Våra medicinalväxter 9 : Valeriana – läkevänderot

Valeriana, läkevänderot, växer på skuggiga platser i flera världsdelar. Dess rötter har sedan tusentals år använts för sina muskelavslappnande och rogivande egenskaper, men ersattes officiellt av läkemedelsindustrins syntetiska barbiturater och bensodiazepiner.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Vänderot, Valeriana officinalis, är en av cirka 250 arter inom sitt växtsläkte. Den växer gärna i strandsnår och på skuggiga ängar men man kan också finna den på öppnare ängsmark och backsluttningar. Den blir 0,5 – 1,5 meter hög. Bladen sitter motsatta och är parbladigt sammansatta.

Blommorna har fem små kronblad med tre ståndare och är samlade i effektfulla blomställningar. De är oftast vita men någon gång mycket svagt lila eller rosa. Kronbladen innehåller valeriansyra som ger ifrån sig en mer eller mindre stark doft. Hankatterna dras till den och urinerar gärna på den.

Historik

Vänderotsläktet är gammalt på vår jord. I de skandinaviska länderna har man funnit frömjölssamlingar efter den från senaste istidens slut.

Valeriana är omnämnd i skrift för första gången under 800-talet f.Kr. i Egypten. Förutom läkemedel användes den vid riter till kattgudinnan Bastets ära.

Under antiken spelade en drog som grekerna kallade pou och romarna phu en betydande roll som läkemedel mot hysteri och sömnlöshet. I en skrift av livläkaren Isaac Judaeus (900-talet) i Tunisien får vi veta att phu är detsamma som valeriana.
Över hela Amerika har valeriana-arter använts som stärkande medel av urbefolkningarna.

I övriga Europa är valeriana känd sedan medeltiden. Hildegard av Bingen skrev om den under 1100-talet. Den ansågs ha både medicinska och övernaturliga krafter. Bl. a. användes den i alkemisters försök att finna ”de vises sten”. Under Napoleonkrigen användes vänderot som febernedsättande medel vid malaria, innan kinin fanns att tillgå.

En underart är Nardusörtsläktet som förekommer både i Himalaya och Bibelns länder. Den ger den väldoftande essensen nardus som omnämns i Höga visan. Indisk nardus var så dyrbar och värdefull att den fördes i alabasterkrukor till Europa där den såldes till höga priser. Den användes bl.a. som salva.

Det finns också en keltisk variant, valeriana celtica. Förr i världen helgades många växter våra gudar. Kanske hörde valerian till druidernas, de keltiska prästernas, magiska örter och användes av dem som läkemedel.

Här i Norden kan asaguden Balder ha haft koppling till valeriana, som tidigare gick under namnet ”balderian”, att jämföra med den tyska benämningen ”baldrian”. Även Freja, som är associerad med katter, har varit knuten till växten. Brudgummen skulle på sina håll i äldre tider ha en kvist valeriana på sig under vigseln.

Valeriana odlades tidigt i klosterträdgårdarna, men användes också som en trolldomsört i kärleksdrycker inom tidig folkmedicin. Den ansågs även mota bort onda andar och roten hängdes ibland ovan dörren till stallet och ladugården. [1]

Valeriana som läkeört

Valerianaarterna är sedan gammalt kända som medicinalväxter och har använts som milt lugnande medel i tusentals år. I antikens Grekland användes roten för diverse olika psykiska och medicinska åkommor som sömnlöshet, epilepsi, stress, oro, depression och nervös huvudvärk. Inom ayurvedisk medicin används oljan mot nervösa sjukdomar. Under andra världskriget behandlades kolera med valerianaolja. Växten är muskelavslappnande. Spasmer i tarmen, kolik, angina, astma och menskramper har också behandlats med valeriana under tidernas gång. [2]

Under 1800-talet var örten känd som ”Apteks-Valeriana” som såldes som pulver eller tinktur i många europeiska länder. Från 1820 till 1942 listades valeriana som lugnande medel i den amerikanska motsvarigheten till FASS. Vänderoten är testad och accepterad även i Europa och fördes år 2000 in i den europeiska läkemedelsboken.

Tillverkningen gick tidigare till på följande sätt. De bästa exemplaren av valerianan växte på torr mark. Tidigt på våren eller under senhösten samlades jordstammen med rötterna in, torkades i skugga och rengjordes utan att fuktas. Alltsammans maldes till pulver. Man kunde också tillverka tinkturer eller extrakt och sälja som milt nervstärkande medel vid oro eller insomningssvårigheter.

Nu för tiden utvinns drogen ur odlade bestånd. Fältmässig odling sker i många länder, bl.a. Mexico, Indien, England och Tyskland. Skörden sker på hösten och uppgår till 40 000 – 85 000 ton/ha i torkad vara.

Efter noggrann tvättning torkas jordstam och rötter i 45 graders värme. Därvid framträder den typiska kryddlukten: sötma som övergår till bitterhet.

Modern forskning har visat att det i valerianarötterna finns flera effektivt lugnande medel, bl.a. valerenal, valepotriat och valerensyra. Kliniska undersökningar har visat att extrakt ur roten underlättar insomningen, minskar antalet uppvakningar under natten samt lindrar rastlöshet, oro och spänningstillstånd. [3]

Idag anses växten vara ett av de bästa lugnade naturläkemedlen som finns. För ännu bättre effekt kombineras den ofta med den likaledes lugnande växten humle. Läkemedelsformen är ofta som teer, tinkturer eller pressad växtsaft.

Valeriana säljs som naturprodukt och anses förutom lugnande medel verka kramplösande och normaliserande av hjärtverksamheten (mot hjärtklappning). Både PMS-besvär hos kvinnor och flygrädsla har behandlats med valeriana.

Biverkningar

Enligt invärtesläkaren Per Ove Lind har inga väsentliga biverkningar rapporterats, medan annan forskning [4] nämner sällsynta fall med allergiska symtom i form av svullnader i ansiktet, magvärk och hjärtrusning. I sällsynta fall har örten även upplevts som uppiggande istället för sömngivande. Ingen vanebildning uppstår och hang-overs, kvarstående sömnighet, under dagen förekommer inte.

Valeriana får absolut inte kombineras med alkohol. Gravida och ammande kvinnor bör avstå från valeriana eftersom man inte känner till effekten på barnet. Barn under tolv år ska inte heller använda örtpreparatet (kvacksalverilagen).

Vänderotste
Vänderotste kan göras på den pulveriserade roten. Minst två teskedar tas till en kopp vatten. De aktiva ämnena i roten frigörs långsamt och bör därför stå och dra i timmar för full effekt. Det är därför praktiskt att redan på morgonen tillreda örtteet som sedan dricks på kvällen och ger en bättre sömn. [5]

Valeriana och skolmedicinens valium

Innan skolmedicinen med sina syntetiska mediciner växte fram under 1910- 20 – talen har valeriana använts i århundraden för att behandla insomningsproblem, oro och ångest enligt University of Maryland Medical Center. [6] Idag hör man ibland valeriana benämnas ”Guds eget valium”. Finns det då något samband?

John D Rockefeller avlönade tidigt vetenskapsmän för att forska fram läkeväxternas medicinska beståndsdelar och omsätta dessa i syntetiska mediciner. LÄNK

Snart började europeiska läkemedelsbolag konkurrera för att få fram patent på lönsamma syntetiska preparat. Här ser vi också motiven till varför läkemedelsbolagen kom att motarbeta de naturliga medicinerna och den situation vi har idag med ett massivt motstånd mot hälsokostindustrin och det som kallas alternativ medicin men således är ursprunglig folkmedicin.

Adolf von Baeyer, den tyske nobelpristagaren i kemi 1905, gjorde redan 1864 upptäckter som senare ledde fram till barbituratindustrin (knuten till färgindustri- och läkemedelsbolaget Farbwerke Fr Bayer). Under 1900-talet, med en början 1904,  syntetiserades mer än 2 500 barbiturater, lugnande preparat. [7]

Ett annat läkemedelsbolag var det schweiziska F. Hoffmann – La Roche som grundades 1896. Det gjorde sig tidigt en förmögenhet på framställning av vitaminer, framför allt vitamin C. De inriktade sig senare på läkemedel, diagnostisering samt vacciner och kom att så småningom konkurrera ut barbituraterna med sina bensodiazepiner, dit valium hör.

Det ångestdämpande preparatet valium har snarlikt behandlingsområde som valeriana och namnen påminner om varandra. Jag har sökt samband i litteraturen, men kan inte finna några. Tvärtom tycks det schweiziska läkemedelsbolaget Hoffman – La Roche som lanserade preparatet valium förneka samband och talar istället om slumpen både då det gäller upptäckten av medlet och likheten mellan örtmedicinen valeriana och namnet valium. Användningsområdet är emellertid ungefär detsamma för dem båda.

Valium tillhör gruppen bensodiazepiner[8] som används mot ångestsymtom, sömnbesvär, muskelspasmer och vid alkoholavvänjning. Den första av dessa mediciner syntetiserades 1933. Diazepam introducerades 1963 av forskaren Leo Sternbach. Det blev senare, då patentet upphörde, känt under flera andra namn och med snarlika effekter, bl.a. valium, stesolid och sobril/ oxazepam.

Valium är ett av världens mest sålda preparat. Mellan 1969 – 82 var det det mest sålda läkemedlet i USA. Det är narkotikaklassat och starkt beroendeframkallande. I Sverige introducerades bensodiazepiner i mitten på 1960-talet som ett alternativ till barbiturater.
Bakgrunden till den lugnande effekten är bensodiazepinernas inverkan på ett flertal receptorer som finns på celler med vitt skilda funktioner i kroppen. Nervcellerna blir mindre lättretliga. Men även andra celler påverkas och biverkningar uppstår. [8]

Både valeriana och valium (idag stesolid, sobril etc) har likartad verkningsmekanism genom ökad effekt av signalsubstansen GABA (gamma-Aminobutyric acid) vilket leder till muskelavslappning, kramplösande, lugn och ångestdämpning. [9] Till skillnad från valium påverkar inte valeriana andra celler och de svåra biverkningarna uteblir.

Valeriana – mirakelkur

På nätet har ett par hundra vetenskapliga forskningsrapporter över valeriana publicerats. [10]
I boken ”Mirakelkurer” (1997) där ”nya vetenskapliga rön beträffande läkeörter” tas upp, har vänderoten fått ett eget kapitel.[11] Bokens författare Jean Carper redovisar flera forskningsstudier, varför den intresserade kan läsa vidare där. Några studier har visat att valeriana kan mäta sig med starka skolmedicinska medel som halcion (en benzodiazepin som slutade säljas i Sverige 2017). Därvid användes 160 mg valeriana och 80 mg citronmeliss för samma effekt – och utan biverkningar i form av dåsighet under dagen.

Enligt biologen Stephen Foster hade man fram till 1996 upptäckt 120 aktiva ingredienser i valeriana. Valeriana påverkar hjärnan på ungefär samma sätt som läkemedel med bensodiazepiner – halcion och valium. Den lugnande inverkan beror på att de stimulerar aktiviteten av transmittorsubstansen GABA (gamma-amino-smörsyra) som hämmar hjärnans aktiveringssystem. Tysk forskning har visat att de lugnande komponenterna hos valeriana kan binda sig till samma receptorer i hjärnan som barbiturater och bensodiazepiner. Man har kunnat konstatera att valeriana ersätter bensodiazepiner hos receptorerna i hjärnceller hos försöksdjur.

Jean Carper ger i sin bok ett par intressanta fallbeskrivningar. I den ena får en tävlande tyngdlyftare en svår muskelskada i benet. På traditionellt skolmedicinskt sätt med smärtstillande medel skulle detta behöva en månads läkning, men med valerianapreparat och sågpalmsbär var han tillbaka och kunde träna efter sex dagar.

Kanske än intressantare är fallbeskrivningen med en man som led av panikattacker och började äta starka bensodiazepiner. Han försökte efter varje period avvänja sig långsamt, men fick sluta tvärt när han minskat dosen till 0,5 mg om dagen eftersom han då fick svåra abstinensbesvär. Han sökte upp naturläkaren Donald J. Brown som höll föreläsningar om naturmedel för läkarstuderande i Seattle och fick av denne hjälp att komma ifrån beroendet av de skolmedicinska preparaten. Han ordinerades att äta valeriana samtidigt som han trappade ned skolmedicinen och efter ungefär fem veckor kunde han sluta helt med bensodiazepinerna.

Browns teori är att örtmedicinen binder till sig samma receptorceller i hjärnan som läkemedlet. När detta försvinner ropar receptorerna på något annat att binda sig till och om man ersätter det med valeriana blir de tillfredsställda.

Hur mycket valeriana behövs?

Donald J. Brown anser att man ska börja med en låg dos valeriana och gradvis öka den om det behövs. Mot sömnlöshet rekommenderar han 300 – 500 mg standariserat valiumextrakt omkring en timme före sänggåendet. Om man äter valeriana som milt lugnande och ångestdämpande under dagen ska man halvera denna dos. Av tinkturen tas 10 – 20 droppar flera gånger dagligen.

För att hitta högkvalitativ valeriana bör du leta efter förpackningar med vattenlösligt extrakt med standardiserat innehåll av valerensyra (0,8 procent), menar D. J. Brown.

Kersti Wistrand

Referenser:

1) Hjort, Harriet, Blomstervandringar (1969), Rabén och Sjögren, Sthlm. ISBN 91 29 49458 3 samt ”Örtmedicin och växtmagi” (1983) Reader´s Digest AB, Sthlm, ISBN 91-7030-03-4 2) https://www.reliasmedia.com/articles/106962-valerian-for-insomnia-the-natural-valium . Artikeln tar även upp de kemiska komponenterna i Valeriana.
3)Lind, Per Ove, leg. läkare, Naturliga mediciner – receptfritt för egen vård (2006), Prisma.
4) Sthlm.https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/publikationer/veckans-vaxt-arkiv/lakevanderot-valeriana-officinalis-/
5)Weiss, R.F., Med.dr ”Modern örtmedicin” (1967), Tribunförlaget AB, ISBN 91-7380-000-7
6)https://www.hellomotherhood.com/valerian-root-vs-valium-6862614.html
7)https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2424120/
8)https://sv.wikipedia.org/wiki/Bensodiazepiner
9)https://www.ebmconsult.com/articles/valerian-valeriana-officinalis-treating-insomnia-sleep
10)https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/?term=valeriana+officinalis
11)Carper, Jean, Mirakelkurer – En personlig vägledning till ett friskare liv. Nya vetenskapliga upptäckter som avslöjar de läkande krafterna hos örter, vitaminer och andra naturmedel. (1997). Forums förlag, 1999. ISBN 90-37-11294-5