Boktips: Hultgren, Gunilla, Livets väg – en bok om hopi-indianerna, Nordamerikansk ursprungsbefolkning som är känd för sin visdom och sina profetior.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Gunilla Hultgren (f.1941) är socialantropolog och har som sådan vistats periodvis hos flera indianfolk och i det här fallet hos hopi i Arizona, främst under 1970-talet. Jag har läst den reviderade utgåvan från 1998 med ett nytt förord efter det att Gunilla Hultgren gjort ett par återbesök i deras samhälle. Boken är skriven utifrån ett socialantropologiskt/ religionshistoriskt perspektiv men på ett lättläst och intressant sätt.
Hopi betraktar sig som Nordamerikas första invånare och kan uppvisa det samhälle i Nordamerika som har bebotts längst, i detta fall drygt 900 år. Till följ av sin andlighet och livssyn valde de efter långa nomadvandringar söderifrån, det otillgängliga bergsområdet Black Mesa i nordöstra Arizona (inte långt från Grand Canyon), som boplats. De utsattes emellertid för kristen mission och på 30-talet tvingades hopibarnen bort från sina föräldrar till internatskolor för att amerikaniseras.
Hopifolket ville vara nära de gudomliga energierna och leva enligt naturens principer. Därför såg de vita ingen anledning att tvångsförflytta dem till reservat. De var ju ändå inte i vägen, så att säga. Inte förrän myndigheterna upptäckte kol- och uranfyndigheter på deras område och började bryta detta mot hopis vilja. I ett brev till president Clinton skrev de:
-Främmande maskiner biter hänsynslöst Moder Jords sköte. Därför blir vi inte längre välsignade, varken av Jordens Stora Vattenande eller av Vindens Ande som nu håller regnmolnen borta. Ändrar vi inte våra liv och börjar ta hand om Moder Jord så kommer naturen att slå tillbaka på det mest fasansfulla sätt. Krig ska komma likt mäktiga vindar, som för med sig både rening och förstörelse.
Hopis myter, legender och ceremonier visar en väg till fred och harmoni i världen. Själva ordet ”hopi” betyder ”fredlig, god, lycklig”. Denna väg benämns Livets väg och ingår i Skapelsens Plan. Hopifolket hävdar att de minns och bevarar Skaparens instruktioner till de första människorna. De har tusenåriga stentavlor bevarade där deras historia är nedtecknad, men inte bara denna utan även framtidens. Profetiorna kom till allmänhetens kännedom först under 1950-talet och många av dem anses ha slagit in.
Hopi anser att allt levande på jorden hör samman och samverkar och där ingår Moder Jord med alla sina djur och växter, Fader Solen, månen, stjärnorna, förfäderna och de dödas andar. Livet är ett skapande arbete, där ansvaret ligger på människan. Det är endast hon som kan göra valen och vad hon väljer avgör världens öde. Deras traditionella bild av samhället är att det består av ett nätverk av relationer där de religiösa, juridiska, politiska och sociala funktionerna sammanfaller till ett helt och fungerar liksom i naturen. Män och kvinnor har lika värde, medan barnen tillhör den matriarkaliska linjen. Till sin hjälp har man ritualer, ceremonier, bön, fasta och gestaltandet av Livets Väg från skapelsen till idag.
Livets väg följer en evolutionär linje genom olika världar.
Det finns nio sådana och sju av dem är tillgängliga för den mänskliga medvetandeutvecklingen och utvecklingen på jorden. Just nu befinner vi oss i ett kritiskt skede. Vi håller på att avsluta perioden i den fjärde världen och öppna oss för evolutionen och de förändringar som uppstår i och med det vidgade medvetandet som är följden av inträdet i följande femte värld. Men vi riskerar liksom tidigare att få en bakläxa. Varje gång mänskligheten glömt bort sitt andliga ursprung och gått för djupt in i materialismen med söndring, krig och som nu rovdrift på naturen, har jorden slagit tillbaka med katastrofer av olika slag. Kulturer har gått under och nya kulturer har så småningom uppstått. Och det är här Gunilla Hultgrens bok blir särdeles intressant för mig. Hon anför nämligen gamla skriftliga och arkeologiska fynd som tänkbara bevis att det ligger något i de gamla legendernas historik.
Vetenskapen visar att det funnits människor i Amerika i 20 000 år. Arkeologiska lämningar och inristningar visar att hopi – precis som de säger i sina myter och legender vandrat över stora delar av den amerikanska kontinenten. Enligt hopis egna traditioner kommer de från söder och inte från Berings sund som forskarna trott. Deras utsagor stämmer med gamla kinesiska skrifter från 2250 f.Kr. (Shan Hai King) som berättar om en resa tvärs över det Stora Svarta Havet och längs med det stora landet bortom detta hav (!). Man har under det senaste århundradet konstaterat att denna skrift uppvisar exakt beskrivna geografiska områden i Syd- och Mellanamerika. En kinesisk buddhistpräst har dessutom redan på 300-talet e.Kr. besökt Mellanamerika och skrivit därom! Sedan har man kunnat följa flera indianska folkgrupper under historiens gång och forskarna tror att hopi var en del av mayakulturen, men som p.g.a. naturkatastrofer varit tvingade till folkvandringar.
Även ett annat område intresserar mig och det är beskrivningen av människans väsen. Här återfinns en direkt parallell till yogans chackra-system. Medicinmannen – helaren kan med sin speciella förmåga se och känna in obalanserna hos människor, balansera och bota. Även användandet av kristaller, stenar och örter ingår i behandlingarna.
I ”Livets Väg” som är på 241 sidor ingår, förutom myter, sagor, legender och profetior, bakgrund och beskrivningar till alla de ceremonier som hopifolket utför.
Till hopiprofetiorna hör utsagan att ett tredje världskrig kommer att kunna bli följden av andliga motsättningar och oenighet om materiella värden. Det kommer att uppstå i de gamla kulturerna I Asien och Nordafrika (där Mellanöstern och Kina nämns) och kommer att drabba USA, men uppstigandet till den framtida Femte Världen har enligt hopi redan börjat. Och detta hos de ödmjuka folken i små nationer, stammar och minoriteter.
Ja, den som lever få se…
Kersti Wistrand
Bok: Hultgren, Gunilla, Livets väg – en bok om hopi-indianerna, först utgiven 1977, rev.upplaga 1998. Nordstedts förlag. ISBN 91-1-300449-2
