Nu planeras en internationell distribution och då behövdes ett ”Regissörens tillkännagivande”. Nedan följer en svensk version av ”The Director’s Statement” som fått sin engelska översättning av Mayne Sundewall-Hopkins och David Hopkins (Link DocEnby).
TEXT Börje Peratt
Originalartikel på Läkaren som vägrade ge upp.
En journalist, som medverkat till en bok om Dr Erik Enby (Blod, mod och envishet), kontaktade mig flera gånger för att övertala mig att göra en film om den här läkaren. Jag tvekade av flera skäl, en var att jag inte hade tid. Jag var också oroad över vad min uppgift som en undersökande journalist kunde kräva, vilket ledde till att jag blev involverad i något som skulle vara arbetsmässigt, mentalt och känslomässigt överbelastande. Det i sin tur skulle påverka alla andra projekt.
Jag bad ändå journalisten Ulla Premmert att sammanfatta de viktigaste punkterna för att ge mig underlag för ett beslut. Hon sa att det inte var helt lätt vilket skulle ge mig en anledning att slutgiltigt säga nej tack. Så kom sammanfattningen (på en enda sida!) vilket besegrade mina invändningar. Kärlekshistorien om Erik och Gunnel blev nödvändig att berätta. Jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag inte gjorde denna film. Men det behövdes objektiv information för att granska fakta och särskilt då kritik mot Dr Enby innan jag tog ett slutgiltigt beslut.
Jag fann ingen artikel om Dr Enby på svenska Wikipedia men däremot en engelsk. Det var något i den versionen som inte stämde. Den verkade utsatt för fientliga ingrepp. När jag kollade historiken kände jag igen nicknames från flera kända svenska skeptiker. Många i ledarställning i föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF).
För att kunna inhämta information från den svenska allmänheten, skapade jag en svensk Wikipedia-sida. Detta kan vara ett sätt att få användbara fakta från andra. Artikeln togs omedelbart bort från Wikipedia under tiden jag satt skrev och det var före klockan sju på morgonen! Detta ingrepp var mot Wikipedias policy och principer. Jag utmanade Wikipediaadministratören som begått denna överträdelse och artikeln återinfördes. Direkt efter att den återpublicerats attackerades den av flera kända svenska skeptiker (associerade till VoF och antihumanisterna); Jag insåg då att det fanns ett antal märkliga motiv bakom förföljelsen av Dr Enby. Under det alltmer fientliga utbytet på Wikipedia tog jag beslutet: en dokumentär krävs.
Min fortsatta dialog med dessa skeptiker och deras ”gerillataktik” ledde till att de tröttnade på mina frågor och blockerade mig, dvs stoppade mig från att medverka på Wikipedia. Ett maktspråk som strider mot Wikipedias principer! Hur var detta möjligt? Detta var sommaren 2015. Wikipedia var tydligt svårt förorenat av och i händerna på skeptikerna.
Men vem var det som styrde detta? Vem hade kapaciteten?
Jag förstod varför jag var ”vald” och hade blivit ombedd att göra filmen. I fem år hade jag undersökt skeptikerrörelsen och funnit många märkliga ageranden som inte hör hemma i en demokrati. Den som gör den här dokumentären skulle behöva besegra svåra utmaningar och hinder. Vidare innebar det att undersöka medier i sin helhet, vilket skulle innefatta tidigare arbetsgivare och det kan anses vara oförlåtligt att kritisera dem. Med tanke på detta skulle det kanske vara svårt att få filmen visad på TV eller omskriven i de vanliga medierna, eftersom de kunde uppfattas vara på ”skurk”-sidan.
Den första personen jag ville intervjua var professor Dan Larhammar som tycktes vara central för kritiken av Dr Enby, och därmed mycket viktigt att lyssna på. Dan Larhammar brukar uttala sig vitt och brett på radio och tv men vägrade bli intervjuad av mig. Vad var han rädd för? I stället skrev han en artikel publicerad på VoFs forum som hävdade att filmen var vinklad – även innan produktionen hade börjat! Om han i förväg ansåg att filmen var vinklad, hade han nu möjlighet att presentera sin synvinkel. Anade han att jag skulle genomskåda honom? Jag sökte efter allt som han hade skrivit och fann inspelningarna av hans uttalanden om Dr Enby som säkrades så att jag fick tillstånd att använda dem i den kommande dokumentären.
Det fanns inget som gav stöd till Larhammars uttalanden, istället var hans utsagor vad vi idag skulle kalla ”fejk news” (falska nyheter). Hur kunde svenska medier publicera dessa påhitt utan att kontrollera fakta? Det blev nästa uppgift – intervjua mina kollegor. Ja, några intervjuer kan nog uppfattas som korsförhör. Kända journalister som medverkat i förföljelsen av Enby hoppade av löftet att ställa upp. Larhammar skrämde aktivt bort forskarkollegor som jag vill intervjua. Det är ett straffbart ingrepp i mitt journalistiska arbete. Så jag tvingades använda en överraskningsstrategi. Andra läkare och forskare kritiska till Dr Enby intervjuades också. Det skulle då vara upp till publiken att bestämma vad som var fakta eller påhitt.
Berättelsen växte och blev mer än dubbelt det ursprungliga planerade omfånget på 45 minuter. Dokumentären hade efter 5 månaders arbete i redigeringen, före jul 2015, nått 100 minuter. Då var fortfarande viktig information kvar. Till slut lyckades jag skära ned den till 1 timme 52 minuter. Skulle publiken klara av en så lång dokumentär? En av Sveriges största TV-kanaler, TV4, erbjöd sig att visa filmen i två delar. Det kändes då inte rätt och jag bestämde mig för en förhandsvisning inför betalande testpublik på en biograf i Stockholm, till vilken journalister var inbjudna, det var klockan tre på eftermiddagen, således arbetstid. Inte många journalister kom; dock en stor betalande publik. Det kändes som en blockbuster och biografhyran blev finansierad.
Under filmvisningen kunde man trots den stora publiken höra en knappnål falla. Tystnaden var andäktig och jag visste inte vad som skulle komma. Men sedan bröt applåder och ett slags jubel ut. Publikreaktionen var överväldigande. Med förnyat förtroende efter publikens positiva gensvar växte förväntningarna inför premiären på en stor biograf i Göteborg. Premiären blev utsåld, en rad togs av skeptiker som försökte störa visningen. De misslyckades. Efterföljande visningar var också fullbokade. Filmen har visats i biografer över hela landet i över ett år.
Man kan nu hyra den på Vimeo on Demand.
Några publikcitat:
Jag bugar djupt, du är verkligen dokumentärfilmens Orson Welles – noga, saklig, dramaturgiskt korrekt, men samtidigt tillspetsad, dramatisk och spännande! (Olle Johansson) Hela texten
Det är i alla sina delar en lysande dokumentär över ett orättvist öde…
Du för fram mörkermän och dess Kameradshaft i ljuset och det ger en vidare
debatt som inte enbart handlar om Enby och hans idéer. Trollen spricker i
kamerans ljus. (Björn Ericstam) Hela texten
– ”Den film som rört mig i det djupaste.”
– ”Jag tror att det kan bli en klassiker som om ett antal år kommer ses som en viktig film …”
– ”Att en långfilmsdokumentär sprids på detta sätt och med sådana resultat är extraordinärt.”
Senare kom jag att inse att det var Dan Larhammar som låg bakom förföljelsen av Dr Enby och när Larhammar utsågs till tredje preses i Vetenskapsakademien skrev vi en artikel som publicerades i VLT.
Fel val av preses och ordförande, Vetenskapliga Akademin! LÄNK VLT
