Helene Bergman är 40-talist, feminist och journalist. Hon startade lokalradions första kvinnoprogram Amanda och blev sedan riksradions programledare för ”Radio Ellen”. Hon blev språkrör för kvinnor som krävde ett rättvisare samhälle. Ett samhälle där kvinnan skulle kunna utvecklas och leva utifrån sina fria val och inte utifrån pålagor och dekret bara för att man var just kvinna.
Då på den tiden drevs detta i en spännande diskussion som jag själv fortsatt med och skrivit om. Man kan se att vår förening Humanism och Kunskap är ett uttryck också för en humanism intresserad av och pådrivare av sådana frågeställningar, inte minst med Kersti Wistrands artiklar.
Häromdagen blev jag inbjuden till release av en bok där Helene Bergman gör litterär debut. Med svärtad ögonskugga är en memoar som berättar om denna den sexuella frihetens tid men också reflekterar över vad som har hänt sedan dess och den slags feminism som vi idag kan se som har en mer uteslutande och intolerant syn.
Så här skrev Harald Ullman som bjöd in till releaseparty på Galleri Wetterling vid Kungsträdgården i Stockholm.
– ”Äntligen en feminist som älskar män och ifrågasätter ultrafeminister som Maria Sveland.
Det är Helene Bergman som skrivit boken med titeln MED SVÄRTAD ÖGONSKUGGA, den utkommer i dag. Författaren är 40-talist, feminist och journalist. Hon startade det första feministiska kvinnoprogrammet Amanda i lokalradion och var programledare för Sveriges Radios kvinnoprogram Radio Ellen.
I ett av bokens kapitel går Helene Bergman till attack mot frontfigurerna i dagens feminism: Gudrun Schyman och Maria Sveland. Frontfigurer som uppmuntrar kvinnlig rädsla i stället för att ge kvinnor mod. Det är det kvinnliga modet som är grundbulten i feminismen, fastslår Helene Bergman.
Harald fortsätter: ”Jag kom i kontakt med Helene Bergman i samband med Assange-affären och kom att uppskatta henne mycket. Hon menar att dagens feminism innebär att kvinnor är rädda och hatar män. Kvinnor uppmuntras av de feministiskt historielösa frontfigurerna Maria Sveland och Gudrun Schyman.”
I sin bok Hatet blir Helene Bergman kallad ”anti-feminist” av Maria Sveland. Detta kommenterar Helene Bergman så här:
– Jag som i hela mitt liv ägnat mig åt kvinnokamp känner inte alls igen mig i dagens fega, kidnappade egofeminism. Jag har känt ett behov av att berätta hur det var då kvinnokampen började på 60-talet, då inga P-piller fanns, då abort inte var tillåtet och då ingen talade om den kvinnliga orgasmen.
Alltså en garanterat intressant bok och räkna med spännande debatter framöver.
Börje Peratt
