All muntlig kommunikation bygger på ord och förståelsen av ord. Ord och begrepp ändrar innebörd över tid, men ord kan också medvetet förvanskas och så småningom användas i maktmissbruk. Det gäller att vara vaksam så att inte betydelseförskjutningar äger rum, något som kan påverka såväl medborgarnas mentalitet som samhälleliga meningsutbyten. Kersti Wistrand granskar detta fenomen i tre artiklar.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Under sin andra dag som president sände Donald Trump ut sin pressekreterare Sean Spicer att under hot mot den amerikanska pressen påstå att åskådarantalet vid presidentinstallationen var större än då Obama svor eden:
– Vid Donald Trumps tillträde var den största publik närvarande som någonsin bevittnat en presidentinstallation. Både personligen och runt om i världen. Försöken att förminska entusiasmen är både skamligt och felaktigt. Det har även talats mycket om i media att man måste ställa Donald Trump till svars. Det är ömsesidigt. Vi ska ställa pressen till svars också. Vi kommer att vara tuffa och hårda. Pressen ska inte komma undan!
Vi vet att pressekreterarens påstående var fel. Till och med Trumpvänliga Fox News rapporterar att Trump överdriver publikstorleken vid sin installation. I själva verket drog president Obama tre gånger så många personer. Men istället för att medge detta och be om ursäkt, sände Donald Trump ut sin högra hand Keltyanne Conway, som ytterligare förvärrade situationen genom att meddela att det bara rörde sig om ”alternativa fakta”. Den i hast fabricerade lögnen var inte längre en ”lögn” utan hade förvandlats till ”alternativt fakta”. En betydelseförskjutning av ordet hade alltså ägt rum. Hur många liknande ordförvanskningar kommer vi hädanefter att få se i amerikansk politik?
”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.” Så sade en gång den tyske författaren, lingvisten och antinazisten Victor Klemperer (1881-1960) och detta citerades av författaren och PEN-ordföranden Ola Larsmo i ett tal om yttrandefrihet.
Ola Lassmo har kunnat konstatera att en tredjedel av nobelpristagarna i litteratur har utsatts för förföljelser, censur och bortdrivning från sitt hemland. Under senare år har yttrandefriheten trängts tillbaka i världen, både i totalitära stater och i s.k. demokratiska länder. Ola Lassmo uppmanar oss därför att vi måste vara vaksamma på den mer subtila attacken på de ord vi använder. Om vi förstör det språk vi använder för att försvara vissa värden så försvinner även själva dessa värden. (Kulturdebatt, DN 2015-10-04) (1)
Victor Klemperer om nazismens ordförvanskning
I sin bok ”LTI. I tredje rikets språk – en filologs anteckningsbok” som utkom 1947, försöker Victor Klemperer beskriva processen då ett språk kapas under nazitiden i Tyskland och hur ett älskat och vårdat ord plötsligt kom att betyda något helt annat. LTI står för en avhandling med namnet ”Lingua Tertii Imperii”. Boken skildrar hur nazisterna med Adolf Hitler i spetsen under sin politiska och militära maktperiod kapade ord i det tyska språket. Klemperer visar i sitt vittnesbörd upp intressanta iakttagelser om hur samhällets språkbruk sakta förändrades. Han ger exempel från samtal på gatorna i Dresden, radiotal och annonser i tidningarna. Klemperer förde dagböcker under hela kriget. Dessa är viktiga tidsdokument och har även filmatiserats. (2)
Klemperer var jude, men hade i 20-årsåldern konverterat till kristendomen. 1933 hade ordet ”jude” ingen speciell laddning för honom, men efter några år betydde detta ord något motbjudande och obehagligt. Han understryker att kampen för yttrandefrihet inte bara handlar om en strid mellan ord. Det pågår även en strid inom orden själva och om vad de tillåts betyda.
Ett annat ord var ”fanatisk” som från att ha varit negativt laddat övergick till att bli positivt laddat efter nazisternas maktövertagande. Victor Klemperer vittnar om hur innebörden av ordet fanatisk förändrades. Ordet gick från att ha varit negativt laddat till att bli positivt laddat efter nazisternas maktövertagande. Om någon tillräckligt länge säger ”fanatisk” istället för ”hjältemodig” och ”ärbar” sjunker det in i det allmänna medvetandet och man tror till sist att fanatikern är en ärbar hjälte och att man inte kan vara hjälte om man inte är fanatisk. Valören förändrades genom att representanter för Tredje riket använde ordet flera gånger dagligen och på så sätt trummade in dem i det allmänna medvetandet. (3)
Ordet ”demokrati” är ett exempel på hur ord kan skifta betydelse. Deutsche Demokratische Republik, Tyska demokratiska republiken (1949-1990), var namnet på det kommunistiska Öst-Tyskland. Kommunismens definition av demokrati var uppenbarligen annorlunda än västvärldens.
I vår egen samtid ser vi ett annat exempel på invadering och ockupation av ord, där moderaterna koloniserat ordet ”arbetarparti”. Några andra begrepp som är i farozonen är tillmälen som rasist, fascist och nynazist som om de används slarvigt riskerar att urholkas.
Det är oroande om ords betydelser förskjuts till den grad att de försvårar samhällsdebatten och skapar hat och avstånd snarare än förståelse.
I två följande artiklar kommer jag att ta upp orden ”oro/folkets oro” samt ”godhet”.
Kersti Wistrand
Källor:
1. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ola-larsmo-mer-an-var-tredje-nobelpristagare-har-forfoljts-eller-fangslats/ 2.https://sv.wikipedia.org/wiki/Victor_Klemperer
3. http://www.hd.se/2006-11-02/lti-tredje-rikets-sprak–en-filologs-anteckningsbok)
Den förvanskning av ordens betydelse som Kersti Widstrand nämner är ingenting annat än det semantiska avlednings eller bytesfenomen som i Retoriken kallsa Metonymi. Även Metaforen är ett sådant fall av mer naturligt katartär, men metonymin är en förskjutning av ordens anvfändning till en annan betydelse. Vi brukar ibland fråga någon om ”Hen vet vad klockan är?” när man inte alls menar klockan, utan ”tiden som klockan hänvisar till”. När någon undrar om hen får låna min telefon, menar hen inte telefonen utan telefonnumret. Vi kallar kungahuset för ”kronan”. Och ”kungahuset” betyder ”familjen”. Språket är fullt av sådana förvanskningar. De som Kersti Widstrand tar upp har en mer pervers karaktär, men är också lättare att avslöja. Metonymi-fenomenet bör behandlas i hela sin vidd. Bruket av orden kan glida nästan omedvetet av icke perversa skäl och bli lika vilseledande. När intentionen har pervers grund etableras också metonymin (eller metaforen) som vanligt ordbruk, men det gör dem inte mer vilseledande än vardagliga uttryckssätt. Vi ser också hur butikerna anger prisen med 95 öre (14,95, i stället för 15) Och säljarna brukar säga t ex ”Det här kostar bara 100 kronor”, där ordet ”bara” används för att få oss att tycka att det är ”billigt”. Ordglidningar kan vara ofarliga eller perversa, men de uppstår på samma vis. Det handlar då om att lära sig att avslöja intentionerna bakom de valda uttryckssätten. Orden har också olika värden beroende på den personliga erfarenheten eller den kulturella bakgrunden som vi fått i vår sociala uppfostran. Vardagsspråket är full av situationer som liknar tjuvens agerande, som får oss att titta åt annat håll, för att kunna sno vår handväska. Och umgängesspråket kräver alltid överdrivna välvilliga intryck för varandra. Och vi tilltalar varandra i pluralis (”ni”) eller typ ”Ers nåd” för att visa respekt.
Ursäkta stavfelen, det går att läsa ändå, hoppas jag.