Paradigmskifte – Ett organiskt paradigm – Del 4

Jag brukar tala om ”det organiska paradigmet”, när jag talar om det första paradigm vi har överblick över. Jag brukar också ibland kalla det för ett ”trosparadigm” inspirerad av Stig Lindholm (1979, 1985)[10] som också menar att det före trosparadigmet förekom andra paradigm [11]. Det organiska paradigmet rådde från tiden före Kristi födelse och fram till omkring 1500-talet [12].

Text: Pia Hellertz, fil.dr., socionom
Foto på Pia: Örebro universitet

Detta paradigm kännetecknas av att man identifierade naturen och i synnerhet planeten jorden som en livgivande moder, Moder Jord, ett vänligt och välvilligt kvinnoväsen som tillgodosåg mänsklighetens behov, något som beskrivs inspirerande av Carolyn Merchant (1994) [13]. Samtidigt fanns en bild som beskriver naturen som vild och okontrollerbar, som kunde ställa till med våld, stormar, torka och kaos. Det är bl.a. denna bild som senare ligger till grund för längtan efter att ta kontrollen och makten över naturen, en tanke som bäddar för det naturvetenskapliga eller mekanistiska paradigmet som jag återkommer till.

Tron på Gudarna och Gud och deras ord betraktas som den enda Sanningen. Schamanerna, prästerna, profeterna, biskoparna och påven är Guds röster. Naturligtvis går det inte att kritisera Gudarna eller Gud. Kritik är därför obefintlig. De som betraktas som De Vise redovisar Sanningen. Pedagogiskt handlar det om memorering av den Sanna Kunskapen. Planeten Jorden är en levande organism. Allt är ett, allt lever, allt är gudomligt. I det organiska synsättet spelade kvinnliga principer och metaforer en avgörande roll.

Kännetecken på det organiska paradigmet

• Tron på Gud som den enda Sanningen
• Prästerna och profeterna är Guds röster
• Kritik obefintlig – De vise redovisar Sanningen
• Memorering av den Sanna Kunskapen
• Planeten Jorden – en levande organism
• Kvinnliga metaforer
• Allt är ett, allt lever, allt är gudomligt

Många av de tankar som genomsyrar det organiska paradigmet känner vi idag igen i indianernas och andra naturfolks budskap till den västerländska världen. De lever fortfarande med denna organiska världsbild. Man talar om jordens blodomlopp (vattnet), om ådror (floder och älvar), om jordens svett (daggen). Skog och buskar är Moder Jords hår.

Man talar om vinden som jordens andedräkt. Jorden alstrar växter som underhåller djuren och djuren tjänar människorna på olika sätt. Människornas skyldighet var att skydda och bevara denna ordning. Platons och Aristoteles världsbilder vilar på detta tänkande, ett synsätt som åter blev modernt under renässansen på 1100-1200-talen (se Gustavsson, 1988) [14]. Många idéer inom New Age [15] är inspirerade av denna organiska natursyn.

”Ni ber mig att plöja upp jorden! Ska jag ta en kniv och sarga min moders bröst? Då kommer hon inte att låta mig vila vid hennes barm när jag dör.
Ni ber mig att gräva efter sten! Då kommer jag inte att kunna återvända in
i hennes kropp för att födas på nytt när jag dör.
Ni ber mig att skära gräs och göra hö och sälja det, och bli rik som de vita!
Men hur skulle jag våga skära av min moders hår?”

Smohalla, indian vid mitten av 1800-talet, refererad av Carolyn Merchant, 1994

Alla dessa synsätt var naturligtvis hinder för den nödvändiga och ofrånkomliga utveckling som skulle komma, den vetenskapliga och industriella utvecklingen. De kvinnliga metaforerna hindrade gruvdriften och jakten på metaller. Att gräva efter guld och andra metaller var att göra våldtäkt på Moder Jord. För att frigöra gruvdriften blev man tvungen att hitta motargument och nya metaforer.

Bilden av den livgivande modern måste förändras, menar Carolyn Merchant (1994) i ”Naturens död”. Moder Jord blev med olika tänkares hjälp alltmer frikostig och generös med sina dolda rikedomar. Successivt förändras bilden av jorden som en frikostig mor till ett passivt föremål för mänsklig våldtäkt, skriver Carolyn Merchant.

[10] Lindholm, Stig (1979) Vetenskap, verklighet och paradigm – Om dialektik, hermeneutik, positivism mm inom samhällsforskning, Stockholm: Awe/Gebers.Lindholm, Stig (1985) Kunskap – Från fragment till helhetssyn, Allmänna förlaget (ny utgåva 1990).
[11] Jag har inte ägnat tid åt att studera och undersöka detta paradigm, även om det är lockande. Här kan jag rekommendera de läsvärda och tänkvärda böckerna av Zecharia Sitchin, exempelvis ”Den tolfte planeten” (1976) samt ”Skapelsen i nytt ljus – Bibeln och Darwin – kan båda ha rätt?” (1991). En annan spännande bok om denna tid är Samuel Noah Kramers ”Så levde sumererna” (1958).
[12] Kanske går en skiljelinje eller ett paradigmskifte mellan det faktum att vi tidigare hade många ”gudar” (se grekiska och nordiska gudasagorna och naturfolkens olika naturgudar) och när vi fick ”den ende, sanna Guden”?
[13] Merchant, Carolyn (1994) Naturens död – Kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen, Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
[14] Gustavsson, Bernt (1988) Världsbilder – Synen på människa, samhälle, natur, Stockholm: Wahlström & Widstrand.
[15] New Age-begreppet myntades år 1932 av Alice Bailey, en av teosofins grundare. Begreppet syftar på Den nya tiden eller Vattumannens tidsålder och är ett paraplybegrepp för olika nyandliga tankegångar.