Pan Books. ISBN 0330258915. OCLC 59861037.
9. 9) Gay 1990, s. 215ff
10. 10) Gay, Peter, (1989). Freud: a life for our time. Papermac. ISBN 0333486382. OCLC 20416467.
11. 11) Ellenberger, Henri F., (1970). The discovery of the unconscious; the history and evolution of dynamic psychiatry. Basic Books. ISBN 0465016723. OCLC 68543.
12. 12) Jung 2007
13. 13) Freud, Sigmund, (1994). The Freud-Jung letters : the correspondence between Sigmund Freud and C.G. Jung. Princeton University Press. ISBN 0691036438. OCLC 29756942.
14. 14) Donn 1989, s. 170
15. 15) Donn 1989, s. 178ff
16. 16) Gay, Peter, (1988). Freud : a life for our time (1st ed). Norton. ISBN 0393025179. OCLC 16353245.
17. 17) Jung, C. G. , The red book = Liber novus (First edition). ISBN 9780393065671. OCLC 317919484.
18. 18) ”The Collected Works of C. G. Jung”

Källor

Psykologiguiden
Jung: a biography. Little, Brown. Libris 9138932. ISBN 0-316-85434-4
Donn, Linda (1989). Freud och Jung: vänskapen som brast. Hammarström &
Freud. Bonnier. Libris 7247174. ISBN 91-34-51020-6
Hark, Helmut (1997). Jungianska grundbegrepp från A till Ö: med originaltexter av C. G. Jung. Natur och kultur. Libris 7229491. ISBN 91-27-05475-6
Jung, C. G.; Ahlberg, A. (1993). Valda skrifter Psykologiska typer. Natur och kultur. Libris 1700495. ISBN 9127033570
Jung, C.G.; Jaffé, A. (2007). Mitt liv: minnen, drömmar, tankar. Natur och kultur. Libris 10390560. ISBN 9789127112902
Sharp, Daryl (1993). Jungiansk ordbok. Centrum för jungiansk psykologi. Libris 7598381. ISBN 91-7075-049-1
Whitmont, Edward C. (1992). Symbolernas värld: den jungianska psykologins grunder. Centrum för jungiansk psykologi. Libris 8369836. ISBN 91-7075-007-6