Telefonen ringer och på andra sidan linjen presenterar sig TV-journalisten Emil Ullberger som just nu arbetar med TV-programmet ”Den stora älgvandringen”, vilket sänds dygnet runt i SVT play. ”Du har intervjuat en älgjägare i Storsele som har berättat att de förr i världen gjorde lungmos av älglungor. Tror du att du kan få fram receptet till mig?”
TEXT: KERSTI WISTRAND
Då och då har jag gått in på SVT 1 play för att följa programmet ”Den stora älgvandringen” som startade 15 april och sänder 24 timmar dygnet runt från sju kamerapositioner runt en plats i Junsele vid Ångermanlandsälven, där älgarna varje år simmar över på sin väg upp till fjällsluttningarnas rika sommarbeten. ”I flera tusen år har de vandrat sin led upp mot fjällen. Följ med på årets vandring. Dygnet runt i tre veckor”, manar programledarna Linda Olofsson och Anders Lundin, LÄNK
”Mitt i naturen”-teamet står bakom denna fantastiska filmsatsning som ger en högstämd natur- och skönhetsupplevelse för såväl naturvänner som stressade nutidsmänniskor. Man får se solens upp- och nedgångar, den stjärnbeströdda natthimlen över Ångermanlandsälven. Man får följa snösmältningen i det vackra skogspartiet på Udden där fåglarnas vårmelodier flöjtas i bakgrunden, höra isen knaka, upptäcka hur solen från klarblå himmel reflekteras i spindelnäten mellan några träd, se issmältningen och glittret i vattnet i väntan på att de första älgarna ska dyka upp. Så kommer de då efter några dagars sändningstid. De står i klungor och sträcker majestätiskt sina halsar och äter kvistar från löv- och barrträd, böjer sig ned och låter sig väl smaka av blad och blåbärsris, skrubbar sig mot någon tallstam. På vintern äter en vuxen älg 6 – 10 kilo föda per dygn, får vi veta i en infälld text. På hösten väger en vuxen älgtjur mellan 400 och 500 kg.
Den svenska älgen är inget flockdjur utan går helst för sig själv och betar, men när våren kommer och de ska tillbaka till sommarens betesmarker upp mot fjälltrakterna samlas de i stora grupper för att tillsammans klara av den långa vandringen och strapatserna. På samma sätt har älgarna likt renarna vandrat mellan vinter- och sommarbeten i årtusenden. De håller kursen oavsett alla de hinder som vi människor skapat i form av vägar och bebyggelse. Inte ens de mäktiga älvarna kan stoppa dem. De har sina bestämda vadställen där de korsar älvarna och fortsätter mot höglandets rika sommarbeten. Just vid ett sådant övergångsställe i Junsele är kamerorna uppställda.
Lungmoset
Hur var det då med lungmoset? Jo, i september 2016 hade jag skrivit några artiklar om älgjakten i Storsele, ett par mil norr om Vilhelmina, LÄNK https://humanismkunskap.org/2016/09/30/algjakt-i-lappland-i-forr-och-nu/ Frank Wikström, ledaren i jaktlaget, hade i en intervju berättat att hans släkt några generationer tillbaka använt allt på älgen. Hjärnan blev till ätbart hjärnmos, lungorna till lungmos och till och mularna tillreddes och åts. TV-journalisten Emil Ullberger var nu på jakt efter receptet till lungmos och hade i sitt researcharbete funnit min artikel och ringt för att be om min hjälp. Efter en del påringningar i påskhelgen fick jag till slut tag på Frank Wikström (född 1943) som började leta och till slut fann sin farmors gamla receptsamling från slutet av 1800-talet.
Och så här var det. Man tog alltså reda på allt efter älgslakten. Det s.k. ”hjärtslaget” togs ur älgen. Det innebar att ”paketet” innehållande lungor-hjärta- luftrör och matstrupe togs ur. Lungorna och hjärtat frilades och allt synligt fett togs bort. Detta kokades sedan med kryddor och örter samt maldes till mos. Ingiftet av samer i nybyggarsläkten Wikström i Storsele finns där. Det är därför möjligt att receptet delvis bygger på gammal samisk tradition.
Enligt Emil Ullberger ska man nu försöka tillverka detta lungmos i direktsändning kl. 20.00 – 21.00 imorgon, torsdagen 25 april. Det sänds på SVT play och i Kunskapskanalen. Se det gärna!
Kersti Wistrand
