Änglahistorik del I

0
959
The Harmony between Religion and Science, a ceiling fresco of the Marble Hall at Seitenstetten Abbey (Lower Austria) by Paul Troger, 1735 Wikipedia
The Harmony between Religion and Science, a ceiling fresco of the Marble Hall at Seitenstetten Abbey (Lower Austria) by Paul Troger, 1735 Wikipedia
The Harmony between Religion and Science, a ceiling fresco of the Marble Hall at Seitenstetten Abbey (Lower Austria) by Paul Troger, 1735 <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Angel#/media/File:Stift_Seitenstetten_Marmorsaal_Deckenfresko_01.JPG" rel="noopener noreferrer" target="_blank">Wikipedia
The Harmony between Religion and Science, a ceiling fresco of the Marble Hall at Seitenstetten Abbey (Lower Austria) by Paul Troger, 1735 Wikipedia

Många personer i dagens Sverige kan berätta om möten med änglar. De som haft en djup nära-döden-upplevelse vittnar ofta om transparenta ljusväsen fyllda av kärlek, vishet och kraft, men upplevelserna av änglarna har inte alltid tolkats och skildrats så. Kersti Wistrand ger här lite änglahistorik.

TEXT: KERSTI WISTRAND
ILLUSTRATION WIKIPEDIA

Många personer har vittnat om upplevelser av sina möten med änglar och böcker har skrivits om dessa. En av dessa personer är Inger Waern som skrivit inte mindre än sex böcker om möten med änglar. [1] Dessa är baserade på till henne insända berättelser från människor i alla åldrar bosatta över hela landet. Upprinnelsen till idén att skriva änglaböckerna var hennes egen upplevelse hösten 1978:

”En höstnatt 1978 var jag med om en märklig händelse i Vargön där vi då bodde. Jag vaknade plötsligt av att hela sovrummet var alldeles upplyst. Ljuset gav inga skuggor och fyllde upp alla vinklar och vrår. Ljuset förändrades och försvann långsamt ut genom fönsterlisten.”

Nära-döden-upplevaren Martin Wentzel, som säger sig ha varit dödförklarad i åtta minuter efter en trafikolycka 1986 såg hela skeendet uppifrån och drogs sedan in i en tillvaro av ljus och beskriver sitt möte med änglavärlden på följande sätt:

”I ljusvärlden dit jag drogs in, träffade jag fem ljusgestalter. – – – Telepatiska färger snurrade runt om dem, gnistor glimmade som fyrverkeri. Det var otroligt vackert. De pulserade som en bengalisk eld. Ljusgestalterna är transparenta varelser. Jag kunde ta på dem, eller igenom dem. De undervisade mig och förklarade … ” [2]

Tänk dig att det finns en parallell dimension eller en annan medvetandenivå där icke-fysiska varelser existerar och föreställ dig sedan att denna dimension någon enstaka gång kan interagera med vår värld, t.ex. vid en nära-döden-upplevelse. Hur reagerar vi och med vilka ord försöker vi beskriva den ovanliga upplevelsen av dessa energiväsen? Vår tolkning och de ord vi använder vid beskrivningen är delvis beroende av föreställningarna i den kultur vi är uppvuxna i. De tar färg av den tidsanda som råder gällande språkliga uttryck, berättartraditioner, verklighetsuppfattningar, kyrkliga dekret etc. Ljusvarelserna eller änglarna ser därför lite olika ut i beskrivningar från olika tidevarv. Låt oss lite närmare se på vad religionshistorien kan lära oss.

Chaos Monster and Sun God editor Austen Henry Layard , drawing by L. Gruner - 'Monuments of Nineveh, Second Series' plate 5, London, J. Murray, 1853 Wikipedia Public Domain
Chaos Monster and Sun God editor Austen Henry Layard , drawing by L. Gruner – ’Monuments of Nineveh, Second Series’ plate 5, London, J. Murray, 1853 Wikipedia Public Domain

Solguden till driver ut kaosmonstret. Motiv över tempelport från Assyrien. Teckning: L. Gruner. Wikipedia.

Religionshistorisk utblick

Den judiska traditionen hade sina rötter i Mesopotamien, tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris, där flera stora riken avlöste varandra, bl.a. Sumer, Assyrien och Babylonien. Vingförsedda respektingivande väktare med permanentade skägg förekommer på sigill eller i form av statyer och reliefer (se ovan). Ibland har figurerna hästkropp med hovar och stora vingar. Hästen var ett heligt djur och i vår nordiska mytologi jagade hästarna Rimfaxe och Skinfaxe solen på himlavalvet och åstadkom därigenom dag och natt.

Kerubim på ett neo-assyrianskt sigill, ca 1000–612 f.Kr. Foto: Jona Lendering. Wikipedia.

I den grekiska gudavärlden bär flera gestalter vingar: segergudinna Nike, Hermes med sina vingklädda skor och den lille kärleksguden Eros med sin pilbåge och sina vingar. Eros lånade sin babygestalt till barockens och våra dagars små rundkindade keruber (heter egentligen kerubim i plural), vilka alltså inte är identiska med Gamla testamentets stora manliga kerubim.

Jesajas vision av serafer med sex vingar i Jerusalem tempel 700-talet f. Kr. Etsning av okänd konstnär 1723. Wikipedia.

Bibelns änglar

Ursprungligen var änglarna stora, starka, manliga, stränga och med ett bestämt ärende. Ordet ”ängel” betyder ”sändebud” på grekiska. När det händer något avgörande i Bibeln framträder ofta en ängel som Guds ställföreträdare. Den första ängeln var en kerub och dyker upp redan i första Moseboken. Efter utdrivningen av Adam och Eva sattes han av Gud som tidsväktare av Edens lustgård för att vakta vägen till livets träd. Keruben omgärdar Guds tron (2 Mos 25:18) och i Psaltaren 18:11 får vi veta att Herren ”red på keruben, han flög; och han svävade fram på vindens vingar”. Dessa kerubimer framställdes ofta som bevingade tjurar med människoansikten.

Det förekommer emellertid också att änglarna uppenbarar sig som vanliga människor. Abraham (utvandrade från Ur i Mesopotamien under 1800-talet f. Kr.) uppsöktes flera gånger på detta vis, t.ex. 1 Mos.18: 1–2; 13–14 i samband med att Sara fick veta att hon skulle föda en son. I tidiga judiska källor förekommer även änglar med okroppslig form.

Under 700-talet f. Kr. får Jesaja sin kallelse i Jerusalems tempel. Serafimer, änglar med sex vingar, uppenbarade sig för Jesaja och sjöng lovsånger: ”Helig, helig, helig är Gud allsmäktig.” (Se bild ovan.)

Profeten Hesekiels syn. Gravyr av M. Nerian den äldre (1593 – 1650). Wikipedia.

Prästen och profeten Hesekiel tillhörde de israeliter som deporterades till Babylonien 597 f. Kr. I sina visioner fick han framtida prekognitiv information om bl.a. Jerusalems förstörelse, folkets bortförande och därefter templets återuppbyggnad. Om allt detta kan man läsa i Hesekiels bok i Gamla Testamentet (Hes. 1:4–11), se nedan. De väsen som uppenbarade sig för Hesekiel är noggrant beskrivna. De kallades kerubim och hade dubbla vingpar och fyra ansikten: ett tjur-, ett lejon-, ett örn- och ett människoansikte, benen var raka med klövar som på en tjurkalv. Ett klart samband med rådande föreställningar i Mesopotamien, där en viktig gud avbildas med fyra ansikten och där även hjulet uppfanns en gång i tiden. Dessutom förekommer stark symbolism, där de fyra huvudena kan stå för de s.k. fasta tecknen i astrologin. Astrologin hade sin upprinnelse i den sumeriska kulturen i tvåflodsområdet. Inom judendomen finns en djup esoterisk ådra som man som utomstående endast kan ana. Kerubim har stor betydelse inom judisk mystik, inom Kabbala och Zohar.

Hes.1: 4–19. Text från Bibeln.se. Svenska bibelsällskapet

I allmänhet var änglarna grupperade militäriskt som härskaror och senare i legioner som tjänade under befälhavare som t.ex. ärkeängeln Mikael. Denne framställdes också som det judiska folkets beskyddare. Man är tämligen överens om att ärkeänglarna härstammar från den babyloniska judendomen. Det är Hesekiel som presenterar de sju ärkeänglarna. (Var och en av dessa stod i relation till solen, månen och de då fem kända planeterna i den astrologiska tankevärlden.)

Långt senare under Nya Testamentets tid dyker de personliga skyddsänglarna sparsamt upp: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte” (Matt. 18:10).

Jungfru Marias himmelsfärd med de tre änglahierarkierna. Målning av Francesco Botticini (1446 – 92). National Gallery London. Wikipedia.

Änglahistorik under efterbiblisk tid

Kyrkofadern Origenes som levde på 200-talet menade att änglarna var himmelska eteriska skapelser. Kyrkofadern Augustinus var av samma åsikt.

Dionysius Areopagita (485 – 528), en kristen neo-platoniker, delade in de himmelska varelserna i tre grupper och tre rangkategorier, som han kallade änglakörer och utgjorde en prototyp för det ptolemaiska kosmologiska systemet, baserat på en massa sfärer som omsluter varandra i olika lager. Serafimer, kerubim och troner bildade första gruppen. Mellanhierarkin bestod av makter, krafter och välden och den tredje hierarkin av furstendömen, ärkeänglar och änglar. Indelningen tilldelade de olika grupperna olika arbetsuppgifter. Detta sätt att se levde kvar in i medeltiden.

Under 800- och 900-talet finns änglar avbildade utan vingar, sedan återkommer vingarna. Det fjärde laterankonciliet 1215 tillät att änglarna, i strid mot Gamla Testamentet, fick avbildas i mänsklig gestalt. Medeltida teologer funderade på om änglarna fanns innan Gud skapade jorden.

Enligt Thomas av Aquino är änglar separata substanser utan fysiska kroppar och kan därför inte ockupera någon plats.

Del II kommer att visa på vetenskapsmannen Emanuel Swedenborgs änglavärld.

Kersti Wistrand

Referenser: 1) http://www.ingerwaern.se/my_books.htm h 2) Artikel i tidskriften”Nära” https://www.martinwentzel.se/om-martin/artiklar-42054131

Övriga källor utöver egna kunskaper: https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ngel , https://en.wikipedia.org/wiki/Cherub , predikan ”Våra änglar” av swedenborgsprästen Andrei Vashestov

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.