Nobelpriset i litteratur 2019 har tilldelats den österrikiske författaren Peter Handke. Manuset till kultklassikern ”Himmel över Berlin” (1987) skrevs av Peter Handke i samarbete med Wim Wenders, som också regisserat filmen.
TEXT: KERSTI WISTRAND
I filmen ”Himmel över Berlin” (1987) speglas staden, som fortfarande delas av en graffitisprejad mur, genom skyddsänglarna Damiels och Cassiels ögon. De sitter gärna uppe på segergudinnas axel och blickar ned över Berlins gatuliv. Tillsammans vandrar de också osynliga fram och tillbaka i det splittrade och sjabbiga Berlin, klädda som människor och utan vingar, sätter sig i bussar och besöker bibliotek, lyssnar. Hela tiden hör de människors tankar. Ibland blir sorlet till musik. Någon gång händer det att ett barn kan se dem och ler mot dem. Någon enstaka gång ler även någon synsk vuxen mot dem.
Filmen flyter sakta fram. Scenerna är mycket vackra, ja ibland t.o.m. poetiska och romantiska. Löven singlar sakta om hösten, tusentals fåglar bildar stora svärmar och ombildas till fågelsträck för att flytta mot sydligare nejder. Sorlet från många människor omvandlas ibland till vacker klassisk musik. Kärleken till det sjabbiga Berlin med en del fortfarande ouppbyggda krigsruiner höjs därigenom till en helt annan nivå. Invånarnas drömmar och längtan till ett enat Berlin i frihet kommer fram genom människors, framför allt de kreativas och konstnärligas, tankar. Det känns märkligt att dessa drömmar och tankar blev verklighet ett par år senare vid murens fall 1989.
Den drömmande ängeln Damiel är huvudpersonen, odödlig och miljontals år gammal. Han spelas känsligt och stillsamt av skådespelaren Bruno Ganz, som storögt och ibland med stillsam humoristisk blick förundrar sig och ser in i människornas tankevärld, där de går, cyklar eller kör bil genom Berlins gator eller vistas i sina hem. Med stor kärlek och omtanke utför skyddsänglarna sina beskyddande uppdrag, lägger osynligt och tröstande sina armar runt förtvivlade och lidande, ger en energigivande stillsam beröring på axeln, ingjuter hopp. I tunnelbanan. Vid en trafikolycka. Överallt där det behövs. Det är dock inte alltid de lyckas vända ett tragiskt förlopp, men de är där och försöker, även när den självmordsbenägne hoppar. De chockas aldrig. De bara är där i nuet, fyllda av vishet, beskyddande, tröstande.
Damiel attraheras av skönhet och människors kreativitet. Stadsbiblioteket är en central plats där han gärna uppehåller sig och går runt och lyssnar. Genom en äldre mans minnesbilder visas tillbakablickar på Berlins lidande befolkning under andra världskriget.
Cirkusen med trapetskonstnärinnan Marion med den vackra själen är en annan plats som Damiel återvänder till gång på gång. Han ser hennes vackra tankar och drömmar där hon utför sina akrobatiska konster iklädd änglavingar, högt uppe i sin trapets. Han ser hennes ensamhet och längtan efter samhörighet med en make. Attraktionen blir allt mer stark. Han smeker henne och längtar att bli människa, släppas in i tiden och bli dödlig, få del i människornas liv.
Längtan blir allt starkare. En dag sätter Damiel plötsligt fotstegsavtryck i snön; det första tecknet på att den för människor osynlige är på väg att bli en ”fallen ängel”. När han så blivit gjord till människa helt och hållet njuter han storögt förundrad av alla små vardagliga detaljer: barnens lek, där han hjälper en liten pojke knyta skosnörena; värmen av en rykande kopp kaffe.
Cirkusen har dragit vidare, men den intuitiva trapetskonstnärinnan stannar kvar, förvissad om att hon inom kort ska finna sin make som hon aldrig har sett men känt av. De letar efter varandra i folkvimlet och framför scenen där en ung sångare sjunger. Ängeln Cassiel försöker hjälpa till på sitt sätt. Och så slutligen förenas de och vet att de är skapta och ämnade för varandra.
Osökt tänker jag på Väst- och Öst-Berlin som återförenas två år senare. Nobelpristagaren Peter Handke (född 1942) växte upp i den del av Nazityskland där Österrike anslutits (Anschluss 1938) och som sedan efter kriget (1945) åter blev Österrike och han tillbringade delar av sin barndom i Berlin.
Hans författarskap från 1966 och några decennier framåt kom att betyda mycket för det tyska folket genom de visioner och den inspiration han gav i sina romaner, essäer, draman, poem och reseskildringar. Sammanlagt har han gett ut runt hundra verk.
Författarens kontroversiella ställning för bosnienserbiska och deras folkmord på muslimer tillkom under en senare period och efter denna film, men nobelkommittén har valt att helt fokusera på den litterära sidan hos Peter Handke.
Filmen finns att se på tyska på denna LÄNK
Kersti Wistrand
Himmel över Berlin har visats i SVT flera gånger, bland annat 1991, 2008, 2010 och i mars 2019.
År 1998 gjordes också en amerikansk nyinspelning av Himmel över Berlin – Änglarnas stad, förlagd till Los Angeles, med Meg Ryan och Nicolas Cage i huvudrollerna.
