Bestigning av Kebnekajse under 1900-talets första hälft. Foto: Ernst Herrmann, Wikimedia.
Andreas Labba visade Dag Hammarskjöld vägen upp i fjällen och Hammarskjöld visade Labba vägen till skrivandet. Boken ”Anta”, som skildrade flyttsamiskt vardagsliv för länge sedan, gavs ut av Andreas Labba, en flyttsame med endast nio månaders skolgång.
TEXT: KERSTI WISTRAND
När den då 62-årige samen Andreas Labbas (1907–1970) debutbok ”Anta” kom ut 1969 ansågs den som en litterär sensation. Inte bara på grund av att han endast gått nio månader i skolan allt som allt och ändå hade sådana litterära förtjänster utan även för bokens märkliga tillkomst och dess karaktär av kulturhistoria.
Sällan har en debutant fått så stor uppmärksamhet. Berättelsen handlade om något äkta och ursprungligt och författaren tillhörde en minoritet och kunde så att säga berätta inifrån detta perspektiv. Tidigare hade författaren Bernhard Nords berättelser om nybyggare och samer fått stora läsarskaror men nu fick man tillgång till en genuin skildring av samiskt vardagsliv hos en flyttsamefamilj framförd ur samisk synvinkel och detta låg väl till i det radikala 60-talet. Boken ledde bl.a. till inbjudan till kungliga slottet och visit hos Gustav VI Adolf, som delade ut ett kungligt stipendium på 8 000 kr till Andreas Labba.
Foto: Mats Andersson, Flickr/Wikipedia.
Andreas Labbas liv som same
Annat var det då Andreas Labba själv kom till världen. Han föddes låghalt in i en flyttsamefamilj i Norrkaitums sameby i Gällivare församling. Det ena benet var kortare än det andra. Fadern dog när han endast var sju år gammal. Han har berättat hur han ensam satt vid faderns sida medan modern skidat långt bort efter hjälp. Andreas kom sedan att växa upp hos sin mor och en morbror i en kåta i Tjuonajåkk vid Kaitumälven i Norrbotten. Som barn fick han följa med på den långa vinterflyttningen till renarnas sommarbeten i Norge. Det var ett hårt och fattigt arbete och han har berättat hur de ”levde på fisk och ripor”. Som tolvåring började han arbeta som rendräng. På grund av sitt handikapp hade han dock svårigheter att delta i rennäringen och tvingades därför överge denna under 1930-talets depression. När han var 17 år såg han de första turisterna, ett par från Göteborg, som han fick ro till Kaitumstugan för tjugo kronor vilket var mycket på den tiden.
Andreas Labba blev så en tidig färdledare och gladlynt vägvisare med egen småskalig turiströrelse. Han tillförde två körrenar för turisterna, lagade och tätade övernattningskåtor utmed Abiskoleden. Under en period var han Arnold Sjöstrand behjälplig som hjälpreda vid dennes inspelningar i Abisko och tilldelades även några smärre roller i fyra filmer, vilket gav en liten extrainkomst vid sidan av den knappa sjukpensionen han sedermera fick.
Många samer såg på turistnäringen som ett mindre förräderi. När så småningom boken ”Anta” kom, och han plötsligt blev Sveriges mest kända same föraktades han som en ”turistlapp”.
Andreas hade inte haft möjligheter att gå i nomadskola mer än sammanlagt nio terminer. Han har kallat tiden ”sitt livs största mardröm”:
– Nomadskolorna byggdes för att sätta en käpp i hjulet för sameungdomen. Vi skulle hejdas och drivas in i en renhage utan öppning, för lapp ska vara lapp och vara i fjällen med sina renar. Det är inte skolan som har lärt mig tala, läsa och skriva svenska utan det är alla jag kom i kontakt med i turistsammanhang. Jag vågade t.ex. inte skriva ett brev förrän jag var 50 år.
Hur kunde då en same med endast nio månaders skolgång författa och ge ut en så uppmärksammad och välskriven bok? LÄNK Svaret är Dag Hammarskjöld.
Dag Hammarskjöld, Foto: Bff. Wikipedia, samt Andreas Labba med reklam för myggmedel. Foto: K.W.
Mötet med Dag Hammarskjöld
Andreas Labba började köra turistturer med båt och ledsaga turister upp på toppen av Kebnekajse. Det var under en sådan tur 1935 som han stötte samman med den unge Dag Hammarskjöld, vilken fängslades av hans berättelser. Labba blev helt enkelt Dag Hammarskjölds återkommande vägvisare in i fjällvärlden och de två kom att behålla kontakten ända fram till dennes död 1961.
Dag Hammarskjöld fick även besöka familjen Labbas kåta och brukade alltid bära med sig bibeln, som han läste i innan han somnade. När Labba reste till Stockholm fick han bo i Dag Hammarskjölds lägenhet. 1958 då denne blivit generalsekreterare för FN blev Labba inbjuden att bo en vecka i hans våning i FN-skrapan. Labba var med på sin väns begravning och låg bakom att ett minnesmärke i form av ett kapell invigdes i Kaitum 1964.
Kaitum kapell till minne av Dag Hammarskjöld. Foto: Schonke. Wikipedia.
Hammarskjöld betydelse för Labbas skrivande
Det har med rätta sagts: ”Andreas Labba visade Dag Hammarskjöld vägen upp i fjällen och Hammarskjöld visade Labba vägen till skrivandet.”
Under fjällvandringarna uppmuntrade Dag Hammarskjöld Labba tålmodigt att han skulle lära sig skriva och inte vara rädd för att skriva fel. Han uppmuntrade Labba att göra anteckningar kring alla de muntligt nedärvda historierna kring samernas liv som Labba bar inom sig. Labba nästan tvingades att skriva korta brev till Dag Hammarskjöld för att träna språket:
– När jag färdades med Dag kände jag att jag var människa precis som alla andra. Utan den säkerhet som Dags vänskap gav mig hade jag troligtvis aldrig vågat sätta som mål att skriva ner alla sagor och sägner som de gamla berättat för mig i min barndom, skriver Andreas Labba i sin andra bok Anta och Mari, som dock endast blev halvfärdig men ändå gavs ut efter hans död 1970.
Andreas Labbas böcker skrevs på hans samedialekt, som sedan översattes till nordsamiska och därefter till svenska. Hans böcker har även givits ut på franska. Dags för en nyutgåva av ”Anta”?
Kersti Wistrand
Källor:1. Jan Bergstens artikel 2011- 10-29 i http://www.nsd.se/nyheter/hammarskjold-fick-labba-att-skriva-6495321.aspx
och 2. http://www.norrbottensforfattare.se/indexForfattare.php?xnr=4c1f44e482eb1&rubrik=3