I denna föreläsning under NDU-konferensen ”Vart tar medvetandet vägen när vi dör?” lägger psykologen Kersti Wistrand till ”Var fanns medvetandet när vi föddes?” Föreläsningen hölls i Sällskapet för parapsykologisk forsknings regi 14 september 2024.
TEXT: Kersti Wistrand
I och med utgivningen av antologin ”Medvetandet och döden” (N&K 1982) kom jag i kontakt med många personer som upplevt en nära-döden-upplevelse. Jag for runt i Sverige och djupintervjuade dem.
En dag blev jag inbjuden till en kvinnoförening i Uppsala och där fick jag veta att några av åhörarna hade haft liknande upplevelser vid komplicerade förlossningar. Nu började mina intervjuer med barnafödande kvinnor.
Vid ett tillfälle fick jag höra en berättelse där en kvinna under en normal förlossning upplevt hur hon for ut ur sin kropp och var uppe i taket och såg sitt barn födas. Hon hörde och såg barnmorskan säga: ”Ja, han har alla tio små fingrar och tio små tår”.
Hur vanliga var dessa upplevelser vid normalförlossningar? Min forskning kom att förläggas till St. Petersburg där jag på själva julaftonen 1991 höll en föreläsning för läkarna på det stora barnbördshuset Ott Institute. I samarbete med professorerna Leonid och Dmitri Spivak och under deras ledning utfördes därefter fem projekt under 1992–1998 där över 400 friska barnaföderskor intervjuades under dag 2 – 4 efter förlossningen.
Jag var även i Moskva där jag träffade några barnaföderskor samt synska barnmorskor, s.k. poivituhas.
Nedan kan du läsa en upplevelse berättad av en kvinna i Moskva. Denna upplevelse bildade upptakten till mitt föredrag.
Denna typ av upplevelser studeras inom den transpersonella psykologin:
Med utgångspunkt från transpersonella upplevelser vid barnafödande och fallbeskrivningar från min forskning i Sverige och Ryssland under 80- och 90-talen tar jag upp eftereffekter i form av paranormala förmågor som en del av kvinnorna erhållit efter stora blodförluster och i några fall även det nyfödda barnets död. I forna tider blev dessa kvinnor de bästa jordemödrarna (barnmorskorna). I Ryssland kallades de ”poivituhas”.
Jag visar sedan på att vi i Eddan har spår av samma tradition, men här kom dessa kvinnor att dödas i häxprocesserna som arrangerades av manliga munkar och påven. I Ryssland rådde den ortodoxa kyrkan där prästerna fick gifta sig och ha familj och därmed hade ett sunt förhållande till sexualiteten. Där förekom inga häxprocesser.
Jag tar upp den patriarkaliska kyrkans makt och kontroll och hur Columbus lät döda naturfolken i Sydamerika. Även där var de medialt kunniga som en hel del shamaner speciellt utsatta under förföljelserna.
Slutligen anknyter jag de djupaste medvetandenivåerna under NDU: erna – upplevelsen av ljuset fyllt av kärlek och all världens vetande – till den tibetanska buddhismen samt inkaindianerna livssyn, som båda anger ett åttonde chakra. Föreläsningen avslutas med en video där den medicinske antropologen och shamanen Alberto Villoldo, som levt mer än 40 år bland inkaindianerna i Peru, ger sin syn på vad som händer i och med döden.
Föreläsningen
Nedan kan du klicka på videon så sätts föredraget i gång.
Som vanligt var där lite strul i början. Inspelningslokalen var ny för mig och därmed oprövad. Likaså tekniken vilket stressade mig… Kontrollrummet kunde inte förstora upp texten på mina bilder och jag trodde jag stängt av ljudet på mobilen som låg där för att ge mig tiden. Jag hade nämligen bara trettio minuter till förfogande men visste att jag var tvungen att dra över något.
Men nu när du vet detta kan du slå dig till ro och bara lyssna.
Var så god:
Kersti Wistrand
