I Kina, Sydkorea och Indien har kvinnornas andel i populationen reducerats kraftigt vilket också kan ha ägt rum i andra asiatiska länder. Detta underskott har fått förödande konsekvenser. Kersti Wistrand beskriver här bakgrunden.
TEXT: KERST WISTRAND
FOTO: Engin Akyurt, Pixaby
Beräkningar gör gällande att det i Asien saknas 170 miljoner kvinnor. Hur kunde det bli så här och varför vet vi så lite om det? SVT:s Dokument utifrån visade nyligen en tysk dokumentär om detta som finns att se på nätet fram till 29 december 2022.
Bristen på kvinnor och flickor orsakar desperata aktioner och flickor stjäls. Guangxi är en provins i södra Kina. En treårig flicka är spårlöst försvunnen sedan en månad och föräldrarna går runt på bygatorna och delar ut flygblad med hennes foto. De har hela tiden sökt efter dottern utan resultat. Alla känner alla i byn och sökandet har inte gett något resultat.
Du Yin arbetar för en organisation med 200 000 frivilliga som försöker finna bortrövade försvunna flickor. Det är dyrt att få sina söner bortgifta så detta är ett skäl att stjäla småflickor och låta dem växa upp i en främmande familj som köpt dem. Hemgiften är hög och har lett till människohandel, där kvinnokroppen blivit en handelsvara. I Kina, världens mest folkrika land, finns nämligen ett kvinnounderskott på många miljoner. I vissa kinesiska provinser föds det 135 pojkar för varje 100-tal flickor.
Hur har det blivit så?
Historikern Matthew Connelly har undersökt bakgrund och förlopp. Han menar att detta är resultatet av ett experiment som startade efter andra världskriget i USA. Man såg den stora folkökningen i U-länderna som en stor risk för sin egen materiella standard. En stor grupp rika manliga forskare träffades och diskuterade barnbegränsning i världen. Bland dessa fanns John D. Rockefeller. Tillsammans hade de stort inflytande på den amerikanska regeringen. Deras stiftelser är verksamma än idag: Ford Foundation, Rockefeller Foundation och Population Council. En rädsla för det de kallade ”befolkningsexplosion” skapades för att påverka civilbefolkning och politiker. Forskarnas syfte var att minska födelsetalet och då i första hand bland de fattiga. 1966 införde så president Lyndon B. Johnson ett villkor för bistånd: mottagarländerna tvingades att minska sin befolkning för att överhuvudtaget få den s.k. U-hjälpen. Samtidigt inföll en omfattande torrkatastrof i Indien och Indira Gandhi fick lova att gå med på befolkningsbegränsningen där för att kunna få U-landsbistånd.
Indien
Redan 1956 började de mobila enheterna resa runt i Indien med syfte att införa barnbegränsning. Olaglig försöksverksamhet med tidiga spiraler sattes i gång. Steriliseringar utfördes också. Många kvinnor avled av komplikationerna. Målgruppen bestod framför allt av fattiga och outbildade kvinnor, ibland tvångssteriliserade i stora läger. I utbyte fick kvinnorna pengar.
1969 bildades FN:s befolkningsfond, UNPFA. De största givarna var USA, FN, Sverige och Norge. 1975 – 77 tvingade Indira Gandhis regering åtta miljoner kvinnor och män att sterilisera sig. Regeringen hoppades därigenom på en nationell ekonomisk tillväxt, men man tog inte hänsyn till att barnen var en garanti för föräldrarnas ålderdom.
Ett motiv till att ha många barn är att få en son. Man fortsatte föda barn tills en manlig arvtagare föddes. Familjeplanerarna var medvetna om detta och såg det som nyckeln till lösningen av överbefolkningsproblemet. I början av 1970-talet infördes metoder för att bestämma fostrets kön genom fosterkaksprov och tillstånd för föräldrarna att abortera flickfoster. Den amerikanske utrikesministern Kissinger pekade ut aborter som ett nödvändigt led i födelsekontrollen. Fattiga U-länder tvingades därmed legalisera abort. Under de följande årtiondena uppstod ett stort kvinnounderskott på grund av abortering av flickfoster, något som har fått stora konsekvenser idag. Färre vuxna kvinnor – färre barn på sikt. Färre kvinnor – färre brudar och mödrar och fler vuxna män utan partner.
I videon visas hur en ung flicka i norra Indien räddas av sin bror och en människorättsorganisation. Hon hade rövats bort, tvångsgifts med en äldre man och samtidigt blivit sexslav till sex andra män. Hela byns invånare hade gått samman ekonomiskt och köpt henne på en marknad. Flickans fall är inte unikt. Människosmugglare, ofta bekanta eller grannar, rör sig i slummen och söker lämpliga flickor som sedan säljs i olika led och förs långt bort från hemorten.
Under 90-talet förbjöds bortgallringen av flickfoster, men detta kringgås enkelt genom att betala vid ”sidan av”. Medelklassen föredrar få barn och vill ha söner. Överklassen vill i allmänhet ha söner och har råd att betala illegala aborter.
Sydkorea
Sydkorea som härjats av Koreakriget blev det första försöksobjektet. Kampanjen började 1962 och under västerländsk ledning. Byborna samlades ihop för undervisning i familjeplanering och kondomer delades ut gratis. Abort blev också tillåtet.
Idag är det mycket svårt för de sydkoreanska bönderna på landsbygden att finna fruar. Därför betalar man upp till 80 000 kronor för att få en fru från Vietnam. Kvinnokroppen har blivit en handelsvara.
Kina
Även i Kina gallrades flickor bort. Efter den amerikanske presidenten Nixons och hans utrikesminister Kissingers besök i Kina 1972 infördes familjeplanering under västerländsk ledning även där. Pengar skänktes från de amerikanska fonderna ovan samt från FN:s befolkningsfond. Den kinesiska strategin för födelsekontroll tillät länge bara ett barn och många flickfoster gallrades bort. Födde en familj fler barn bestraffades detta hårt. Idag tillåts två barn, men en av fem pojkar som föds idag kommer inte att kunna finna en fru. Mammor blir oroliga och annonserar på äktenskapsmarknader för sina söners räkning. Varje söndag hålls sådana marknader i Folkets park i Shanghai där mödrar knyter kontakter för sina barns räkning. Över trettio miljoner kinesiska män är idag ofrivilliga ungkarlar på grund av kvinnounderskottet. Miljontals män flyttar till städerna för att lättare finna en fästmö. Kvinnounderskottet kommer att fortsätta under några decennier framåt. Parallellt med den ökande kvinnobristen har människohandel, prostitution och barnkidnappningar ökat dramatiskt i Kina.
Avslutning
Att det föds färre flickor i världen har knappast fått någon uppmärksamhet alls. Idag är underskottet 177 miljoner och antalet länder som behöver fler döttrar är uppe i nitton, men blir hela tiden fler och fler.
Ett samband kan påvisas: ju högre mansöverskott, desto fler våldsbrott mot kvinnor. Statistiken visar att de flesta brotten begås av unga män som inte kan få tag på en fast partner och bilda familj. Socialt missgynnade unga män är benägna att sätta sig upp mot ordningen i samhället. En kvinnlig amerikansk statsvetare och forskare, Valerie Hudson, ser mansöverskotten i Kina och Indien som ett hot mot stabiliteten i hela världen.
Mänskliga rättigheter och individuella beslut eliminerades av de amerikanska forskarna och deras fonder, nämnda ovan, samt FN:s befolkningsfond (USA stod för 40 % av denna budget). Belöningar gick från dessa även till Indira Gandhi och till en kinesisk general som båda stod för tvångssteriliseringarna i sina respektive länder. Kan det ha varit så att FN-organet styrdes av sina finansiärer frågar man sig i Dokument utifrån?
Dessa forskare ville alltså ”rädda världen från fattigdom” men gick i själva verket ut i krig mot de fattiga. Om de hade gett fattiga kvinnor utbildning och ekonomisk trygghet så hade resultatet också blivit att födelsetalen sjunkit. Istället förordade de preventivmedel, sterilisering och aborter. FN:s befolkningsfond använder fortfarande 60 % till familjeplanering och privata stiftelser kräver åter igen minskade födelsetal. Det nya är att de motiverar det med klimatkrisen. Gatestiftelsen dominerar nu internationella vårdfrågor. Idag står Afrika i fokus för barnbegränsningsprojekten. Världsbanken och FN:s befolkningsfond finansierar nu familjeplanering där och precis som Indien, Sydkorea och Kina föredrar de flesta föräldrar söner. Vad kommer att hända framöver?
Programmet finns att se: LÄNK
Kersti Wistrand
