Med anledning av Kersti Wistrands artikel om Lars Lerin och konstnärer som inspirerats av Lofoten kände jag att jag kunde bidra med mina egna intryck och återupptaget måleri (LÄNK). Det kommer inte i närheten av Lerin eller de andra konstnärer Wistrand nämner. Men min resa med min bror Hans var mer än detta måleri.
TEXT AKVARELL och FOTO Börje Peratt
Vi råkade ocksås passera Snåsa och jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra en avstickare. Vi tog in på ett hotell och jag gick in i matsalen. Där satt han, Snåsamannen. Eftersom jag just berättat för min bror om honom blev det ett speciellt sammanträffande.
Ursprungsartikel: Norgeresa med min bror och Leonard Cohen
I början av Juli 2017 åkte brorsan Hans och jag till Norge. Hans behöver denna årliga tur för att få mentalt syre och andlig styrka.
(Se bildspel från originalartikel)
2015 var vi också på Norgeresa och Hans ville visa mig Trollstigen och några av de fantastiska motiv man kan fånga i Norge.
Nu 2017 gjorde vi en ny Norgetripp och denna gång till det paradis broder Hans funnit för många år sedan.
Resan gick norrut från Trondheim mot Lofoten. Och det kom att bli två akvareller vilket gläder mig då trots vissa tekniska skavanker jag fortfarande kan fånga något av dessa ögonblicksbilder med vattenfärg.
Det verkligt speciella med denna tripp var dock inte bara det vackra Norge utan våra kvällar i de olika stugor som vi övernattade i på väg norrut.
Hans och jag har i många år gjort långa promenader och pratat om allt mellan himmel och jord. På denna resa upptäckte vi att vi båda hade stor kärlek till Leonard Cohen och Hans råkade ha en Cohenskiva med sig i bilen som vi sedan spelade under resa och i varje stuga vi övernattade.
Det visade sig således att denna ”husgud” av författare, poet och musikskapare varit föremål för vår ”hemliga” beundran. Märkligt var det att det tagit så lång tid att upptäcka att vi delade den.
Jag har haft ett projekt att översätta flera av hans texter och det har än så länge blivit Halleluja och fem ytterligare på G. Jo jag vet att andra gjort översättningar men vi har kanske uppfattat och tolkat texterna olika. Min ambition är att ligga så nära ursprunget som möjligt.
I Maj var vi på en gruppresa med Humanism & Kunskap till Estland (reserapport – Otepää). På hemvägen satt vi i pianobaren ”Manhattan” och en resedeltagare tog upp Leonard Cohan och hans texter och jag förvånade mig själv med att recitera First we take Manhattan, så den blir nog nästa publicerade översättning, än så länge inte helt nöjd men det kommer. De inledande stroferna är magiska.
Man kan upptäcka mycket då man reser.
