Carinne Löfgren-Williams är skulptör och författare. Hon utkom våren 2012 med boken ”Det Allomfattande Penseldraget – holism ur en konstnärs perspektiv” baserad på kvantfysik, medvetandeforskning och det transcendenta. Carinne beskriver hur ämnet metafysik alltid varit med oss genom tiderna, från antiken fram till idag.
Text: Carinne Löfgren-Williams | Foto: 50-årsdagen för Stocksundstorp, Solna Stad
Hos de gamla grekerna ingick i ämnet filosofi både fysik (gr.fysis = natur) och metafysik, men dessa separerades under 1700-talet. Fysik blev ett självständigt ämne – kvar blev metafysiken. Den kom emellertid att kritiseras för vidlyftiga, lösa spekulationer och ifrågasättas för brist på trovärdighet, i motsats till fysik som ansågs kunna få fram verklig kunskap.
Det starka ifrågasättandet och kritiken mot metafysiken kom på 1900-talet att bli förhärskande, speciellt vid Cambridge University (Russel och Moore) och spred sig vidare till Uppsala Universitet och Axel Hägerström. Denne prästson var där professor i praktiskt filosofi åren 1911-1933. Han anammade förkastelsedomen helt och hållet och förkunnade, travesterande Cato angående Carthago, ”För övrigt anser att metafysiken bör förgöras”.
Foto på Axel Hägerström, Riksarkivet | Läs hans biografi
Den parollen fick vingar och spred sig inte bara till tidningsredaktioner utan också till svenska universitet. Där kom filosofin att domineras av logisk empirism, empirisk semantik, matematisk logik – den analytiska riktningen tog över – och fortsätter, men kan väl ifrågasättas? Det finns fler vägar till kunskap, speciellt via den nya fysiken. Varför inte följa Giacomo Oreglias* uppmaning: ”Befria den fängslade tanken från den nuvarande konformistiska kulturapparaten!”.
Denna fromma önskan kan i högsta grad appliceras på parapsykologin, som i Hägerströmsk anda möter motstånd och till och med också förhånas. Ändå är det dylika översinnliga erfarenheter många människor upplever, men de blir inte tagna på allvar. Det är därför storartat att Etzel Cardena, vid Lunds Universitet, trots allt motstånd bedriver forskning kring bl.a. hypnos och telepati.
Motståndet tycks härröra ifrån att detta inte kan ingå under definitionen ”vetenskap”, d.v.s. måste vara objektiv samt att försök skall kunna upprepas och ge samma resultat. Är detta ”proberstenen” kan man väl istället låta en annan definition av vetenskap ta form, ty det viktiga är att den parapsykologiska forskningen kan bedrivas, då den berör många människors verklighet.
För att få acceptans kanske man utifrån senaste forskning, bl.a. i kvantfysik, omdefinierar den ortodoxa vetenskapens krav angående ”upprepning och objektivitet”? Beträffande det senare fastslog fysikern Niels Bohr att det sker en interaktion mellan det iakttagna objektet och observatören/subjektet, det som sker därute står i samklang med det som sker härinne (medvetandet). Likaså beakta teorin om helhet (på den subatomära nivån är allting sammanvävt/entangled) d v a att elementarpartiklar kan ses vara förbundna med varandra trots avstånd i tid och rum (utan sensorisk kontakt) det Einstein såg som ”spöklikt”.
Enligt de senaste hjärnforskningsteorierna kan medvetandet sträcka sig utanför hjärnan och vid Stanford University, USA finns forskare som kopplar parapsykologiska fenomen till hjärnan, då en persons hjärna lär vara i samklang med frekvenserna i en primär verklighet som överskrider tid och rum. Skulle inte ovanstående kunna få desavouera tidigare strikta vetenskaps-krav?
Afasiforskaren Roger Sperry påvisade hur hjärnan var delad i två: den vänstra delen, intellektuell, analytisk, särskiljande mm och den högra delen, emotionell, intuitiv, bild/helhetsseende mm – genom denna kombination kan kunskap nås och fungera som underlag vid ALL forskning. Utvidga upplysningstidens begrepp för vetenskap att även innefatta den verkliga ”upplysningen”, den som Buddha och mystiker erfarit, en faktisk värde- grund för många idag – vägen till denna kunskap/insikt behöver det verkligen forskas kring.
Varför stänga till och fördöma istället för att öppna sinnena? så att nya tankemönster kan formas.
Text: Carinne Löfgren-Williams, skulptör, författare
* Giacomo Oreglia författare, var en gång chef för Italienska Kulturinstitutet, Sthlm
Carinne Löfgren-Williams böcker
Det allomfattande penseldraget : holism ur en konstnärs perspektiv (2012)
Jag uppmanar till läsning och eftertanke!
Den Hägerströmska rationalismen har eb svensk 1800-talsrot i Boströmianusmen. Hägerströms största betydelse och inflytande har gällt juruduken och rättsfilosofin, alltså reglerande och kontrollerande instanser. Boström formade ett idárv som gick ut på att utbildningssystemet inklusive akademierna skulle form lojala statstjänstemän, alltså lydiga principtjänare som är goda kontrollanter. Lundafilosofen Hans larsson stod för en annan inriktning ”insikt och handling”.. Efter Hägerström kom ingemar Hedenius som nog helst sett ett kristendomsförbud i Sverige, sedan kom Sturmarkhumanisterna och utilitarismen…
Ja visst, och om fler skall nämnas även Tingsten som sedan ledde opinionen. Det skulle idag behövas någon som vågade bryta konsensustraditionen, en Martin Luther King t ex, en entusiastisk motkraft!