Om vi tror på att människan har en själ är det då inte också så att allt liv kan ha en själ? En film av Lasse Hallström ställer implicit frågan. Min recension här: A Dog´s Purpose – en Lasse Hallström film
TEXT Börje Peratt
Originalartikel: A Dog´s Purpose – om en hunds själavandring
Publicerad på Om Medvetandets Uppkomst
”A Dog’s Purpose” en Lasse Hallströmfilm baserad på W. Bruce Camerons bästsäljande roman, berättar historien om en hunds själavandring som inkarnerar till olika hundraser och hamnar hos olika mattar och hussar.
Filmen har trots bojkotthot haft stor framgång i USA men fick ingen biografvisning i Sverige om detta har jag skrivit här: A Dog’s Purpose, en reflektion över filmens öde.
Efter ett anförande under Toward a Science of Consciousness på Stockholms Universitet våren 2011, fick jag möjlighet att träffa Peter Fenwick, professor i psykiatri, som under sin långa bana studerat Nära döden-upplevelser med dess fenomen. Han berättade bland annat om sällskapsdjurs reaktioner på människor som inväntar döden. Jag undrade hur han såg på möjligheten av att även djur har en själ. Han tittade förvånat på mig och sa att om nu människan har själ varför skulle inte djur ha det? Jag har utvecklat den texten i boken Tolv Sinnen, ”Har djuren en själ?” (sid 137)…
Föreställningar om själen
Inom den kristna tron fanns länge en föreställning om att bara vita män hade själ. Senare tillstods också kvinnan en själ. Om själen finns, så är en slutsats att allt levande har själ. Det kan ge stöd för hinduismens panteistiska tro där allt levande är av gudomligt ursprung och har en själ. Hinduismens tro förespråkar också att själen kan vandra mellan livsformer.
Historien om A Dog’s Purpose handlar om en hundsjäl som vandrar genom en handfull liv. Författarens förmåga att dramatisera själens varierade liv skulle kunna vara baserad på en omfattande research eller på en insikt om själavandringens förutsättningar. Men givet att Cameron är känd som komiker skulle det lika gärna kunna vara en fantasiprodukt. Jag har inte funnit någon djuplodande text om upphovet till idén och ingen intervjuare som ställt den självklara frågan.
Oavsett bakgrunden till hans författarskap beskriver han själavandringen på ett sätt som är teoretiskt möjlig utifrån forskning inom transpersonella upplevelser och tidigare liv. Har man upplevt och överlevt ndu och fått en glimt av andra liv i sin själavandrings historik så är det således heller ingen omöjlig tanke om en hundsjäls vandring genom olika liv.
Skulle vi översätta det till en människosjäl så kan en slutsats vara att vi lever olika liv för att få olika upplevelser. Reflektioner från dessa erfarenheter kan utveckla själen och kan påverka karaktär och personlighet i de olika liven som en stegrad förståelse för livets mening och relationer med varandra. Vi skulle med en sådan teori således i olika liv uppleva alla sorters etnisk tillhörighet, smärtor, lycka och olycka, liv som man och kvinna och blandformer däremellan.
I A Dog´s Purpose är syftet mindre komplicerat. Det tycks här vara att göra människan lycklig.
Lasse Hallström’s hypotes; att (om) människan har en själ … så så har allt annat liv oxå (relativt) själsliga kvaliteter !
– det är lätt att skriva under på.
Men idag, med dagens vetande, finns ingen vettig begrepps-apparat för att kunna föra ett filosofiskt samtal kring frågan.
Den kristna? tredelningen kropp-själ-ande är ju och förblir religiös. – Slutdiskuterat !!!
Ang. medvetandet så börjar vi förstå mer av detta ”spöke”. Man kan bara föreställa sig dess natur; det enklaste greppet är väl att jämföra medvetandet med vattnets ”vara” – ett allt genomträngande fenomen som kan fokuseras …
Ingvar, Lasse Hallström har mig veterligen inte framfört någon sådan hypotes som du anför angående själen … inte heller författaren bakom den filmatiserade boken. Av detta skäl har jag också formulerat mig som jag gjort dvs endast antagit tre möjliga alternativ till hur historien kommit till ur författarens penna.
Hallströms åsikt kan vi således inte uttala oss om. Möjligen ser han det enbart som en historia.
Däremot för jag fram frågeställningen och antagandet att – ”om människan antas ha en själ så kan vi anta att allt liv bör ha någon form av själ”.
Sedan påstår du att:
Jovisst finns det en vettig begrepps-apparat. Jag har exempelvis föreslagit ett som bygger på ”oberoende medvetande”. Larry Dossey har ett som bygger på non local vilket är jämförbart med oberoende. Det finns naturligtvis många andra teoretiska system.
Bäste Börje! – Manuset, skriver du, … kunde lika gärna vara en fantasiprodukt.
Hallström har, vad jag förstår, filmatiserat texten; skapat en berättelse – och en berättelse är en berättelse.
Naturligt då att sådana kulturella uttryck väcker samtal. Jag utgick från ingress&rubrik: ’Har djur en själ’ 26 mars 2018 av Börje Peratt, där du skriver: ”En film av Lasse Hallström ställer implicit frågan” (om själ etc).
Kan en film ställa en implicit fråga? – Jag valde syftningen ”Lasse Hallström’ hypotes”.
Det är ju riktigt att ingen av nämnda personer ”äger” begreppet själ
– det är ju en allmän föreställning, men jag kanske skulle skrivit ”Börjes hypotes om själsliga vandringar …” (då du använder termen 24 ggr i din text)? För denna ”rundgång” ansvarar du. – Filmen har jag ju ej tillgång till. Nog om detta.
Jag uppfattar inte Humanism&Kunskap som en kristen domän, >>> därför försöker jag tala för <<< att lämna den terminologin (t.ex kropp-själ-ande). Lämpliga begrepp är då; kropp och medvetande.
Till skillnad mot kroppen så vet vi att medvetande i sig är något som så att säga ”fluktuerar” över (typ) dygnet.
Givetvis kan man gå vidare och grubbla över om medvetandet har någon substans som fortlever kroppen, Börje föreslår ’oberoende medvetande’ … vi är väl då ”nere” i respektive individs tankevärld. Den termen gör inte mig saligare.
Att använda ett så pass luddigt begrepp som själ anser jag förvirrande. För mig är aktiviteterna i hjärnan (samt i viss mån även kroppen i övrigt) psykiska; dvs ett begrepp för allt tanke- och känsloliv.
Om vi nu diskuterar psyke≈själ så är det inget problem för mig att påstå att även hundar är psykiska, själsliga i bemärkelsen; att ha ett känsloliv (kanske t.o.m ärligare och bättre än hos oss människor).
Hundarna har knappast våra ”indexeringsmöjligheter” däremot har de nog något slags bildmässigt minne som kan hjälpa dem att ”tänka”.
Jag har ingen större lust att hypotisera över ”vad som vandrar vidare”. För mig räcker det med det ”poetiska” uttryck jag anförde d. 26/3.
Däremot är det ytterst viktigt att samla ANEKDOTER kring den stora existentiella frågan; om den eventuella ”fortlevnaden” …
Önskar Glad Påsk till alla besökare på H&K-sidan med särskilt tack till Börje för tankeutbytet denna gång ! / Ingvar /
Ingvar, jag har bara klargjort att Hallström inte ställt någon hypotes om själ eller själavandring vilket du skrev. Man måste vara tydlig med vem man anser stå för hypoteser. Hallström har berättat en historia mer än så vet vi inte. Därför skriver jag att det kan vara en implicit frågeställning dvs en omedveten undran som inte uttalats. Och javisst kan det finnas fog för att undra om vissa frågeställningar är omedvetna även i en film.
Du menar att jag använt en hypotes om själsliga vandringar …” 24 ggr i min text. Ändå skrev du att det var Hallströms hypotes ….???
Nåväl jag har inte räknat men i texten som du refererar till förekommer det i olika formuleringar 4 gånger. Och de är relevanta då det första rör en rubrik och sedan tre i diskussion. När du påstår 24 gånger så blir det inte seriöst. Lite grann som Trumps ”pants on fire”, dvs blålögn.
Ditt försök till förklaring av ”oberoende medvetande” visar att du inte har fullt ut förstått begreppet. Det är inte konstigt. Möjligen kräver det en konkret upplevelse och således en erfarenhet av just detta oberoende medvetande. Det står över tankevärlden som du refererar till och är en upplevelse som inte fullt ut låter sig definieras av hjärnans tankar. Tvärtom blir hjärnans tankar under denna process omåttligt tröga och hinner inte med.
Att du tycker själ är luddigt kan hänga ihop med föregående förklaring. Har man upplevt detta så vet man att ”Oberoende medvetande” är oberoende den fysiska kroppen och fysikens naturlagar. Detta förhållande gäller även själen som har ett oberoende medvetande. Det finns ytterligare begrepp och särskiljande förklaringar om man vill fördjupa sig i det.
Glad Påsk
Börje
http://www.st-germain.se/gamlaarkiv/blog/metatron01-08-11.html
Rekomenderar att läsa denna text som svar på dina funderingar 🙂
Sara, jag rekommenderar dig att läsa artikeln med öppet sinne så förstår du att rubriken är en öppen fråga istället för ett självklart svar.