17 augusti, 2018

Evangelina Ögren Bacirtzi: Rymd och tystnad – omedelbar befrielse


När du läser denna bok kan du förstå djupet i meditation och inser vart det kan leda dig. Den vill få dig att bli medveten om ditt eget liv på ett tydligare sätt. Boken vill också få oss att inse att vi inte behöver vara rädda, vare sig för livet eller för döden. – Ingvar Selin har läst boken.

Baksidestexten lyder:

”En kvinna sitter ensam i en sommarstuga vid Mälarens strand. Hon har fått för sig att hon kommer att dö när hon fyller 60 år. Det är 16 dagar till dess. Hon iakttar sig själv och naturen runtom. Hon börjar meditera. Dag för dag skriver hon ner det hon uppmärksammar under meditationerna.

Något märkligt börjar hända i hennes liv. Hennes medvetande vidgas och fördjupas. Hon börjar se verkligheten som den är, mot en bakgrund av rymd och tystnad.

Evangelina Ögren Bacirtzi föddes i Grekland 1951. Hon flyttade till Sverige 1969. Här har hon under många år arbetat med patienter inom psykiatrisjukvården.

Evangelina praktiserar meditation och har haft upplevelser som har fört henne bortom tid och rum. Hon har förståelse för det andliga och har nått ett djupt medvetande som ligger bortom ord, tankar och känslor.”

TEXT: INGVAR SELIN

Förlagshuset Siljans Måsar firar tio år i oktober, och man kan ju säga att förlaget med sina dryga hundratalet titlar/författare nu har lyft. Nyckelord i utgivningen är andlighet, visdom, omtanke, livsglädje …

Författarbasen rymmer enstaka kändisar som Ma Oftedal medan flertalet säkerligen är debutanter … i och för sig ointressant; sökaren vet att hen måste leta.

Förlaget introducerade ett mystikpaket på Vattumannens bokhandel i juni 2017 med följande innehåll: Rymd & tystnad, Omedelbar befrielse av Evangelina Ögren Bacirtzi; Mäster Fritz., En svensk mystiker av Åke Åredal; samt Mystikern på Karlaplan av Pertti Spets.

Jag kommer att granska respektive bok/författare i tre avsnitt utifrån mitt eget livslånga sökande. Den första boken är ”Rymd och Tystnad”.

Rymd & tystnad – Evangelina Ögren Bacirtzi anger färdriktningen, men antyder något mer i undertiteln: Omedelbar befrielse.

Kunskapen och erfarenheten säger oss att många söker livets mål men att ytterst få når Källan eller De Saligas Ängder; än färre ges befrielse – alltså uppehållstillstånd därstädes.

Vem är då denna mästare som vågar antyda, lova befrielse? Hen är en kvinna i sextioårsåldern med familj, barn och barnbarn, är alldaglig som Ruth Dahlén (Mystiker i Vällingby) (1). Hon har ett, säger ett förnamn Evangelina (Evangelia), vilket minner om Emanuel Swedenborg (Darra, av Ernst Brunner (2) vars far, biskopen, ansåg att fler namn skulle kollra bort sonens målsättning (Emanuel är hebreiskt ≈ Gud är med oss).

Bakgrundsteckningen får stanna här med förnamnet vilket jag, av olika skäl, väljer att förkorta till Eva. Det är orimligt att söka förstå föräldrarnas avsikter vid namngivningen, men namnet som sådant kan vi uttolka: Lära ut, predika evangelium, Kristi undervisning …

Att ett förpliktigande namn skulle ha påverkat Evas skrivande har jag inga belägg för; en ”plåga” är en plåga, en pålaga – alla måste vi förvalta vårt pund. Och jag tror mig veta; att Eva omedelbart skulle skaka av sig epiteten mystiker och mästare.

Dagarnas dag … jag vet inte men någonstans, någon dag börjar Evas inre resa få fotfäste. Hennes evangelium, berättelsen till oss uppstår under det som är allas vårt åldrande. Förr eller senare blir den existentiella frågan akut; varför? Hos Eva verkar det bli en fix idé … hon måste finna sig själv innan hon dör

– sextioårsdagen tycks växa sig till en mental mur; och bortom den …?

– Ve och fasa; det är bara sexton dagar kvar till födelsedagen.

Det är oktober och Tomas Tranströmer har fått Nobelpriset. Eva sitter vid köksbordet i sommarvistet med Mälaren som fond och hon känner att hon vill hylla livet … hon fick ju leva!

Dessa dagar som är dagen D, klockan är fem, gryningsväntan, ett ljus tänds, meditativt, känslan av en retreat …

Evas noteringar: ”Väntar inte på något … Det finns bara här. … Ingen väg … Inte ens ett jag …” – Eva är.

Eva har ett underbart språk som fångar upp den studsande ping-pong-bollen jaget, intellektets försök till fäste, flyktvägar bort från meditationens tyngdkraft. Noterar: ”Livet är inte ett antal år. Min lilla värld … en livmoder att krypa in i av ren skräck inför den oändliga, stora världen, vårt universum.”

De sexton dagarna gick över i en fest, en utlandsresa, minnen och glädje över uppmärksamheten – ett eko av det som varit. Nu höstfärger, Mälarens skiftningar … retreaten fortsätter, svaret nystas …

Årens år … jag vet inte hur länge Evas retreat pågår? Är det bara ett år, eller är det flera? Tiden har liksom lösts upp. Närmare femtio kapitel flyter förbi i läsandets ström, årstider, olika meditationer, förundring över livets alla skiftningar, så många utblickar, inblickar …

Kapitelrubrikerna berättar: Lekar i ljuset, Allting är på sin plats, Inget kvar att förlora, Inget spår, Allness, Spegelblankt, Vem är det som vet?

Ensamhetens väg mot rymd och tystnad går knappast utan sällskap … underhand möter Eva sina grekiska rötter Zorba, Nikos Kazantzakis. Nu Mälaren, hängbegonian, och hunden Pablo. Vidare Dao te Ching, Mozart, Sogyal Rinpoche, The Animals, Illustrerad Vetenskap, YouTube, John Lennon, Sri Ramana Maharshi, Mo Yan …

Inga speciella förebilder ger sig tillkänna. Vuxenåren närvarar indirekt i retreatens flöde. Det obegripliga är givetvis inte fattbart, men denna färd är en slags vårlätt storstädning, låta komma, låta gå …

Ett slags försonande med sitt själv, och vem man är. Vuxenåren har en koppling till Narvavägen och Karlaplan. Här tar något form, gestalt, vill bli synliggjort.

Svårt att uttrycka, men i överförande bemärkelse kanske en hint från hörnhuset vid förra sekelskiftet kan tala genom vår frågande August:

– Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?

Alltså en synonym till retreaten, livet, meditationen, yogan, föreningen, uppgåendet … Men August Strindbergs mystik är kemisk, vetenskaplig, stridbar, ja manlig som motpol till Evas självklara ”blivande”. Intuitivt går hon bara rakt in i Det.

Tiden upplöst. Kvar blir ett stresslöst vara. ”Jag är” – det stora mysteriet.

Så länge livet pågår kan inget omedelbart befriat förbli, men återkomma – det blir min tolkning. Envar har själv möjlighet att ge plats åt andliga oaser, bidra, vattna …

Himmelskt nyfiken på livet. På något sätt gör sig livets mysterium gällande, förtätas, blir närvarande i Evas retreat; den yttre tillvaron och det inre skådandet möts i hennes penna. – Låt detta ljus upplysa Dig …

Trygg i denna insikt,
i ett tillstånd av rymlig öppenhet
och bekymmerslöst välbefinnande,
vilar du nu i din absoluta naturs
värme, härlighet och sällhet.
Du har nått
den ursprungliga grunden; den
naturliga enkelhetens ursprungliga renhet. (3)

Ett rent sinne söker även sin yttre motsvarighet (från nya nätverket ”Håll havet rent”).

Ingvar Selin

Referenser:

1) https://humanismkunskap.org/tag/ruth-dahlen/

2) https://humanismkunskap.org/2018/01/14/emanuel-emanuel-whi-skaffa-oss-detta/

3) Bokens ingress: Sogyal Rinpoche, ur Den Tibetanska Livs- och Dödsboken

Comments

  1. Tack Ingvar Selin både för boktips och fint skriven, ja poetisk tolkning av
    Evangelina Ögren Bacirtzis “Rymd och tystnad – omedelbar befrielse”. /Börje

Kommentera

%d bloggare gillar detta: