Midsommar

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull- Stina, Kull- Lina går.
Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglet som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina, Gull- Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.
(Visa i midsommartid av Rune Lindström)

Stenmonument som Stonehenge (3-2000 f kr) indikerar att människor kunnat bestämma tidpunkten för sommarsolståndet sedan många tusen år. Att någon form av firande förekommit kring denna midsommar långt tillbaka i tiden kan vi också föreställa oss.

Redan Olaus Magnus berättar om majfester och vi vet att firandet i Finland som inleds med en stor brasa har hundraåriga anor. Att tända midsommarbål och dansa kring eldarna är troligen en av de tidigaste midsommarsederna från sen medeltid och möjligen ännu äldre än så. Även i Sverige finns berättelser om midsommareldar fram till sent 1800-tal. I Danmark och Norge firar man Sankt Hansaften den 23 juni med att tända bål.

Midsommarstången finns belagd i avbildningar från 1600-talet. Den kallas ibland för majstång, eftersom på övriga kontinenten reses den i sam­band med förstamajfirandet. Men denna stång kan ha varit centrum för firande redan under vikingablot. Då det festades loss rejält på mjöd och rikligt bord.

Myten om att dansen kring stången har ursprung i en forntida fruktbarhetsfest till sommarsolståndets ära och att stången ursprungligen var en fallossymbol är inte säkerställd men visst pirrar det det lite om de så skulle vara.

För att i vaket tillstånd få varsel om framtiden kunde den nyfikne under tystnad vaka vid en korsväg eller på en jordfast sten. Om sådana vaknätter finns berättelser, som inte sällan varnar för att leka med spådomar. Från Hacksås socken i Jämtland finns en nedtecknad muntlig tradition om tre flickor som vakade vid en korsväg under midsommarnatten. Den första flickan hörde slammer från en smedja, den andra hörde fiolmusik och den tredje hörde ringande kyrkklockor. Den första blev gift med en smed, den andra med en speleman men den tredje flickan dog innan året var slut – det var klockorna från sin egen begravning som hon hört.

Inför midsommarnatten ska flickan finna sju blomster att lägga under kudden för att med drömmens kraft vinna sin älskade. Blommorna skulle enligt traditionen plockas under tystnad – bröts den bröts även magin. I bondesamhällets magiska tänkande var tystnad en markering av att det är en rit som utförs. Midsommarnatten är också förknippad med kärlek och erotik då man dansade tills solen gick upp.

I Sverige finns hällristning från bronsåldern som vittnar om fotledsbandfirande. Man slog ett band om sin fotled och den andra änden om fotleden på den man hade tycke för. Sen rullade man tillsammans ner för en kulle.

Inatt kommer säkert en och annan rulla nedför någon kulle utan fotband. Med hopp om ett trevligt firande önskar vi …

Skön Midsommar
Börje Peratt
Humanism & Kunskap

Referens
Ebbe Schön Folktrons år (1996)
Den svenska midsommartraditionen Tora Wall, Populär Historia 21 maj, 2009