Den 16 augusti 2018 delades Cornelispriset ut till Lill Lindfors på Parkteaterns scen i Vitabergsparken i Stockholm. Hon mottog 750 000 kronor, en stor bukett röda echinaceablommor samt publikens jubel och över hela tillställningen vilade Cornelis anda.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Cornelispriset, till Cornelis Vreeswijks minne, tillföll i år Lill Lindfors med juryns motivering: ”En unikt rytmisk komedienne som textar och tolkar varje sångrad lika medvetet som intelligent”. Priset anses vara ett av Sveriges största och finaste musikpris.
En stor publik hade samlats framför Vitabergsparkens scen denna vackra och ljumma sommarkväll för att närvara, lyssna och hedra både Lill Lindfors och minnet av Cornelis Vreeswijk (1937–87). Sissela Kyle hälsade oss välkomna med lite historik kring denna folkparks historia. Det första framträdandet här ägde rum 1954. För första gången sedan 1988 delades Cornelispriset nu ut utomhus i en folkpark.
Enligt Cornelis önskan i sitt testamente delas detta pris, som måste sökas, ut årligen till en artist som är minst 35 år och som skriver, sjunger eller framträder på svenska. Pristagaren får inte tidigare ha erhållit ett statligt, kommunalt eller fackligt stipendium. Första året var prissumman låg, 15 000 kronor, men hade i år vuxit till 750 000 kronor, baserad på avkastningen på stim-pengar. Cornelis tyckte att man skulle vara lite på dekis för att få stipendiet, artist som var lite grann som han och levt ur hand i mun, men han fick backa där. Däremot berättade Lill Lindfors, som förutom stipendiet uppvaktades med en jättestor bukett röda blommor, att hon ämnade skänka en del av det till Stockholms stadsmission. Publiken jublade och klappade i händerna.
Lill Lindfors berättade vidare att hon träffat Cornelis Vreeswijk flera gånger, men aldrig blivit nära vän eller sjungit med honom: ”Han var lite blyg för mig!”. Under sina 60 år som artist har hon emellertid många gånger sjungit och gjort Cornelis visor till sina egna. Ändrat på detaljer i texten för att passa henne bättre som kvinna. Ett sådant exempel är ”Grimasch på morgonen”, en av de vackraste visor Cornelis skrivit. Texten lyder: ”Nu faller dagg och nu stiger sol/Men det kan du inte höra/ Du ligger utan blus och kjol/ Med läpparna mot mitt öra.” Jag sjunger istället ”Jag ligger utan blus och kjol”, säger Lill, och så får vi höra henne sjunga visan:
Cornelis var med som en bakgrundsfläkt kvällen igenom. På väggen bakom scenen syntes hans grimaserande ansikte med glimten i ögat i jätteformat. Han hade en gång bestämt att i juryn skulle förutom en advokat sitta de båda kulturcheferna för Aftonbladet och Expressen för att som han ansåg: ”Det vore trevligt att för en gångs skull se dem vara sams.”
Cornelis Vreeswijks sånger sjöngs med livemusik av förutom Lill Lindfors och hennes band även av Janne Åström (bl.a. Ångbåtsblues) med bandet Medborgarna, med rykte om sig att vara Sveriges bästa liveband, samt Rolf Wikström, cornelisstipendiat 2015.
Här låter jag Cornelis själv sjunga Ångbåtsblues: Länk
Kersti Wistrand
