2 december, 2016

Att komma hem – om kommunikation vid demens


Rita håller kurs. Ur filmen ”Att komma hem” av Björn Mathlein

Det finns i Sverige idag drygt 180 000 åldringar med demenssjukdomar. Många anses mer eller mindre omöjliga att kommunicera med och drogas därför ofta ned med mediciner. Men det finns sätt att kommunicera med dem och slippa de tyngsta medicinerna, säger eldsjälen Rita Schwarz som med gott resultat utbildar personal och anhöriga i Validationsmetoden.
Kommande kvälls-seminarium i Stockholm 29 nov. Se nedan.

TEXT av KERSTI WISTRAND

Psykodramatikern, konstnärinnan och arbetsterapeuten Rita Schwarz spelar alert upp en scen med omsorgspersonal. De sitter i en halvcirkel runt henne. Rita spänner sig och kryper ihop något, skjuter fram hakan och kniper med munnen, hyttar med pekfingret mot dem och utbrister med arg och bestämd röst: ”Du har tagit min stol! Och du har tagit mina skor!” Kort andningspaus. Därefter ställer hon frågan ”Känner ni igen er?” Personalen ler och nickar.

Ovanstående scen och rubrikidé  är hämtad från den en timme långa filmen ”Att komma hem – om demens” av Björn Mathlein. Jag har fått den till låns som underlag för denna artikel.

Rita Schwarz är alltså förutom arbetsterapeut även psykodramatiker, konstnärinna och validationslärare. Hon agerar på scenen med stor entusiasm och briljans, förklarar olika beteenden och får publiken med sig under sin föreläsning. Hon presenterar Naomi Feils Validationsmetod, en metod som lär ut hur man kan förhålla sig till, samt kommunicera med och hjälpa desorienterade och personer med minnessvaghet på deras egna villkor.

Redan som student visste Rita Schwarz att hon ville arbeta med människor inom psykiatrin. Eftersom hon är konstnärlig och skicklig i hantverk utbildade hon sig till arbetsterapeut och tog sin  examen 1974. Som sådan jobbade hon först tretton år inom psykiatrin innan hon helt övergick  till äldreomsorg och psykisk hälsa. När Rita skrev en rapport för FoU i Stockholm, fann hon Naomi Feils Validationsmetod under sin research och nämnde den i rapporten.

Rita Schwarz

Rita Schwarz

Rita berättar själv:

– Min längtan att förstå och kunna mer om de äldre och åldringsprocessen förde mig hela tiden vidare i kurser, studier och eftertanke. Jag lägger stor vikt vid individen eller personen.  I min människosyn är människan i centrum, inte diagnosen. Därför talar jag om personer med olika grader av  minnessvaghet och  desorientering och benämner dem aldrig ”dementa personer” utan ”personer med demens”. Det är ett bio-psyko-socialt koncept, som antas av allt fler gerontologer. Individen sätts i centrum, inte diagnosen!

Precis hela tiden fördjupar jag alltjämt mitt kunnande. Första gången jag träffade Naomi Feil var under hennes första work-shop i Sverige, vilken ägde rum vid vårdhögskolan i Örebro 1991. Vi två som var där gick fram till henne redan under första fikarasten och frågade om hon skulle kunna tänka sig att utbilda oss. Svaret blev ”ja” på villkor att hon fick en kursplan faxad till sig, eftersom hon tidigare mest gett work-shops i olika omfattning till personer som velat ha mer. Det fanns ingen egentlig grundutbildning på den tiden och det var här jag kom in. Jag var med och utformade den första studieplanen. Vi var ett första gäng som möttes ute i Europa och jobbade med liknande tankegångar och även satte saker i verket. Holländarna var först ut att ta till sig Feils tankegångar. Den första gruppen i Sverige certifierades av Naomi Feil 1994.

Jag slet vidare med att vi skulle få några lärare också. Jag hade inte tänkt utbilda mig själv, bara organisera så att detta fantastiska kunnande, dessa ”pärlor” kom ut, men Naomi sa `Detta kan du!´  De första lärarna, en handfull, certifierades 1997 och jag var en av dem. Jag har haft  kontakt med Naomi Feil under årens lopp och har det fortfarande. Hon fortsätter trots sina 84 år att vara ute på ”turné” fastän i lugnare tempo. Detta är hennes mission.

-När samtalen upphör sjunker den demente ned in allt djupare i sin egen tystnad, men det behöver inte vara så, säger Rita Schwarz. Det är lätt att bortse från att människan fortfarande är människa då hon blir minnessvag, förvirrad eller dement. Validationsmetoden kan läras ut och praktiseras av omsorgspersonalen vid äldreboendena och det behöver inte bli dyrare för kommunerna. Personalen trivs bättre liksom de dementa.

Jag bara väntar på den dag då sjukhuspersonal, främst på akuten vill lära sig Naomi Feils Validationsmetod. Helst skulle jag vilja se akutintag för gamla människor där personalen KAN åldrande och den åldrande människans sjukdomar och behov.

Vem är Naomi Feil?

Naomi Feil (född i München 1932) växte upp på ett äldreboende i Cleveland, USA, dit föräldrarna emigrerat från Tyskland. Modern var chef för den sociala verksamheten där och fadern var psykolog och administratör. Naomi Feil tog examen med omfattande studier och började själv arbeta med äldre 1956. Hon blev emellertid missnöjd med de traditionella metoder som användes i arbetet med mycket gamla och desorienterade personer. Ingenting av det hon hade lärt sig fungerade i praktiken. Mellan 1963 – 80 utvecklade hon därför en ny metod, som fick namnet Validation ( av valid, `göra giltig, gällande´) I dagligt tal och på svenska säger vi `ge bekräftelse´ – vilket talar om vad metoden i praktiken innebär: att kommunicera och hjälpa personer med desorientering/ demens att få uttrycka det som hon/han  vill ”få” sagt samt kunna ge bekräftelse på den nivå hon/han befinner sig.


Naomi Feil resonerar över sin filsofi i youtubevideon.

-Min filosofi är att vi som mänskliga varelser är förbundna med varandra och det finns en humanitet som binder samman oss. Det har inget att göra med religion, nation eller kultur. När en människa blir väldigt gammal går hon tillbaka i sin mänskliga utveckling och du kan nå denna person på en emotionell nivå, eftersom vi har liknande erfarenheter.

Validationsmetoden är en metod som visar respekt och återger personen sin värdighet samt bidrar till att minska stress och hjälpa henne/honom att finna ro för att kunna dö i frid; en metod som erbjuder äldre desorienterade personer att uttrycka det de vill förmedla oberoende av om deras kommunikation är verbal eller ickeverbal. Det är slutligen en metod som lär personal och anhöriga att förstå, acceptera och bekräfta personer med desorientering/demens.
1982 skrev Naomi Feil sin första bok om metoden och har sedan dess rest runt i Nordamerika och Europa och föreläst  om den.

Validationsmetoden

Naomi Feil delar in demensprocessen i fyra faser och det är bl.a. dem som Rita Schwarz går igenom under sina föreläsningar och studiedagar.

Första fasen, av Naomi Feil benämnd ”Mal-orientering”, vilket betyder ”olyckligt orienterad” och som åskådliggjordes av Rita ovan, utmärks förutom av lätt minnesförlust av misstänksamhet och bestämdhet. Man försöker hela tiden kontrollera sin vardag. Det är så jobbigt att få ihop vekligheten att man blir både deppig och argsint. Det man kan notera är  spända muskler och ofta en försvarsställning med armarna i kors över bröstet. I handväskan kan man stoppa saker som inte hör hemma där och småaggressivt projicera känslor utåt: ”Du har tagit… Du har gjort det och det…”

Andra fasen benämns ”tidsförvirring”. Nu har försvarsmekanismen och kontrollen släppt. Det ser vi även i kroppen, hållningen och gången som blir mer släntrande och lugnare. Personer med demens uppvisar här ett rikt språk och kan ibland uppfinna egna ord, som inte alltid går att förstå. Hon/han är emotionellt mer tillgänglig och en tid av lättnad och lättsamhet infaller. Den demente kan även göra i ordning sig för att hela tiden gå till jobbet fastän det kan ligga decennier bakåt i tiden. Han eller hon kan ses packa saker och t.o.m. gå in till andra personer inom boenden för att ta deras saker och packa ned dem tillsammans med sina egna.

Tredje fasen, ”Upprepade rörelser”, utmärks av näst intill ordlöshet och sina repetitiva, stereotypa rörelser, t.ex. upprepade bankningar mot stolskarmen, gungande rörelser eller ständigt broderande utan nål, tråd och tyg. En dement gammal mor i denna ålder kan ses vagga och amma en docka som vore det hennes eget barn. Demensen anses nu ha börjat slå ut frontallobens  nervceller allt mer och man kan tycka det vara ett bisarrt beteende som man inte förstår. Tungan kan också forma ljud, enstaka ord, ett nytt ”språk” som få förstår.

Fjärde fasen, ”Vegeterandefasen”, är slutstadiet, där den demente är helt vegeterande och ligger tyst i sin säng, där han eller hon behöver all omvårdnad. Men även här går det att nå den personen.

I slutet av filmen ”Att komma hem” visar Naomi Feil hur hon lyckas nå en troende kvinna i den tredje fasen genom att sakta närma sig henne och dels beröra henne, dels sjunga gospelsånger, som denna kvinna en gång i livet tyckt om.

Varför uppstår hjärncellsdöden?

Demensprocessen är långsam. Från att successivt tappa minnet, oförmåga att hitta i sin miljö, förlora kontrollen över sina känslor, oförmåga att planera och ta egna initiativ till ett slutstadium med vegeterande liv då man bara ligger där tyst i sin säng. Detta drabbar främst människor efter fyllda 80. Om tjugo år kan skaran ha vuxit till över 400 000 personer i demensvården i Sverige, vilket innebär en stor utmaning för hela samhället. Idag medicinerar man ofta ned den sjuka med psykofarmaka och sömnmediciner även om Socialstyrelsen ser mediciner som ett sista alternativ i bemötande och behandling (1).

Enligt professor Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska Institutet, är alzheimer den vanligaste formen av demens. Nervceller dör utan att vi vet orsaken. ”Vanlig demens” kan uppstå genom kärlförändringar och i samband med stroke, som vållar skador och nervcellsdöd. Skadliga proteiner som normalt finns i varje cell kan vid sjukdom komma ut i hjärnan och klumpa ihop sig (s.k. plack) och ”förgifta hjärnan”. Ett rikt inre liv som stimulerar hjärnan kan dock  hålla hjärnan vid liv och tvärtom. Träning och stimulans kan göra att nervcellernas utskott  kan växa ut hela livet.

Validationsmetoden har sina rötter i humanistisk psykologi med tyngdpunkten på Erik H. Eriksons utvecklingspsykologi. Naomi Feil kommer här med en egen hypotes. Hon tycker sig ha lagt märke till att personer med stort ansvar i samhället i yrkesmässig ålder och med en vana att sätta andra framför sig själva samt en oförmåga att säga nej, lättare tycks ”gå in i dimman”. Hon har ställt sig frågan om det inte finns ett samband mellan förnekandet av känslor och demens. Därmed flyttas fokus till ett bio-psyko-socialt koncept, vilket f.ö. allt fler geriatriker och gerontologer diskuterar. Utbildning av vårdbiträden och sjuksköterskor i Validationsmetoden blir därmed viktig.

rita-tavla

Rita Schwarz´ utbildningar

Rita Schwarz utbildar sedan 1994 i Naomi Feils metod. Hon åker land och rike runt och är efterfrågad utanför landet, framför allt i de nordiska länderna. De europeiska relationerna består och hon är medlem i E V A, den europeiska validationsföreningen. Vid intervjun med henne ovan, besvarade hon mina frågor på väg till Skåne för att introducera Validation för all personal vid ett boende.

Introduktioner i Validationsmetoden är en ett-årig distansutbildning där ”teknikerna” för kommunikation  lärs ut via övningar i grupp eller individuellt. I denna inlärning använder Rita musik, dans, konst och rörelse. I mellantiden praktiserar studenterna och återkommer till undervisningstillfällen med daganteckningar, livsberättelser och filmsekvenser.

Under årens lopp har Rita Schwarz föreläst i många olika konstellationer. Tidigare var det vanligare med en blandning av högre tjänstemän, chefer och en och annan politiker i publiken. Idag är majoriteten omsorgspersonal som sjuksköterskor och undersköterskor samt anhöriga. Alla dessa är närstående nyckelpersoner och oerhört viktiga för personer med minnessvaghet, bristande orienteringssinne och demenssjukdomar.

I Karlskoga har Rita Schwarz redan utbildat i förhållningssätt och metod vid flera boenden. Personalen trivs och stannar på sina arbetsplatser; de vårdade är nöjda och så positiva som det bara är möjligt med tanke på den demensprocess de befinner sig i. De känner sig respekterade och bekräftade i mötet med andra människor. Sjuksköterskan Maria Hedman i den ovan nämnda filmen ”Att komma hem” menar att man inte längre behöver droga ned de gamla. Istället har lugnande mediciner kunnat plockas bort.

Det intressanta är-  att kostnaderna – för äldreomsorgen i Karlskoga kommun inte har höjts. Man slipper en rad sjukdomar relaterade till biverkningar från mediciner och den sista fasen (i säng och med total omsorg) förkortas till några veckor istället för år.

Seminarium kommunikation med äldre

Om du vill veta mer hur man kommunicerar med desorienterade och personer med demenshandikapp  i de skiftande faserna, så har du en god möjlighet att komma till ett möte med filmvisning, samtal och diskussion med Rita Schwarz i Humanism och Kunskaps regi.

Länk till Studiefrämjandet: ”Kommunikation med gamla personer som är minnes-svaga, desorienterade” – visning av film och samtal med Rita Schwarz.

Tisdagen den 29 november kl. 18.30- 20.30.
Lokal: Flasksköljaren, Bryggeriet, Norrtullsgatan 12 N, 3 tr.
Kostnad: 80 kronor.

Förhandsanmälan kommer att behövas ifall att en större sal behövs. En utförligare annons kommer senare.

Kersti Wistrand

Noter: 1)  http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukdom

Ritas hemsida

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Trackbacks

  1. […] ”Kommunikation med gamla personer som är minnes svaga, desorienterade” – visning av film och samtal med Rita Schwarz. Länk för mer information: ” Att komma hem – om kommunikation vid demens” […]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: