Boken Mäster Fritz och Fritz som mystiker

Mystik anses vara något av det mest fundamentala i religiös verksamhet. Boken Mäster Fritz skriven av Åke Åredal har tidigare här på HK anmälts av Bo Lövgren: Mäster Fritz – en svensk mystiker. Här presenteras en bredare och mer fördjupad granskning där Ingvar Selin vill syna vad vi verkligen vet om prästen Fritz Olofsson, samt tydliggöra mystikens natur med stöd av bilder, poesi och essäns uttrycksmöjligheter.

TEXT INGVAR SELIN

August Strindberg lät avsluta sitt liv med: ”O, kors vårt enda hopp” [1] (latinet försvenskat). Fritz Olofsson var inte lika slagfärdig, men i förtätad form skulle nog hans formulering bli ”Apeiron” eller ”Unio mystica”. Koncentratet möter vi i hans kryptogram i form av en punkt (ikoniskt symboliserad i montaget ovan).

När jag sökte närma mig Fritz Olofsson gick jag vilse i Uppsala. Och då Åke Åredal, per telefon, sökte Olofsson i och för ett föredrag … kom sjukdom och död emellan, kontakten bröts.

Prisbelönte teknologie kreatören Åredal lät sig dock ej hejdas utan ville söka fånga den märklige Fritz Olofsson (1929-2008) i svart på vitt. Resultatet kan vi ta del av i boken Mäster Fritz. (2016, 400 sidor); del I om hans liv och leverne, samt del II om Åredals privata åskådning.

Den skarpsynte läsaren upptäcker kanske punkten i slutet av titeln – med den vill väl Åredal markera det unika med prästen Fritz; därmed konfirmerades talesättet Mäster Fritz.

Min essä [2] om Fritz och boken sätter ”makterna” också krokben för i det att UNT inte ger mig möjlighet att här använda Pelle Johanssons unika foto av den då 75-årige Fritz. I min spaning efter en ersättning når jag hr Omars blogg [3] där ännu ett möte med Fritz skildras … (Apeiron. En dikt om en kättersk präst, dikten är lång och förtjänar att läsas i sin helhet, se Skymning öfver Upsala, 2013):

”Det finns ett ord som Fritz ständigt återkommer till: apeiron. /
Jag undrar vad det betyder. Jag kan inte klassisk grekiska./
Därför är det extra förvånande att jag,/ när Fritz återigen säger APEIRON,/
nu med en nästan uppfordrande visshet,/ förstår vad han menar./
Och när han knackar hårt i bordet,/ liksom för att markera att han faktiskt menar/ vad jag tror att han menar
– tre knackningar –
A … PEI … RON ”

I mitt försök att närma mig Uppsalas unika kuf – så uppfattades han – i akt och mening att nå Fritz’ ”tråd” till vårt existentiella dilemma, så kommer den ena punkten efter den andra och sätter P. Studiet av hans eget ”testamente” 2005 [4] övergick i djup begrundan inför hans väg, unio mystica – men ett försök att från min sida väcka en studiegrupp vid Karlaplan gick även det i stöpet.

Mäster Fritz Collage (Ingvar Selin)

Punkter, punkter … ledde mig till mitt fotomontaget i ingressen: Där har jag lyckats fånga Fritz-punkten och substitutet för UNT-fotot. Denna vision kringlar sig fram till detta apeiron som Fritz knackade fram:

APEIRON

DET GRÄNSLÖST OBEGRÄNSADE RUMMET

Apeiron (av gr. apeiros, -on en sammansättning av alfa privativum, dvs det negerande prefixet a-, samt peras ”gräns”, ”slut” eller ”ände”) ”DET GRÄNSLÖSA” i meningen ”det utan yttre gränser; det rumsligt oändliga” och ”det utan inre gränser”. Begreppet används av den joniske naturfilosofen Anaximandros om … [5]

Punktlöst alltså (- att överskrida hindren, men ändå förbli i det Centrala, det oändliga). Men Fritz Olofsson önskade knappast; att med en punkt få sitt namn förstärkt. Så original han var så tror jag att han uppfattade sig själv som punktlös; han var en vägvisare, en hängiven levande ikon, med ett ändlöst rinnande ordflöde …

Biskop emeritus Martin Lönnebo skriver i förordet till trosläran [4] om identitetsmystik och att Fritz livstema var just ”Det gränslösa och det outsägliga” (Apeiron) som naturligtvis aldrig kunde eller ville ta form i någon doktorsavhandling.
Dock fick vi med hjälp av bl.a Marianne Granat hans gränslöshet nedtecknad och där finner vi den verkliga punkten, originalet (korr enl F.O.):

Ur troslärans appendix, s 101: Centralpunkten är mycket viktig, ty GUDs gränslösa Mitt är alla människors och varelsers Mitt. Detta gäller oavsett religiös och moralisk status. (Joh 17:20-23 i universell tolkning.)

Åke Åredals stora förtjänst ligger däri att han ger läsaren en omfattande bild (’Del I’) av Fritz Olofssons uppväxt och levnad – till detta återkommer jag nedan.
Men först vill jag fullfölja de ingångar jag började med; alltså vinjettbilden, Lönnebos förord, samt citatet ur Fritz text ovan. Tillsammans med det utsagda i Omars dikt [3] från mötena med Fritz Olofsson utgör det kontentan av Fritz’ existentiella filosofi.
Jag lämnar alltså sidorna 173-372 (’Del II’) utan avseende då de utgör Åredals egen förståelse av Fritz Olofsson. Envar har ju rätt till sin uppfattning, men för mig leder den betraktelsen till en motsatt syn; alltså bort från den ikoniska förebilden till en intellektualiserande ordmassa.
Jag hade önskat att Åredal i stället hade utverkat upphovsrätt från Fritz Olofssons dödsbo och som appendix bilagt originalet; den slutsålda trosläran [4] om cirka 100 sidor.

Åredals ’Del I’ avslutas just med en översikt (kap. 3, s. 135-172) om skriftens tillkomst och återger det huvudsakliga innehållet i En mystik troslära [4] (2005, 104 sidor).
Vi kan på goda grunder antaga att troslärans femton skisser/kryptogram med uttolkningar utgjorde Fritz Olofssons ständiga memoreringar. I slutkapitlen betonar han, om vi förstår honom rätt, att vi kan föras mot mitten (PUNKTEN) genom den universella vandrings- och andningsmeditationen som ”trosläran” (kryptogrammen) anvisar.

Jag önskar att Teologiska institutionen (U-a) startade ett projekt för att få fram en vetenskaplig biografi över mystikern Fritz Olofsson. Åredals bok är berömlig men bygger mest på enskilda utsagor och författarens summering.
Dock får läsaren en god bild av hur Mäster Fritz tog gestalt. Vi får följa den studiebegåvade ynglingen från hemmet i Bygdsiljum till universitetet där han tvekade vid valet av fakultet; matematik eller teologi (s. 75): Båda var honom oändliga och gränslösa.
Studieåren präglas av ett intensivt sökande med resor till kontinenten, deltagande i seminarier, och på ett sätt är han en Emanuel Swedenborgs like – upplysningsman alltså.
Efterskörden blir att lägenhet och förråd visar sig fullproppade med litteratur, skrivelser etc. Fritz höll sig icke med några lärjungar – alla var ju hans lyssnare – sedan fanns ju den mystika trosläran där, och med sig tog han ordlöst blott denna enda exklusiva ’punkt’.

Det är ogörligt att här spegla allt som ”passerat revy” i Fritz liv. Åke Åredal prisar, förhärligar och mystifierar denna enkla präst som levt ett ytterst spartanskt men aktivt liv, faktiskt som en social eremit.
Övertolkningen i detta avseende tar sig sådana uttryck som att Fritz själv skulle ha stadfäst titeln ”mäster” genom att tillfoga ordet på studentrummets namnskylt (s.212) – vi kan dock av sammanhanget eventuellt tolka det som ett studentikost skämt.

Man kan ha många synpunkter på katolska kyrkans omständliga utnämnande av helgon, men att som Åredal, på ytterst vaga grunder, upphöja Fritz Olov Abraham Olofsson till Mäster Fritz utifrån egen tro, typ; ”genuin andlig och autentisk mystik läromästare” finner jag märklig. Jämför [6].
(Till förståelsen av Fritz’ karaktär kan man läsa Mäster Jacob [7] – också han profetisk präst men med ett alternativt socialt engagemang; trovärdigt från Karl XII:s tid.)

Fritz Olofsson behövde ingen PR-byrå. Han var en stillsam, allvarlig och högtidlig ’ivrare’, men vid ett besök i Hemavan uppfattades och omnämndes han ändå som biskop (s. 67-8).

Att Åke Åredal känner starkt för Fritz Olofsson och gett honom ”ännu ett jordeliv” genom boken Mäster Fritz. – det är lovvärt, men när det kommer till Åredals kärnpunkt för lovprisandet reser jag mitt tvivel.
Åredal kopplar ihop tillkomsten av den mystika trosläran med ett Gudsmedvetande (s.74).
– Det känns taget ur luften att Gud är någon slags exeget … som ”sänder” några kryptogram till oss via Fritz !
OK ! –
Vi måste ju ta Fritz på orden annars är ju allt detta skrivande vad många hävdar; en kufs gåtfullheter. Fritz tillstår att han haft en extravagant vision – vi väljer då [kan då välja, admins kommentar] att ge den mystik kvalité. Men När-Var-Hur uppstod den?
Det är begripligt att Fritz inte för den till torgs – det gör inte jag heller med mitt/mina heligaste minnen. Men ändå, när nu Fritz torgfört vissa företeelser, så finns där tillfällen då undret har kunnat skett …

För min del tar jag för givet att något stort hände honom i samband med prästvigningen i Luleå. Det kan ha varit under riten, dagen före eller efteråt … kanske nattetid. Vi vet ej och kommer troligen ej att få veta det då uppenbarligen ingen har kännedom därom. Åredal berör dessa tillfällen på sidorna 70-74, men det enda konkreta är att 30-årige Fritz då upprättar ett obevittnat testamente vilket kan tänkas styrka detta; att något dramatiskt inträffade vid tiden för prästvigningen.

Slutet, den absoluta jordiska punkten för Fritz liv och verk, blir djupenkel; Fritz ser från sjukbädden i förtröstan fram mot transcendensens punkt [8]. Kryptogrammen har han släppt, han behöver inte längre recitera, inte ens knacka A … pei … ron …

Ingvar Selin

Referenser:

1) https://www.svd.se/strindbergs-hemlighet

2) Siljans Måsar / Mystiker 2/3 … maj 2018 (opublicerad, kan rekvireras)

3) https://nyailconvito.wordpress.com/2014/02/20/apeiron-en-dikt-om-en-kattersk-prast/

4) Fritz Olofsson En mystik troslära (Uppsala universitet 2005, Working Papers in Theology)

5) Skulptur vid Sigtunastiftelsen, se 1000 år av destinationsutveckling, Tidlös Visdom 2012:3

6) Övertydlig … Claes Jonas Urban Nordqvist, 20 mars 2017

7) Harry Blomberg Mäster Jacob (1942) samt Jacobs dröm (1943)

8) Minnesord Fritz Olofsson, Mohamed Omar & Mikael Mogren, UNT 2008-12-27