Sekterism – dags att begrunda hur begreppet skall tillämpas?

1
2320
Carl Johan Ljungberg Fil Dr (Foto: Soili Ljungberg)
Carl Johan Ljungberg Fil Dr (Foto: Soili Ljungberg)

Carl Johan Ljungberg Fil Dr (Foto: Soili Ljungberg)
Carl Johan Ljungberg Fil Dr (Foto: Soili Ljungberg)

Riskerar vetenskapen sekterism? Carl Johan Ljungberg Fil Dr, pådrivare av Humanistisk Förnyelse diskuterar här sekteristiska [1] attityder och beteenden i samhället./Admin2

TEXT: Carl Johan Ljungberg
FOTO: Soili Ljungberg

De flesta har en åsikt om sekter. Man känner kanske till vissa av dem, och vet att det råder ett slags tyst samförstånd om dem. Här finns det självfallet rum för godtycke och fördomar, men att det ligger något i fenomenet ”sekt” som inte är friskt är ändå klart. Vissa sammanslutningar har skaffat sig drag som kan ge det vidare samhället skäl till oro. Forskning och böcker har ägnats åt detta. Även vissa politiker intresserar sig för sekter (ofta enligt en egen definition), ibland så att det börjar likna offentlig partiskhet eller till och med förföljelse, kanske i strid med samfundsfriheten.

Om vi tar fasta på de mer typiska sektdrag som brukar dras fram – ett långt drivet ”vi och dom”-tänkande med strävan att isolera sig i en ofta snäv verklighetssyn, och internt ett krav på att följa ledarna, en vana att stöta ut egna oliktänkande samt en ovilja till dialog – så är det klart att dessa återfinns även i andra än de kretsar som vanligen kallas ”sekter”. Det finns som bland andra Per Herngren har hävdat en risk för ”sekteristisk dynamik” i allt från offentliga myndigheter, privatföretag och familjer till diverse ideella rörelser inbegripet religiösa och stridbart ateistiska samfund. Att blunda för detta medför risker för just de skador som sekter brukar förknippas med.

Många exempel kunde tas. Men hur är det inom det vetenskapliga samhället? Det vill säga i universitet, forskningsinstitut och akademier liksom i organ som delar dessas värderingar och arbetssätt? Här eftersträvas på papperet en fri atmosfär som skall leda till genombrott. Men många upplever något annat. Kan det vara så att omedvetna krafter som strävan efter kollegialitet och viljan att vara till lags delvis stäcker denna öppenhet? I de sammansvetsade kretsar som forskarlag och doktorand-handledarrelationer skapar vill man nog utmärka sig och skapa nytt, men man hoppas göra det inom en ram av godtagna ståndpunkter där man är fredad för angrepp.

Visst har så kallad normalvetenskap sina fördelar. Man vet vilka regler som gäller, och behöver inte debattera om allt. Ibland visar det sig dock att denna normalvetenskap blivit alltför snäv – nya fakta stämmer inte med den. Då inträffar ett ”paradigmskifte”, en sorts vetenskaplig revolution som till skillnad från de vardagliga små upptäckterna och justeringarna i tidigare teorier får marken att skaka.

I dag råder i vårt vetenskapliga samhälle i stora drag ännu en så kallad positivistisk grundsyn. Vad denna omfattar framgår av uppslagsverk och pågående debatter. Avgörande är kraven på tydliga metoder, öppenhet samt respekt för fakta och upprepbarhet. Spännande vore det om denna grundsyn kunde skakas, eller rättare sagt modifieras genom ställningstagande till nya fenomen och erfarenheter, vilket kunde locka dagens godkända forskning att på allvar ställa sig nya frågor, vidga hela sitt synfält så att det som nu anses ”ovetbart” utsattes för kunskapssökande. Mycket pågår i dag, men det riktiga genombrottet för en postpositivism har låtit vänta på sig. Om inte det rådande ”paradigmet” det vill säga samsynen om vad som är genuin kunskap kan utmanas, är risken för att forskningen snävas in – så pass att den faktiskt förtjänar beskyllningar om att äga ”sektiska” drag.

Carl Johan Ljungberg
Blogg

Referens
1) Sekt Vetapedia

1 COMMENT

  1. Tack för en intressant artikel. Jag har ägnat den här frågan ett visst intresse då jag tycker mig se en tendens till ”sekterism” inom vetenskapen. Det uppstår en klyfta mellan en akademisk elit och gemene man därför att vetenskapen förmår inte ta sina egna ideal på allvar.
    Här är en länk (http://www.fria.nu/artikel/77821) till en artikel jag skrev i Fria Tidningen i februari 2009. Hoppas den kan vara ett bidrag till diskussionen.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.