Foto: Bengt Bäverman, Wikimedia
Jag tillhör dem som gillar kor och därför saknar jag dem mycket när jag bilar runt på den svenska landsbygden och nästan uteslutande ser hästar på ängarna. 60 000 bönder och 319 000 mjölkkor har vi kvar. Varför? FOA:s rapport om rapande svenska kor från 2006? Nonsens. Mitt sunda förnuft säger mig att något är fundamentalt fel i vårt land.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Jag minns min barndoms kossor. Även min far höll två mjölkkor, Gullan och Finessa, strax efter kriget för att försörja familjen och kunna ge mjölk till de fyra barnen. Jag minns än idag när jag som fyraåring fick sitta på Gullans rygg och klappa henne och jag minns separatorn som stod på bänken i farstun och där min mor skilde grädden från mjölken. Och igelkottsmor med ungar kom varje kväll vid skymningen och drack med vatten utspädd mjölk ur sin glasskål vid verandan. Det var på den tiden det ansågs vara viktigt att Sverige skulle vara självförsörjande med småjordbruk och mindre nötdjursbesättningar i händelse av krig och så var det även i övriga Europa.
1880 bestod sysselsättningen till 80 % av bönder jämfört med dagens 1,5 %. Av Sveriges bortemot 60 000 svenska lantbrukare är idag mindre än 16 000 heltidsbönder. De övriga tvingas försörja sig på sysslor vid sidan av för att överleva. Konkurrensen från importerade jordbruksprodukter är hård. Varje år har Sverige fått cirka 10 miljarder kronor i jordbruks- och landsbygdsstöd från EU. Cirka en fjärdedel av de gårdar som får stöd är heltidsjordbruk. De får tillsammans ut ca 80% av dessa EU-pengar. Resterande deltidsbönder har på sin höjd fått några tusen i ersättning för att hålla landskapen öppna eller för att bidra med växter för biologisk mångfald. Om inte detta EU-stöd funnits skulle vackra bygder i Sverige ha förvandlats till granskog och basiska jordar skulle förvandlats till sura marker och sedan varit svåra att odla upp igen. Många barnfamiljer skulle inte haft råd att köpa mjölken som idag är subventionerad med detta EU-stöd. Utan detta EU-stöd skulle även hälften av jordbruken vara tvungna att läggas ned.
Nu pågår förhandlingar om EU:s budget för åren 2021–2027 och svenska politiker vill i likhet med EU börja fasa ut jordbruks- och landsbygdsstödet. [1]
Ja, tiderna har verkligen förändrats, men de svenska storjordbruken i södra Sverige går inte att i storlek jämföra med de s.k. feedlots, uppfödningsanläggningar, som framför allt finns på den amerikanska kontinenten och i Australien.
Foodlot i Texas. Foto: H20. Wikimedia
Vad är en feedlot?
En feedlot är en stor farm -eller snarare uppfödningsanläggning- med koncentrerad och intensiv djuruppfödning. Man arbetar där med slutuppfödning av uppåt hundratusen djur per år inträngda i hägn och på mycket liten yta utan något grönt gräs i sikte. Förutom nötkreatur kan det röra sig om svin, får, hästar, kalkoner, kycklingar och ankor. Här kan man verkligen tala om köttindustri, där ingen hänsyn tas till boskapen som levande och inkännande varelser.
Den första feedlot uppfördes 1876 söder om Chicago, men det dröjde till 1950–60-talen innan de började uppföras på nytt och i större skala. Feedlots finns speciellt mycket i USA, Kanada, Argentina, Brasilien och Australien. I allmänhet krävs tillstånd från myndigheter att bedriva dem.
Djuren köps via videoauktioner och förs in i mottagningsfållor där de inspekteras, vägs och vaccineras samt sorteras efter vikt och kön. Veterinärer och skötare rider genom fållorna varje dag för att inspektera korna. Dessa ges inte gräs att äta utan föds upp på bl.a. ensilage och genmanipulerad majs, vilket ger matsmältningsproblem och diarréer. Det finns speciella sjukfållor där sjuka djur behandlas, bl.a. med antibiotika. När korna är 8 – 12 månader hamnar de i slutgödningsfållorna, där de vistas 150–180 dagar, beroende om de getts hormoner eller ej. Silos och slakterierna är placerade nära feedlots.
Denna typ av djuruppfödning skapar förutom djurplågeri givetvis stora miljöproblem: penicillinresistens, nedsmutsat grundvatten, förgiftning av jorden runt omkring som innehåller höga koncentrat kogödsel med medicinrester. Dessutom föreligger stor klimatpåverkan i form av metan från rapande kor, lustgas från gödselhögar och koldioxidutsläpp från öppna åkrar. [2] I en tidigare artikel ”Kampen om ökenutbredning och kolutsläpp” (7 maj) har jag beskrivit hur öknen breder ut sig när hjordar, som tidigare betat där, avlägsnats.
FAO:s rapport 2006
2006 slog FN:s livsmedels- och jordbruksorgan FAO fast att produktionen av animaliska livsmedel står för 18 % av utsläppen av växthusgaser, alltså en större andel av klimatpåverkan än hela transportsektorn. Rapporten heter ”Livestock´s Long Shadow envirional issues and options” (2006). [3] Enligt den upptar animalieproduktionen med bete och foderodling 70 % av jordbruksmarken i världen och står för 8 % av människans vattenanvändning. Djurindustrin räknas som en av de största bidragande orsakerna till en lång rad miljöproblem: vattenföroreningar, övergödningar och mänskliga hälsoproblem. Det är inte svårt att tänka sig att speciellt de stora djuruppfödningsanläggningarna stod i fokus som underlag till FAO-rapporten.
När rapporten offentliggjordes i Sverige gav den snabbt genklang både hos klimatforskare och veganer, där all djurhållning drogs över en kam, oavsett om det gällde svenska deltidsbönder med några få kor eller stora feedlots i USA. Nu har den mer än ett decennium långa debatten slagit rot i det allmänna medvetandet. Vissa tyckare och debattörer basuner oavbrutet ut förkunnelsen om kornas skadlighet och djurrättsaktivister hotar bönder till livet. Men vad är fakta och vad är myt då det gäller korna i Sverige?
En ny rapport: de klimatneutrala korna
En ko orsakar utsläpp av växthusgaser. Hon rapar var 90:e sekund eller fyra gånger på fem minuter. Det blir 600 liter metangas per dag och ko enligt forskning utförd i England. [4] Det kanske inte går att komma ifrån, men metan omvandlas tillväxthusgasen koldioxid på sikt och de ängsmarker kon betar på kan också fånga och lagra koldioxid från atmosfären och här finns ett problem med den rapport som FAO kom ut med 2006. I de livscykelanalyser som mäter produkters miljöpåverkan har man bara tagit hänsyn till utsläppen, inte upptagen av växthusgaser. FAO hade inte heller tagit hänsyn till att det existerar två kolcykler: dels den kortvariga naturens kretslopp med ett tidsspann inom hundra år, dels den fossila kolcykeln (kol, olja, naturgas).
Man måste skilja på ”grön koldioxid”, som alltid har funnits i luften, ingår i ett kretslopp och måste finnas där för att livet ska kunna fungera på jorden, och den ”svarta koldioxiden” som varit bunden i jorden i form av olja och kol i miljontals år och därför ger en helt ny påspädning i atmosfären. Enligt biologen Stefan Edman oxideras biogent metan i motsats till det fossila relativt snabbt till koldioxid och återgår i det naturliga kolkretsloppet. Metangasen från korna har en halveringstid på 10 till 13 år, medan svart koldioxid har en halveringstid på flera miljoner år.
En ny internationell forskarrapport, ”Grazed and confused?” (2017) har kommit till slutsatsen att betande idisslare absolut kan vara en del i en hållbar livsmedelsproduktion. Väl skötta betesmarker binder nämligen stora mängder kol. Allt beror på hur betesmarkerna hävdas och hur intensivt de betas. [5]
”FAO-rapporten har fortsatt att kasta sin långa skugga över debatten, trots att FN:s klimatpanel senare kommit till en annan slutsats. Och trots att FAO självt senare har modifierat budskapet och i en rapport pekat på gräsmarkernas klimatnytta”, skriver Land Lantbruks ledarskribent i LRF-tidningen. [6]
Personligen reagerar jag även på FAO:s rapportering om nedsmutsning av grundvattnet. Jo, det må gälla på feedlots och köttindustrianläggningar, men knappast i de svenska hagarna. Däremot har all konstgödsel som lagts på åkrarna sedan 60-talet för att få större skördar, bidragit till att grundvattennivåerna sänkts. Allt detta till synes bortglömt och något det talas tyst om nu då förändringarna gett oss varmare och torrare väder med mindre regn. Man använder de argument som passar ens tyckanden bäst! Skyll inte på korna!
Återigen besannas att FAO:s rapport från 2006 i mycket bygger på feedlotsmodellen. Det är ett problem att det så fort det refereras till den svenska jordbrukssektorns klimatpåverkan är det oftast ur detta globala perspektiv. Feedlotsindustrin med sina hundratusentals djur som föds upp runt om i världen är inte naturlig och existerade inte i det förindustriella samhället och borde förbjudas. Att denna släpper ut stora kvantiteter växthusgaser utan någon som helst bindning i marken är dock inte ett argument för att de svenska mindre nötkreatursbesättningarna ska läggas ned!
Foto: Jackmac 34, Pixabay.com
EU:s jordbruksstöd tas bort på sikt?
Och snart är det EU-val. EU-kommissionen vill satsa mer på försvar och upprustning av militärindustrin samt minska på andra utgifter, där ibland jordbruksstödet, som på sikt ska fasas ut. I och med Storbritanniens Brexit driver Sverige just nu på för minskad EU-budget och lägre jordbruksstöd.[7] Och visst är det fördelaktigt för politikerna att driva argumentet om kornas klimatförstörande inverkan, även om ny forskning visar på nya uppgifter. Folket tror ju så.
I våra storstäder idag har de flesta tappat anknytningen till landsbygden och jordbruket. Också pressfolket. Särskilt småbönderna är i minoritet och kan inte göra sin stämma tillräckligt hörd i mediabruset som fortsätter att citera FN:s FAO-rapport från 2006. Personligen nyttjar jag inte nötkött eller mjölk, men för dem som gör det är det viktigt med fortsatt höga krav på livsmedelsproduktionen vad gäller djurvälfärden och giftfriheten (antibiotika, hormoner).
Nu vill Sverige alltså minska och på sikt fasa ut direktstöden. Den internationella marknaden ska styra. Vill vi ha det så? Nedlagda jordbruk, färre kor, igenvuxna jordbrukslandskap, mindre artrikedom, sämre importerade jordbruksprodukter fyllda med rester från antibiotika och hormoner? Här kan du läsa mer om vad de olika politiska partierna säger inför EU-valet i SVT Nyheters valkompass LÄNK
Betande svenska idisslare kan visst vara en del av en klimatneutral och hållbar livsmedelsproduktion. Länge leve småjordbrukarna och de svenska korna! Och må kossorna återkomma i hagarna!
Kersti Wistrand
Referenser: [1]https://www.svt.se/nyheter/sverige-vill-minska-jordbruksstoden-men-manga-gardar-ar-beroende-av-dem [2] och http://www.hkscanagri.se/2014/04/07/feedlot-i-usa/ [3] Henning Steinfeld, Pierre Gerber, Tom Wassenaar, Vincent Castel, Mauricio Rosales, Cees de Haan: Livestock’s long shadow: environmental issues and options, UN Food and Agriculture Organization, FAO, and the Livestock, Environment and Development (LEAD) initiative, 2006. [4] https://www.aktuellhallbarhet.se/sa-mycket-utslapp-ger-en-rapande-ko/ [5]https://fcrn.org.uk/sites/default/files/project-files/fcrn_gnc_summary.pdf [6]https://www.landlantbruk.se/ledare/idisslare-far-ny-roll-klimatforskning/?fbclid=IwAR2jJoNn9lJGQpfxxpo3a2HBWxjI6z18Y8yoCQZC_5-_ku-JpPrtnlMqvVE samt https://www.landlantbruk.se/ledare/vara-grona-naringar-ar-mer-hallbara-an-ryktet/?_ga=2.35494948.429266060.1557138483-1063280030.1557138483 [7]https://www.svt.se/nyheter/sverige-vill-minska-jordbruksstoden-men-manga-gardar-ar-beroende-av-dem ; https://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-ar-for-dyrt-att-bedriva-jordbruk-utan-stod samt http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handelmarknad/allmantomhandelsochjordbrukspolitik/capdengemensammajordbrukspolitiken.4.6beab0f111fb74e78a78000936.html
