13 december, 2018

Musikterapins dag – intervju med Sofia Thoresdotter

Den 15 november är musikterapins dag. Musikterapi är en vetenskapligt grundad behandlingsform, som bygger på musikens förmåga att skapa kontakt, kommunikation och social samverkan. Musik ger emotionell och intellektuell påverkan, påverkan på minnesfunktioner, initiativförmåga och motivation. Musik- och psykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter ställer här upp för en intervju.
TEXT: KERSTI WISTRAND

Hon älskar orange och rött, de enda färger som hon någonsin kunnat uppfatta, långt tillbaka i sin barndom. Sofia Thoresdotter, musik- och psykodramaterapeut, trubadur, föreläsare och författare. Hon bor i ett rött torp på landet, hennes hår lyser rött och kläderna går gärna i samma färgskala och den politiska färgen är naturligtvis röd. Hon är en framåt ledarenatur:

– Under ett psykodramapass skulle vi göra en övning där man fick välja ut den grekiska gudom som man hade lättast att identifiera mig med. Jag valde krigsguden Ares (Mars), säger Sofia och ler stort. Och vet du varför? Jo, Ares kämpar för rättvisan i samhället och det gör jag också!

På grund av sitt medfödda synbortfall vet Sofia Thoresdotter nämligen vad det innebär att kämpa för sin självklara rätt att leva som alla andra i samhället. Hon vill ha gemenskap och vägrar utanförskap. När hon flyttade till Örebro, där hon då hade en tjänst i musikterapi, fanns det inga hållplatsutrop i bussarna, så hon hamnar helt galet. Trots två års kamp och skriverier har det hela inte åtgärdats och hon har till slut varit tvungen att stämma bussbolaget för diskriminering.

Men Sofia Thoresdotter står även på den svages sida i samhället och strider på sin blogg och i sina böcker [1] mot utanförskap, oförrätter och orättvisor som samhället runt om inte vill se. På så vis har hon alltid själv varit synlig och även synliggjort medmänniskors situationer vare sig de varit funktionshindrade, ensamstående mammor, tillhört hbtq eller varit ensamkommande flyktingbarn. Hon är en klart lysande fackla i mörkret och banar vägen för många andra och har deltagit i såväl tidningsartiklar som radio- och TV-program.

Sofia vägrar att låta sig hejdas av sin funktionsnedsättning. Hennes utlandsresor har varit många och hon har besökt de flesta europeiska länder. I Bolivia i Sydamerika använder man musikterapi för många patienter. Hon lärde sig vardagsspanska och blev handplockad i Sverige och har varit fem gånger i Bolivia på musikterapiprojekt där hon deltagit som handledare.

Tack vare en vinst på Lotto kunde Sofia 2005 resa till en världskongress i musikterapi, som ägde rum I Australien. Där träffade hon på Joseph Moreno, brorson till psykodramats grundare Moreno. Joseph Moreno arbetade med blues på fängelser och ledde en workshop under kongressen: ”Du får klaga och vräka ur dig allt i bluesen.” Han använde boken ”Acting your inner music”. Detta ledde till att Sofia utbildade sig till psykodramaterapeut när hon väl kom hem till Sverige; en utbildning som tog nio terminer deltid och som hon finansierade genom att dels arbeta deltid som musikterapeut, dels efter mycken möda hitta en fond som kunde bekosta översättningen av kurslitteraturen till punktskrift.

Våren 2018 valdes Sofia Thoresdotter till ordförande i Svensk Psykodramaförening, vilket säger något om hennes kapacitet. Hon leder också kurser i Örebro. Här finns en bra beskrivning på psykodramaterapi: LÄNK Men låt oss nu övergå till musikterapin – det är ju trots allt musikterapins dag! Jag far hem till Sofia Thoresdotter.


Foto: J. Pilotti

På väggen hänger en rad stränginstrument: mandolin, fiol, banjo, ukulele, gitarrer och en charango från Bolivia (gjordes förr i världen av bältdjur). På en hylla ligger en kantele. På golvet står ett piano och några mindre trummor och slagverk. I en stor korg står diverse flöjtar av olika utseenden och storlekar: sopran- och altblockflöjter, irländsk flöjt (tin whistle), en irländsk tvärflöjt, kinesisk bambuflöjt, en quana från Colombia och så favoritflöjten gjord av gran och tillverkad av Gunnar Stenmark i Dalarna. I en annan korg ligger marackasägg, klangspel, regnrör, claves och kastanjetter. I detta musikrum håller Sofia Thoresdotter med förkärlek till och här tar hon ibland emot barn i musikterapi.

Vad är musikterapi? 

I de flesta människors liv ingår starka musikupplevelser. En musikupplevelse stimulerar både kroppsliga och känslomässiga förnimmelser. Den aktiverar minnen, tankar, associationer och kan ge inre visuella upplevelser. I vissa livssituationer kan musiken ge tröst, stöd eller lindring. Där finns en relation till upplevelse av hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Neurovetenskapliga forskningsrön kan visa hur hjärnan på ett mångdimensionellt sätt påverkas av musik. Man kan studera fysiologiska, affektiva och kognitiva processer. Musikpsykologi är en del av psykologin och musikterapi innebär att man använder musik i terapeutiskt och hälsofrämjande syfte. Både musiklyssning, musikskapande och samtal kan ingå. Det finns olika musikterapeutiska utbildningar. Sofia Thoresdotter som själv saknar synsinne bedriver i första hand terapier med funktionsnedsatta personer. Ibland kombinerar hon det med psykodrama.

I antologin ”Möten Musik Mångfald – perspektiv på musikterapi” (2017) utgiven av Förbundet för musikterapi i Sverige (FMS), ISBN: 978-91-639-5590-7, har Sofia Thoresdotter skrivit kapitlet ”Att säga jag om sig själv – en musikterapeutisk process med en pojke med grav synnedsättning”. Där visar hon hur en terapi med barn kan gå till.


Foto: Emil Erdtman

Det var Joakims mamma som tog kontakt med Sofia. Joakim var drygt fem år och skulle snart börja skolan. Hans mamma var orolig för hans svårighet att sitta still och för hans sena språkutveckling och var ängslig för hur det skulle gå när han började skolan. Sonen hade en grav synnedsättning. Terapin kom att vara under fyra terminer och Sofia träffade sin lille patient en gång i veckan.

När Sofia började arbeta med Joakim kunde han inte svara ja eller nej på hennes frågor utan kom med motfrågor. Han sa ”du” om sig själv och hade entonigt tal. Han hade uppenbara koncentrationssvårigheter men var glad och gillade alla instrumenten hemma hos Sofia. Före och efter sessionerna pratade han som vanligt men under dem var han helt tyst. I stället dansade han, hoppade runt och snurrade. Sofia började spegla hans rörelser med musik. Pojken skrattade och trivdes. Då första terminen var slut var Sofia orolig för att språkutvecklingen fortfarande stod stilla, men modern berättade med stor tacksamhet att pojken fullkomligt sprudlade av prat där hemma.


Foto: Emil Erdtman

Under de följande terminerna började Joakim prata även under musikterapisessionerna. De jobbade med ramsor och ordlekar med betoning på rytm och tonfall. De hittade på sånger tillsammans där Joakim fick träna hur det lät på olika ställen i staden och i naturen. Han lärde sig veckodagarnas namn via sången. En dag började han plocka ur alla musikinstrumenten från korgarna och lägga dem i en hög på golvet. Men han valde inte ut något av dem och lade inte tillbaka dem på sin plats. Varje gång han kom gick han raka vägen till korgen och gjorde likadant. Sofia började bli otålig och funderade för sig själv över pojkens beteende. Vecka efter vecka gick. Till slut fick hon en idé och började sjunga och benämna varje instrument som Joakim plockade ut. Sofia, som alltså inte kan se, hade svårt att ibland höra vad han höll i, men benämnde sakerna en efter en när hon plockade ned dem i korgen. Det visade sig att pojken hade ett väl utvecklat hörselsinne och när han kom hem efter terapistunderna började han knacka på alla saker hemma och lyssna in hur de lät: bord, köksrör, diskbänk etc.

Nästa fas i Joakims utveckling var att han började sortera instrumenten i grupper allt efter material eller kvalitet. Han plockade upp varje instrument, knackade på det och kände igenom det med känseln i fingrar och händer innan han sorterade det till ”rätt” hög. Samtidigt som detta pågick utvecklades hans ljudigenkänning, språk, koncentration och uthållighet.

Genom att följa Joakim istället för att försöka styra honom och lita på processen gav Sofia Thoresdotter honom möjlighet att upptäcka sin omgivning på det sätt som passade honom bäst och därigenom utvecklas. Hennes erfarenheter att själv vara synskadad har varit till stor hjälp.

Hur började Sofias eget musikintresse? 

Sofia Thoresdotter har varit musikintresserad så långt tillbaka hon kan minnas, berättar hon. Hennes morfar spelade dragspel och hennes mor, som var diakon, sjöng till gitarr. Att sjunga, ja, det kunde den lilla Sofia från första början. Det är så självklart att hon inte ens nämner det. Idag är hon trubadur som gärna uppträder på tillställningar och fester.

Det allra första egna musikminnet har Sofia från tre-årsåldern då hon satt vid pianot. Hennes musikaliska mamma hade satt tejp på C- och G-tangenterna, så att hon skulle kunna spela i C-dur, eftersom Sofia var född utan syn. Från 4–5-årsåldern minns hon hur modern sjöng hemska och sorgliga skillingtryck från 1800-talet. Hon grät över texten i Lejonbruden, Lejontämjarens dotter
LÄNK , men ville ändå höra visan om och om igen.

Från den åldern följde hon även med sin mor till kyrkan och lärde sig alla psalmer utantill. Där fick hon känna på kyrkorgeln och krypa under den och känna på pedalerna. Så kom blockflöjten in i bilden. De första tre skolåren tillbringade Sofia på Tomtebodaskolan i Stockholm, där synskadade elever från hela landet fick både bo och undervisas. Det var inte lätt för en sådan liten flicka att skiljas från sitt föräldrahem i västra Sverige och omplanteras i en så främmande miljö. Sofia håller nu på att skriva en bok om denna tid av sitt liv. Årskurs 4 – 6 gick hon i Adolf Fredriks musikskola där hon sjöng mycket. Högstadiet gick hon hemma i Trollhättan och nu var gitarren huvudinstrumentet.

Redan tidigt tänkte Sofia att hon ville arbeta med musik. Med en stor portion envishet och optimism gick hon musiklinjen på en folkhögskola och läste sedan 60 poäng musikvetenskap vid Göteborgs universitet. Ja, det blev lite till; nordiska språk bl.a. Men hennes stora önskan att komma in på musikhögskolan gick i baklås. Hon sökte ämneslärarutbildning i engelska och musik och läste mer musikvetenskap. Så fick hon höra talas om musikterapi. Mona Hallin som arbetade vid Göteborgs universitet tog med Sofia till några musikterapeuter som arbetade med afasipatienter. Sofia lät sig inspireras och gick sedan igenom en musikterapeututbildning i Sjövik och har arbetat med musikterapi till och från sedan dess. Hon har arbetat mest med vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar, men blivit mest uppmärksammad för arbetet med synskadade.


Foto: J. Pilotti

Till sin egen hjälp har Sofia – förutom sin make – sin kära ledarhund som hon står i en närmast telepatisk kontakt med. Hunden gillar när hon spelar flöjt och det har hänt att den då glädjekastar sig på rygg. Under Sofias offentliga musikframträdanden är hon emellertid otroligt bra på att sova intill matte eftersom hon vet att hon är ledig och ingenting förväntas av henne.

Och för säkerhets skull: du vet väl att man aldrig får röra en ledarhund eller tala till den? Den kan då bli distraherad och störd och en olyckshändelse kan ske helt i onödan.

Kersti Wistrand

Not: [1] Sofia Thoresdotter har skrivit bl.a. böckerna ”Granne eller UFO” (2012) och ”All inclusive” . Hon har deltagit med dikter i antologin ”Det funkar” och skrivit ett kapitel i antologin ”Möten Musik Mångfald – perspektiv på musikterapi” (2017) utgiven av Förbundet för musikterapi i Sverige (FMS).
Sofias hemsida

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: