Victor Marx hade en kriminell far som slog sin son. När Alex var 5 år lämnades han att dö i ett kylskåp. Alex överlevde sin barndom trots flera styvfäders misshandel.
Trots allt vände han av egen kraft det negativa till sin motsats. Han har blivit känd som världens snabbaste ”gun disarmer”. Han kan med oerhörd snabbhet ta ifrån vapnet från en rånare. Victor Marx arbetar med att hjälpa ungdomar på drift.
Det finns flera exempel på just detta. ”pojken som kallades det” är ett. och det finns en fransk motsvarighet. Själv växte jag upp i skuggan av utsatthet i barndomen, och blev mycket starkt präglad av det, som vuxen tappade jag en del, men när jag förvandlades till paket av en rejäl stroke och skulle hitta tillbaks till ett liv värt att leva, återkom det som förr hade varit så uppenbart. Till en del berodde det nog på min sökningsstrategi. Språkt var det jag hade kvar, och att hitta de minnen som gav mig en historia blev vägen. Man kan bara undra vad somgick förlorat i processen.
Hej Bo. Jag har en äldre vän (över 70 år) som drabbats av stroke, men han får noll vård. De säger att initiativet måste komma från honom, men han har tappat initiativet av stroken. Ingen anhörig finns som tar initiativet till att han får rehab. Han har inte ens någon anhörig. Och personalen på äldreboendet gör ingenting. De ger honom däremot läkemedel som gör honom än mer passiv. Och då menar som ett kolli, stirrar rakt fram, och är okommunicerbar. När jag träffade honom i förrgår var han ett kolli, men han liksom vaknade.
Han mindes allt fel om mitt liv. De var som om han levde i en fantasivärld. Men han blev stimulerad av att träffa en vän. Han började minnas allt rätt!
Precis som du skriver hittade han sig själv genom att minnas sin historia. Jag frågade om han ville ha något. Han svarade nej, men när jag föreslog jazz levde han upp. Han hade inte fått höra musik. Hans CD-spelare stod på ett skåp och var dammig.
Jag besökte honom senast för över ett år sedan och han var då kommunicerbar. på bara ett år hade han blivit ett kolli. Nu när vi pratade om jazzen fann han ett strimma hopp. Jag tror jag fick iden från en tidigare artikel här på Humansim & Kunskap, en äldre man som gick från kolli till levande människa genom musik:
http://humanismkunskap.org/2012/04/14/musik-och-minnen-far-manniskor-att-leva-upp-alive-inside-documentary/
Men du Bo, jag behöver dina råd. Hur ska jag fortsätta med att få honom till frekvent rehab? Har han inte rätt till det om jag som vän begär att han ska få det?
Inskickat av Bosse som svar till Torbjörn. Kommentarsfältet fungerade för Bosse inte så admin placerar Bosses svar nedan:
”Torbjörn!
Det du beskriver är det välkända fnomn som följer när äldre plötsligt byter miljö och inte får någon stimulans. Det första jag tänker på är att han skulle få en god man med uppgift att se till denne mans intressen och behov. Den hjälpen söks via tingsrätt. Många gode män bryr sig inte mer än om arvodet, så om han får det finns behov av att kolla att han sköter sitt jobb (det är inte illa betalt!).
Det går också att anmäla vanvård till SoS och kommun! Behov av träning och stimulans är uppenbara, liksom att ta bort allt lugnande ounkluderande sömntabletter. Om han tänker och minns under nattn är det i sig en stimulans, om än ack så liten. Det ska finnas en medicinskt ansvarig person på hemmet.
Till den kan man framföra ifrågasättanden som rör omhändertagandet. Jag känner en jurist som kanske skulle kunna hjälpa till! Lycka till och min uppskattning för att du bryr dig!”
Många hälsningar
Bosse
Tack Bosse jag börjar mjukt med att ställa relevanta frågor till personalen.
Det tror jag du gör alldeles rätt i!