Originalartikel på Vetamera, där sker uppdateringar.
Transpersonell psykologi antas ha myntats av en av Freuds elever Roberto Assagioli. [1] Men även Carl Gustav Jung [2] utforskade det andliga och bidrog med begreppet kollektivt omedvetande. Dessa båda fick betydelse för utvecklingen av en psykologi som kom att avvika från dåtidens två framträdande akademiska skolor; behaviorism och Freuds psykoanalys, vars inriktningar grundades i naturvetenskapligt synsätt och inte accepterade paranormala fenomen.
I diskussioner, oftast brevledes, mellan Assagioli, Freud och Jung utkristalliserades efterhand skillnader som ledde till att både Assagioli och Jung bröt med Freud. Enligt Assagioli står Jungs analytisk psykologi nära Assagiolis psykosyntes. [3]
Idéer för en humanistisk psykologi och embryo till transpersonell psykologi initierades då Jung 1929 formulerade begreppet ”die überpersonliche” (bortanför eller högre än det personliga). Freud avfärdade detta. Både Assagioli och Jung ansåg att den andliga nivån hade stor betydelse för mänsklig existens. [3] Assagiolis modell över medvetandets struktur som tillstår förekomsten av transpersonella upplevelser kan i denna kontext ses som ett första steg mot en transpersonell psykologi. [4]
Assagioli delade med Jung insikten om att psykiska symtom kan utlösas av andliga dynamik. Sådana medvetandefenomen kan upplevas som förvirrande och skrämmande. Begreppet ”spiritual emergency” (själslig nödsituation) myntades av Christina och Stanislav Grof. Med rätt bemötande och insikt kan sådana upplevelser innebära ett genombrott mot en mer expanderad världsbild. [3,4]
Den transpersonella psykologin grundades officiellt 1969 i Kalifornien i och med att Abraham Maslow, Stanislav Grof [5] och Christina Grof [6] och Anthony Sutich 1969 gav ut första numret av ’The Journal of Transpersonal Psychology’ (JTP). [7]
Termen skulle kunna översättas till medvetandeutvidgande psykologi och rör förändrade medvetandetillstånd. JTP beskriver transpersonell psykologi som ”studiet av mänsklighetens högsta potential, och erkännandet, förståelsen och insikten av förenande, andliga och transcendenta medvetandetillstånd”
Akademiska skolor förknippade med transpersonell perspektiv inkluderar humanistisk psykologi, trans, antropologi och nära döden-studier (NDU). Sammansmältningen av de gränsöverskridande åskådningarna fick därmed en passande förstavelse: trans- (tvärs-, över-, utanför, genom) och har även en dubbelbetydelse som står för översinnliga upplevelser.
De som återvänt från en Nära döden-upplevelse (NDU) vittnar om att med stängda ögon kan vi ändå se, med ett annat sinne, oberoende den fysiska kroppens sinnen. Det skulle förklara möjligheten av transpersonella upplevelser och slutsatsen blir att det biologiska livets fysiska sinnen begränsar medvetandet. Oberoende sinnen ligger på en annan nivå oftast svåråtkomlig för det biologiska livet. Jag föreslår en ny kategorisering av sinnen och riktar blicken mot en forskning som vill pröva denna protovetenskapliga teoribildning. (Börje Peratt, Tolv Sinnen, 2012) [8]
Transpersonell psykologi fokuserar på sinnet, utvidgat medvetandetillstånd och mänsklig potential. Ett sådant är utanför kroppen-upplevelse (UKU) som kan beskrivas som tyngdlös förflyttning av medvetandet.
”Det är som att sväva utanför sig själv och få tillgång till omständigheter som kroppens sinnen inte kan se.” Det kallas även ”själsresa”. [9]
Psykologen Kersti Wistrand har forskat i förändrade medvetandetillstånd vid graviditet och förlossning (Psykologiska institutionen Stockholms universitet, 1990). 13 kvinnor som haft komplicerade förlossningar intervjuades. Det rörde sig ibland om Ut ur kroppen-upplevelser (UKU), och även om episoder där kvinnorna upplevde tunneln och ljuset (möjligen NDU). De kunde känna att de fick ta del av all kunskap som fanns och förstod livets mening. Hon menar att transpersonell psykologi är en riktning som integrerar andliga och transcendenta aspekter av det mänskliga medvetandet. [10][11]
Filosofen Ken Wilber [12] ville sammanföra den västerländska psykologin med den tusenåriga kunskapen i de österländska andliga traditionerna.
Han studerade William James verk och såg honom som en av föregångarna inom forskningen om andliga upplevelser ur ett transpersonellt psykologiskt perspektiv. Wilber skriver i No Boundary [12]:
-”William James, en av Amerikas främsta psykologer, betonade gång på gång att vårt normala, vakna medvetandetillstånd endast är en sorts medvetenhet, medan det runtom och avskilt från denna av den tunnaste hinna ligger potentiella former av medvetenhet som är helt och hållet annorlunda.
Det är som om vårt vardagliga medvetande inte är annat än en obetydlig ö, omgärdad av en oändlig ocean av ett annat, häpnadsväckande och icke kartlagt medvetande, vars vågor oupphörligt slår mot vårt normala medvetandes bankar. Och fullständigt spontant kan de bryta igenom och överskölja vår ö av medvetenhet med vetskap om ett väldigt, till stor del outforskat men påtagligt verkligt land av ett nytt och annorlunda medvetande, en medvetenhet av ett nytt slag.”
Roberto Assagioli menade att människan förutom ett omedvetet även har ett övermedvetet plan, för högre, andliga egenskaper. Han drog slutsatsen att människan förutom det personliga självet och jaget även har ett andligt själv, som befinner sig på en djupare eller högre nivå. I boken Transpersonal Development (1991) finner vi en ambition att bryta sig loss från begränsande vetenskapliga föreställningar som han ansåg låg i Freuds teoribildning. [4]
Rollo May tyckte inte om denna utveckling inom Humanistisk psykologi. [13] Han menade att den uteslöt frågor som rör ondska och andra psykologiska problem från agendan. [14] Men May fick mothugg av Assagioli. ”Psykologi är läran om själen och själen är i grunden god!” Rollo May svarade: ”Om vi erkänner vår depression öppet och fritt, får de andra omkring oss en upplevelse av frihet istället för att delta i depressionen.” [15] Det gick att urskilja två läger. Det ena var inriktat på att avhjälpa sjukdomstillstånd, det andra fokuserade på det friska och starka.
Forskning rörande transpersonell psykologi och sensorisk perception är fortfarande 2015 begränsad och reducerad på vetenskapliga institutioner. Sverige har endast två professurer på området. Trots att det finns överväldigande bevis för behovet av ett forskningsområde som kan ge nya insikter om mänskligheten och livets förmågor.
Medan parapsykologin lutar mer åt den traditionella vetenskapliga epistemologin (laboratorieexperiment, statistik, forskning på kognitiva tillstånd), tenderar transpersonell psykologi att vara mer närbesläktad med humaniora och hermeneutiska discipliner (humanism, existentialism, fenomenologi, antropologi), även om den också inkluderat moment från experimentell och statistisk forskning.
Transpersonell psykologi är en akademisk disciplin, inte en religiös eller andlig rörelse och många av områdets ledande författare, bland andra Sovatsky [16] har pekat på problematiska aspekter av New age-hermeneutik.
Emanuel Swedenborg (1688-1772) var en svensk vetenskapsman såväl inom naturvetenskap som humanistisk vetenskap, med inriktning på transpersonell psykologi (även om det begreppet inte fanns då). Han var också filosof, bibeltolkare, teosof och teolog. Swedenborg betraktas som ett universalgeni och hans innovationer och politiska aktiviteter har imponerat på omvärlden, men hans andliga själsresor och samtal med änglar har ifrågasatts och diskuterats av bland annat Immanuel Kant (1724-1804). Samtidigt har Swedenborg uppvisat bevittnade exempel på prekognition och remote viewing som kritikerna inte kunnat förklara.
British Psychological Society, Storbritanniens motsvarighet till American Psychological Association (APA) grundade en Transpersonell psykologi-sektion 1996. [17]
Källor
1) Assagioli, R. (1965) ”Psykosyntes : grundläggande principer och tekniker”. Mareld Böcker | Utg. 2006
Psychosynthesis: A Collection of Basic Writings by Roberto Assagioli ISBN 0-9678570-0-7 (English)
2) Jung, C.G. (1968) The Archetypes and the Collective Unconscious, Routledge, ISBN9780415051392
3) Roberto Assagioli C. G. Jung and Psychosynthesis
4) Assagioli, R. (1991) Transpersonal Development: The Dimension Beyond Psychosynthesis. Thorsons Pub;ASIN: 1855382911.
5) Stanislav Grof & Christina Grof (1990) – The Stormy Search For The Self: A Guide To Personal Growth Through Transformative Crisis
6) Christina Grof (1994) – The Thirst For Wholeness: Attachment, Addiction And The Spiritual Path,
7) ’The Journal of Transpersonal Psychology’ (JTP, 1969).
8) Peratt, Börje, (2012 sec edit 2015) 12 Sinnen, Visam
9) Ph.D. Michael Newton (first edition 1994, fifth 2003) Journey of Souls: Case Studies of Life Between Lives, Llewellyn Publications, Minnesota USA.
10) Kersti Wistrand, Den transpersonella psykologin, Länk
11) Kersti Wistrand & Jan Pilotti,(1982) Medvetandet och döden: En antologi om nära-döden-fenomen och utomkroppsliga upplevelser. Natur och Kultur
12) Ken Wilber, NO BOUNDARY, A selected excerptation Länk
13) Hartelius, Glenn; Caplan, Mariana; Rardin, Mary Anne. ”Transpersonal Psychology: Defining the Past, Divining the Future”. The Humanistic Psychologist, 35(2), 1–26, 2007
14) Aanstoos Serlin & Greening, T. (2000). History of Division 32 (Humanistic Psychology) of the American Psychological Association. In D. Dewsbury (Ed.), ”Unification through Division: Histories of the divisions of the American Psychological Association”, Vol. V. Washington, D.C.: American Psychological Association.
15) Lukoff, David; Lu, Francis. A transpersonal-integrative approach to spiritually oriented psychotherapy. In Sperry, Len (Ed); Shafranske, Edward P. (Ed), (2005). Spiritually oriented psychotherapy., (pp. 177-205). Washington, DC, US: American Psychological Association, ix, 368 pp.
16) Stuart Sovatsky (1998-10-01) Word from the Soul: Time, East/West Spirituality, and Psychotherapeutic Narrative (Suny Series in Transpersonal and Humanistic Psychology)
17) Walsh, R. & Vaughan, F. (1993) ”On transpersonal definitions”. Journal of Transpersonal Psychology. Vol. 25, No2, pp. 199-207
