Den evangeliska räkenskapen för Donald Trump

USA håller långsamt på att vakna ur den 4-åriga mardrömmen med Donald Trump och många journalister även konservativa republikaner gör upp räkningen med hur främst de egna partivännerna agerat. Och inte utan skam. Joe Forrest lämnar sin redogörelse i magazinet Medium, här översatt av BP.

The Final Evangelical Reckoning of Donald Trump
Originalartikel på Medium av

Joe Forrest

Översatt av Börje Peratt. Först publicerat i Utblick

Det är över!

Efter fem omstridda dagar är valet 2020 över och segern har gått till den nya presidenten Joe Biden.

Ljudet du hör är Frihetsgudinnan som andas ut en lång suck av lättnad.

Och även om Donald Trump tweetar för att avfärda slutresultatet, så behöver inte segern ske på någon annans bekostnad. Men först, låt oss riva av det här plåstret.

Till mina republikanska vänner; ni kan göra bättre. Jag vet att du kan göra bättre. Det finns respektabla konservativa män och kvinnor med hög moralisk karaktär som du kan ha som förebild. Det återstår att se om Donald Trump är en avvikelse [anomali] eller den ”nya normalen” för det republikanska partiet. Snälla låt det vara det förra, vara avvikelsen från det normala.

Till mina vänner bland demokraterna du är inte utfryst eller portförbjuden. Det finns mycket arbete att göra. Seriöst arbete som påverkar säkerheten, tryggheten och välbefinnandet för de marginaliserade, utsatta och missgynnade. Och när den slutliga valdemografin skärs och tärs, kommer det utan tvekan att [bevisa] att det var de människor som gav dig [Joe Biden] ordförandeskapet. Om du glömmer dem, kommer de ihåg. Det amerikanska folket är inte verktyg som kan utnyttjas för seger; För att demokrati ska fungera måste vi tro på det system som delegerar makten till de som väljs för att representera oss och ha tro att de som har makten kommer att vara goda och hedervärda människor.

Till mina medkristna har vi mycket omvändelse och försoning att göra. Jag är inte säker på vad en kulturell obduktion [efterhandsredogörelse] av ”Trump åren” kommer att säga om amerikansk kristendom, men jag tvivlar på att den kommer att vara snäll.

President Trump kan ha gjort kyrkan mer kraftfull (en tid), men han gjorde den inte mer kärleksfull. Jag känner till fler människor som har lämnat kyrkan trots eller till följd av Donald Trumps övermäktiga evangeliska stöd än som har blivit kristna av samma anledning. Fläcken av Trumpism på det evangeliska vittnet kommer inte att utplånas under avsevärd tid och ansträngning för upprättelse. Ingenting har lämnat mig mer med brustet hjärta än att ha betraktat just de människor som en gång lärde mig dygderna av att vandra i rättfärdighet och som moralens förkämpar men nu har de istället stöttat en av de mest skamfulla, egoistiska, fåfänga, oärliga och korrupta män som innehaft presidentskapet i modern historia .

Men, politik går före personlighet, eller hur?

Som Peter Wehner skrev förra månaden i tidningen Atlantic: ”Genom att förbise och ursäkta presidentens häpnadsväckande mängd personliga och offentliga korrupta egenskaper har Trumps evangeliska anhängare förlorat rätten till att någonsin argumentera för att god karaktär skulle vara av betydelse hos Amerikas politiska ledare.”

En ”målet helgar medlen” -filosofi för ledarskapet har ingen plats inom den kristna tron; Påstå inte att god karaktär spelar roll i mitt personliga liv men inte har någon betydelse för de människor som leder denna nation.

Jag har tydligt klargjort mitt ogillande och min misstro mot Donald Trump och hans ordförandeskap under de senaste fyra åren. För vissa av er kan det därför helt naturligt ogiltigförklara vad jag ska säga härnäst. Men under dessa fyra år har jag sett högprofilerade evangelister skriva debattartiklar efter debattartiklar för att försvara Trumps utnämning till presidentskapet som ”Guds gudomliga suveränitet” för att trotsa den onda ”vänsteragendan”. Låt mig vara tydlig: Om Gud kan använda kung David, kung Cyrus och president Trump trots deras omoral för att ge ära till hans namn, så kan han lika säkert som amen i kyrkan göra detsamma med president Joe Biden.

Jag känner många bra människor som röstade på och stödde Donald Trump. Och de är fortfarande bra människor. Och om du röstade på Donald Trump denna valperiod, är det min bön och mitt hopp att du så småningom kommer att kunna andas ut en lättnadens suck vid sidan av mig. Eftersom du blivit fri från den tunga bördan av Trumps ok. Detta är inte en uppmaning att avvisa konservatism eller dina värderingar. Det är en inbjudan att äntligen lämna den mannen och allt han representerar.

Samtidigt har kristenheten under denna period burit fram en otroligt levande och vacker frukt. Kristendomen sammanfördes under det romerska imperiets häl som en religion för ”kvinnor, slavar och barn”. Att se några kristna, särskilt den yngre generationen, på allvar ta itu med sammanvävda bibliska teman om rättvisa, befrielse, gästfrihet och försoning har varit det mest bländande silverfodret i hela denna prövning. Många av er har väckts till en nyare förståelse av Jesu budskap, obeklädd av korrosionen av nationalism och populism. Jag är förväntansfull över att se vart vi går vidare.

Lyssna, det här är inte en av de där krångliga ”Nu kan vi bara komma överens?” inläggen. Men republikaner, vi kontrollerar högsta domstolen och senaten. Demokrater, ni har Vita huset och representanthuset. Om det någonsin fanns en tid att bevisa att allt det tvådelade, ”som sträcker sig över gången och läker vår splittrade nation till förmån för det amerikanska folket”, inte var komplett och fullständigt skitsnack, är tiden nu. Punkt.

Oavsett det slutliga valresultatet är vi, det amerikanska folket, trötta på valet. Vi är utmattade. Vi vill inte ha en uppföljare till det amerikanska inbördeskriget. Vi kan inte upprätthålla denna nivå av partisan-driven vedervärdighet och grymhet. Vi kan inte ta emot fler felinformationskampanjer, konspirationsteorier, vetenskaplig förnekelse, sociala media kalkyler och kulturell gasbelysning. Om vi ​​fortsätter i denna takt kommer vi att brinna ner och vi har inget annat att visa upp än smaken av aska på tungan.

Amerika är flyktigt. Så småningom kollapsar alla imperier av sig själva. Eller, med profeten Jesajas ord, ”Alla nationer är som en droppe i hinken.” Men människor spelar roll. Och karaktär spelar roll. Och det är dags för oss att hålla våra ledare ansvariga.

Jag kan inte förutsäga om USA: s mörkaste dagar ligger bakom oss – det är upp till oss att bestämma – men vi måste erkänna att det inte är vederhäftigt att vi kallar oss ”den största nationen på jorden”. Det är verkligen inte sant.

Även om jag firar idag vet jag att ett Joe Biden-ordförandeskap inte kommer att lösa vår nations problem. Men kanske kan vi börja prata igen. Kanske kan vi hämta andan och njuta av den tystnad som finns kvar i vakuumet. Kanske kan vi välja att göra politik mindre giftig. Och kanske kan vi drömma om något bättre.

Men vi måste fortsätta kämpa för det.

För frihet, och rättvisa, för alla.

Joe Forrest
Originalartikel i Medium
Översättning
Börje Peratt