Skagenmålarna och Annika by the Sea – konstutställning på Waldemarsudde 25-26 januari

Den 25-26 januari (2014) är det sista chansen att se den feministiska utställningen Annika by the Sea på prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Här ges en bakgrund till utställningen.

Text: Kersti Wistrand

Kring 1870, för ungefär hundrafemtio år sedan, samlades ett flertal konstnärer från de nordiska länderna i det lilla fiskarsamhället Skagen på norra Jylland. De inspirerades av ljuset över havet, de vidsträckta stränderna med dess böljande sanddyner, det omgivande hedlandskapet, det duvblå havet och fiskebefolkningen, som levde där. Här på Skagen var det den tidens nymodiga franska friluftsmåleri, impressionismen och realismen som gällde. En konstnärskoloni, Skagenmålarna, med rikligt inbördes umgänge uppstod och varade mellan 1870 – 1910.

Skagenmålarnas tavlor

Utställningen på Waldemarsudde presenterar dessa s.k. Skagenmålares tavlor. Verk av bl.a. Anna Ancher, Michael Ancher, P.S. Krøyer, Marie Krøyer, Viggo Johansen och Christian Krohg visas. De flesta av oss har säkert sett någon av dessa romantiska tavlor. Själv har jag brevpapper med motiv av Skagenmålarna. På ett ark finns Krøyers målning Sommarkväll vid Skagen (1892) avbildad. Konstnärens hustru står på stranden med ryggen vänd mot åskådaren och ansiktet i profil. Vid hennes fötter sitter en hund som blickar ut mot det fridfulla havet. På ett annat ark flanerar två kvinnor i tidstypiska långa vackra klänningar på den gulvita sanden vid det vackra blå havet. Ljuset genomlyser hela tavlan. En idyll visas upp, men de två konstnärsfruarna vänder ryggen till oss även här. Kvinnorna porträtteras ofta som sköna, passiva objekt hos Skagenmålarna, allt efter tidens anda. Kvinnans förnämsta roll var att skapa ett vackert hem och fostra barnen. Krøyers hustru, som också var konstnärinna, förbjöds ganska snart av maken att utöva sin konst. Länge var det också så att tidiga konstnärssammanslutningar uteslöt kvinnliga konstnärer. Ett sådant exempel är ”det svenska konstnärsförbundet 1909 års män”. Däremot fick kvinnorna naturligtvis ingå i de sociala privatkretsar där de manliga konstnärerna rörde sig.

Annika by the Sea – Annika vid havet

Foto: A. Karlsson Rixon

Upprinnelsen till utställningen om Skagenmålarna var egentligen fotoutställningen Annika by the Sea, som fyller två rum.

Den svenska fotografen Annica Karlsson Rixon (född 1962, se fotot ovan) var bosatt i New York under 1990-talet. Hon intresserade sig för Skagenmålarnas stränder, det nordiska ljuset och skildringarna av kvinnan. Hon har gått i dialog med dessa manliga konstnärers sätt att skildra kvinnan och i stort format har hon efterliknat deras tavlor från 1890-talet. Där finns de gula sanddynerna, havet och ljuset, plåtade vid Atlantkusten utanför New York. Två kvinnor flanerar livligt diskuterande, men vända mot åskådaren. De har moderna kläder. En av kvinnorna bär röda långbyxor. De framställs inte som objekt utan som levande, aktiva subjekt. De uttrycker en självmedvetenhet som kontrasterar mot uttrycken hos Krøyers frånvarande, passiva modeller.

En hel vägg är fylld med Annica Karlsson Rixons bildserie med sju stora färgfoton av sju kvinnor i halvformat. De heter i verkligheten alla Annika i förnamn och har alla anknytning till konst. De är alla personer som Karlsson Rixon lärt känna. Under 1999 – 2001 har hon fotograferat dessa kvinnor en och en med ett hav i bakgrunden. Själv står hon vid Norra Ishavet. De övriga är A. Larsson vid Östersjön, A. Eriksson vid en dansk kust, A. Lundgren vid Stilla havet i Kalifornien, A. von Hausswolff vid Bretagne, A. Ström vid Ålands hav och Annica Öhrner, Skagen. Kvinnorna ser in i kameran med stadig blick. Detta sätt att fotografera har jämförts med Georg von Rosens målade porträtt (1886) av den svenske vetenskapsmannen Adolf Fredrik Nordenskiöld framför sitt fastfrusna skepp Vega i Nordostpassagen, en sinnebild av den västerländske mannens intrång i det okända landet, Terra Incognita. Utställningen Annika by the Sea återkopplar till denna bildkomposition men byter genus. Kvinnan intar nu samma ställning som mannen.

Skagenmålarna utgjorde en koloni med inbördes starka band. Bildsviten med Annikorna förbinder symboliskt kvinnorna i den internationella konstvärlden. Dels uppvisar de ett slags systerskap och styrka genom det gemensamma namnet, dels är de förbundna med samma sammanhängande vatten fastän vid olika hav. Karlson Nixon visar på ett kvinnligt starkt nätverk som är på frammarsch inom den konstnärliga världen. I oktober 1991 bildades t.ex. ett nätverk av feministisk konstforskning.

Guerilla Girls

1985 hade Museum of Modern Art i New York en utställning vid namn ”En internationell överblick av nutida målningar och skulpturer”. Av de 169 utställarna var 13 kvinnliga! Sju kvinnliga konstnärer reagerade på detta genom att bilda gruppen Guerilla girls för att kämpa mot sexism och rasism i konstvärlden och skapa jämlikhet. Dess medlemmar är kända för att bära gorillamasker för att kunna vara anonyma när de demonstrerar. De har även varit i Stockholm, inbjudna av Annika Öhrner. De skällde ut den ansvarige för utställningen ”Tretton samtida konstnärer” (1989). Endast en av dessa tretton var kvinna! Efter detta blev det ändringar i museets planering av utställningar och inköp av konst.

Porträtt av Annika Öhrner från utställningen Annika by the Sea.

Annika Öhrner, lektor vid Södertörns högskola, är den främste kännaren av Siri Derkerts konstnärskap. (Gift med en sonson till Siri Derkert.) Hon är också specialiserad på det klassiska avantgardet och har flerårig erfarenhet som curator av konstutställningar. (Länk egen konst).

Guerilla Girls gjorde inventeringar av konsten i amerikanska konstmuseer för att se hur många % av konsten som var målad av kvinnliga konstnärer. När Annika Öhrner gjorde en snabb översikt över Nationalmuseets måleribestånd för mer än trettio år sedan, fann hon att 3,5 % av samlingarna bestod av verk av kvinnliga konstnärer medan andelen av de utställda verken uppgick till 1 %.

Statens Kulturråd lät göra en motsvarande undersökning på fyra konstmuseer (1): Göteborg, Malmö, Norrköping samt Moderna Museet i Stockholm och fann även där låga procenttal. Konstmuseer anses vara en plats för kvinnor: en hög andel besökare är kvinnor och likaså är personalen övervägande kvinnlig. På de fyra undersökta konstmuseerna har det endast funnits två kvinnliga chefer under hela 1900-talet, men ändå dominerar de manliga konstnärerna stort.
Moderna museet äger idag ca 45.000 verk, varav en fjärdedel gjorda av kvinnliga konstnärer. En bättring har skett där.

Det är populärt att besöka museer. Man räknar in bort emot 15 miljoner besök per år i de svenska museerna. Vad som visas, görs och hur det sägs är av stor betydelse, eftersom det påverkar mångas syn på genus, maktbalans, klass och etnicitet.

Det kvinnliga feministiska nätverkets arbete inom konstvärlden betyder mycket för samhället i stort.

Kersti Wistrand

Referens

1. Representation och regionalitet Genusstrukturer i fyra svenska konstmuseisamlingar. Kulturpolitisk forskning#3. Av Anna Tellgren och Jeff Werner. Utgiven av Konstrådet.
http://www.kulturradet.se/Documents/publikationer/2011/representation_regionalitet_web.pdf