Lisa Meyler är undersköterska, mentalsköterska och samtalsterapeut i psykosyntes. I boken ”Född att älska – nära-dödenupplevelsen och meningen med livet” (2019) beskriver hon vad hon upplevde när hon höll på att drunkna vid fem års ålder. I denna fiktiva intervju berättar hon om sin NDU och ger oss utifrån denna råd hur vi kan förhålla oss i den oroliga tid vi nu lever i.
TEXT: KERSTI WISTRAND
I våras fick jag Lisa Meylers bok ”Född att älska” (2019) som ett recensionsexemplar från förlaget Parthenon. Jag tänkte då att jag skulle intervjua Lisa, men coronan kom i vägen. Nu är det allhelgonatid men influensan finns kvar och jag får därför sätta ihop en fiktiv intervju baserad på boken och ett youtubeklipp.
– Välkommen hit till min studio, Lisa! Skulle du kunna berätta om din mycket speciella upplevelse?
– Tack! Jo, så här var det.
Detta hände i Ryssland, det land jag är född. Jag var fem år gammal den där soliga och lite blåsiga dagen sommaren 1974. Min familj befann sig på en semesterort vid Svarta havet.
Solen sken från en blå himmel och därför hade vi alla gått ned till stranden fastän det blåste ordentligt. Min mor och jag hade gått ut i vattnet. Hon bar mig i sin famn och vattnet nådde henne till midjan, så att jag kunde plaska med fötterna i det. Trots de höga dyningarna kände jag mig trygg hos min mamma.
Plötsligt kom en stor våg, högre än de andra och när den kom in över oss, tappade min mor balansen och jag drogs med av vågen. Jag kämpade så gott det gick, men ganska snabbt var jag tvungen att släppa taget, släppa all min kontroll. I samma nu försvann all min skräck och ångest.
Jag minns inga kvävningskänslor när mitt huvud hamnade under vattenytan och inte heller någon smärta när jag andades in. Trots att jag befann mig under vattenytan kunde jag andas som vanligt: ”Vad häftigt! Jag kan andas under vattnet!”, tänkte jag. Det var den sista tanken som hade samband med min kropp.
En känsla av den mest otroliga och genomgripande frid sveper över mig. All rädsla och oro är borta. Där finns bara en allt genomsyrande stillhet, harmoni och tillfredsställelse. Så fulländad att det inte finns någon motsvarighet till den.
Jag har inte längre en tanke på min kropp. Jag bara är. Jag skulle vilja kalla det ett varandetillstånd.
– Vad upplever du i detta varandetillstånd? flikar jag in.
– Jag upplever starkt att jag alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Denna överjordiska visshet bara fanns där. Jag är inte längre den där lilla femåriga flickan. Jag har ingen ålder, inget kön, inget språk, ingen kultur. Jag är fullkomligt fri och osårbar. Fulländad frid… Kärlek…
Mitt väsen är kärlek
Kärleken är jag och jag är kärleken. Det är medelpunkten av min varelse, min kärna. Jag är en del av den och vilar samtidigt i den som i en öppen hand. Samtidigt är det verkligare än verkligt och jag är mer alert än någonsin.
Så börjar jag röra mig framåt med otrolig hastighet och jag färdas genom ett vänligt mörker obeskrivligt långt bort, men det tar ingen tid alls. Hur kan detta vara möjligt? Det har jag ingen aning om, men det är så jag upplever det. Dimensionen där jag befinner mig är tidlös och bortom denna världens naturlagar.
Långt, långt bort syns ett ljus, stort som ett knappnålshuvud. Det växer sig större och större. Med ens är jag framme och far rätt in i ljuset. På ett sätt är ljuset som materien men så mycket mer. Jag vet att ljuset skapar rent varande, rent liv, men inte fysiskt liv. Det är liv, men mer levande än man kan föreställa sig.
Mötet med en ljusvarelse
Det första jag sedan ser i ljuset är en varelse, ett väsen av koncentrerat, levande ljus. Jag fylls av ännu ett igenkännande. Den står långt över mig i kraft och i vishet och älskar mig på ett sätt som är helt omöjligt att beskriva. Det är en kärlek som är så vacker, så stark och allomfattande att jag fortfarande nu fyrtiofem år senare blir tårögd när jag beskriver den.
Det går upp för mig att jag är gjord av samma ljus, att jag också är en ljusvarelse som utstrålar ljus.
Livspanoramat
Kommunikationen oss emellan sker direkt, utan ord, från sinne till sinne eller ande till ande. Efter att ha visat mig all sin kärlek och välkomnat mig hem visar varelsen mig mitt liv i en blixtbelyst ögonblicksbild. Alltsammans finns där på en gång. Det liknar ett levande hologram med både mig själv och andra inblandade med tillhörande ord, känslor, tankar, bakomliggande motiv och orsakssamband.
Fastän jag bara levt fem år på jorden har jag påverkat alla runt omkring mer än jag hade trott. Jag förvånas över det. Hur varje tanke och känsla jag har haft har tagits emot av andra. Hur de vuxit eller krympt av det jag sagt eller gjort.
Men tiden har upphört. Samtidigt kan jag se mina tidigare liv och det som ligger framför mig i mitt kommande liv. Allt handlar om kärlek, att utvecklas genom kärlek och medkänsla.
Det är de kärleksfulla handlingarna vi har utfört, de kärleksfulla tankar vi tänkt, de kärleksfulla ord vi uttalat, de kärleksfulla motiven för våra gärningar som är det viktiga.
Ljusvarelsens kärlek är villkorslös och den dömer inte och han förlåter heller inte några hemska handlingar. Han bara är där och kärleken är villkorslös. Det har aldrig funnits någonting att förlåta.
Så förmedlar ljusvarelsen till mig allt som är väsentligt och varje litet ögonblick är väsentligt. I varje stund har vi möjlighet att göra ett val. Vad vi väljer är av största betydelse. Ljusvarelsen förmedlar att detta är en utbildning vi alla människor går igenom på jorden och den är obligatorisk.
Mötet med flera ljusvarelser
Så är den fantastiska ljusvarelsen borta. Runt omkring mig finns där istället flera strålande ljusgestalter. Jag känner igen dem och de strålar mer på samma sätt som jag själv. Vi kommunicerar direkt med våra tankar utan ord. — De börjar en slags process att läka och hela mig med ljus.
Så är även de borta och den första ljusgestalten är tillbaka. Han säger till mig att jag måste återvända. Och jag vill inte utan säger: ”Nej, nej, NEJ!”
Varelsen liksom ler mot mig och svarar kärleksfullt: ”Du måste. Det är ditt jobb. Det är din del. Du måste göra det! Du måste leva färdigt ditt jordiska liv.”
Så påminner ljusvarelsen mig om mitt syfte med detta livet på jorden: att lära mig mer om kärlek och medkänsla och hur jag ska uttrycka detta på jorden. Mitt jobb kommer att vara att hjälpa andra människor på alla sätt jag kan.
”Du kommer att vara tillbaka i ljusvärlden fortare än du vet ordet av”, säger den. ”Glöm aldrig detta: i verkligheten finns ingen tid. Bara evighet.”
Så sändes jag tillbaka i min kropp. När jag kommer till sans ligger jag uppspolad på stranden och blir omhändertagen av min mor. Jag känner sorg och saknad efter ljusvärlden, men vänjer mig åter igen vid mitt liv på jorden.
– Tack, Lisa, för din berättelse, säger jag. Skulle du med dina insikter kunna ge några råd till oss just nu i coronatider, då så många människor känner sig skrämda och oroliga?
Lisa nickar jakande och börjar berätta.
Lärdomar från nära-dödenupplevelsen för stöd i en turbulent tid
– Ja, jag ska utifrån de kunskaper och insikter jag fick i min nära-dödenupplevelse försöka plocka fram det som kan vara till hjälp för dagens människor i denna coronatid, säger Lisa och nickar.
1.Att våga göra avkall och släppa på kontrollen
Det första jag vill peka på är vårt kontrollbehov. När vi känner oss osäkra och rädda har vi en tendens att greppa fast vid det välkända som vi tycker ger oss trygghet. Vi är skrämda och livrädda att släppa kontrollen.
Men min erfarenhet är att när jag släppte kontrollen i dödsögonblicket och slutade spjärna och kämpa emot – det var då den här fantastiska upplevelsen kom till mig.
Det här innebär ju inte att vi ska sluta göra saker för att skydda oss själva utan det handlar om att när vi har gjort vårt bästa i varje situation så kan vi sedan släppa taget. Vi kan ju inte göra mer än vårt bästa. Släpp bara taget efter det och hoppas på det bästa – och du ska se att ett stort lugn infinner sig!
2.I varje ögonblick i livet har vi möjlighet att göra ett val, hur vi förhåller oss, hur vi agerar, vilka slutsatser vi drar… Därför har var och en av oss ett eget ansvar i alla situationer.
Oavsett i vilken situation vi befinner oss behöver vi kunna tänka självständigt. Jag tar in vad experter och myndigheter säger samtidigt som jag följer min egen intuition. Jag försöker samla information från så många håll som möjligt, inte bara från ett håll. Använd ditt eget förnuft, intuition och känsla för att ta ställning. Då kan du lättare avgöra om en person säger rimliga saker eller inte.
Sluta aldrig att tänka själv bara för att vi befinner oss i ett osäkert läge. Sluta inte att tänka själv och göra egna bedömningar och val!
3.Jag lärde mig också genom min NDU att den tid som finns för oss är nuet.
I den fysiska verkligheten vi lever i nu kanske min nära dödenupplevelse varade 2 – 3 minuter, men under den korta tiden upplevde jag jätte-, jättemycket. Där fanns inte tiden på det sätt som vi har är på jorden. Det som existerade var ett enda nu.
Detta kan översättas till att den enda tid som finns är nuet, det närvarande ögonblicket! Det finns egentligen ingenting annat!
Försök att komma tillbaka till nuet om du känner dig rädd eller är orolig! Försök stanna i nuet: var befinner du dig just nu? Vad händer omkring dig just nu?
Är det något som är skrämmande just här och nu? Är det kanske så att tankarna på framtiden eller det förflutna och känslorna förknippade med det som skapar eller förstärker vår rädsla och ångest?
Ju mer vi kan vara i nuet, ju mindre oroliga och rädda är vi. Tänk på att du är rädd om dig själv, om dina närmaste och om din omgivning och visa din kärlek genom de handlingar du kan utföra. Hjälp på det sätt som det går och du kan. Genom att hjälpa andra, slå en signal till någon i karantän t.ex. hjälper du också dig själv att komma över rädslor och oro. Också ”små” insatser är till stor hjälp, både för hjälparen och den som blir hjälpt.
Det står mycket, mycket mer i min bok ”Född att älska – näradödenupplevelsen och livet”, säger Lisa Meyler och ler.
Intervjun bygger på hennes bok samt en youtubevideo som Lisa Meyler gjort istället för den bokmässa där hon skulle ha presenterat boken och som blev inställd till följd av coronan: LÄNK Denna mycket viktiga och värdefulla bok, där speciellt barns NDUer lyfts fram, kommer jag att presentera som boktips inom kort.
Kersti Wistrand
Bok: Meyler, Lisa, Född att älska – näradödenupplevelsen och livet, Parthenons förlag. 2019. ISBN 978-9185044-16-0.
