Återpublicerar ett utsnitt ur en längre artikel Tillbaka till friheten
TEXT: Börje Peratt
Som sjuåring blev jag klar över hur det kunde gå om en övermakt förgrep sig på människor som sökte frihet. Jag minns än idag då radion i oktober 1956 rapporterade om tanks som rullade in på gatorna i Budapest och krossade det ungerska upproret mot kommunismens tyranni. Bilderna i DN var förfärliga.
Pappa var förbannad på att väst tillåtit Ryssland att göra ett Sovjetfängelse av Östeuropa och han berättade om Andra världskriget. Vi fick i skolan höra om Nazi-Tysklands Hitler och jag förundrades över hur ingen satte stopp för honom i tid. Hur Hitler kunde tillåtas var ett obegripligt mysterium. Han som spärrat in ett helt folk och sedan brutalt gasat ihjäl miljoner människor. Det växte fram en insikt om att detta måste ha börjat någonstans. En ondska som fått stöd av en omgivning. En omgivning som blundat eller rent av hejat på.
Det är lätt att peka finger på andra men hur hanterar vi då det maktfullkomliga våldet i vårt samhälle idag. Nu tänker jag inte på det där man i Sverige sätter eld på flyktinganläggningar och oprovocerat sparkar ned oskyldiga unga flickor. Det kan vi reagera på och enas om som vämjeligt och förkastligt. Men det finns också en utbredd ondska som gror under ytan som kan likställas vid organiserad brottslighet och åsiktsmaffia.
Detta rör en till synes demokratisk kraft som agerar med stöd av samhällets centrala pelare, juridiken, myndigheterna och media. Kring 2010 upptäckte jag denna slags antihumanismens nätverk, då ville jag först blunda och försökte övertyga mig om att, ”det händer inte i Sverige!” Långsamt accepterade jag denna obskyra verklighet.
De kallar sig humanister men de är inte humanister. Varför gör de så? Och hur kommer det sig att så få protesterar? Det påminde mig om mina tankar som barn om hur man kunde släppa fram nazismen och jag beslöt mig redan som brådmoget barn att inte blunda inför risken för att detta skulle kunna hända igen. Det utvecklades till en känslighet inför den slags djävulskap som bär jantelagens och despotens signum.
Rädda Humanismen
Humanismen har sitt upphov i kampen för frihet och mot slaveri, översitteri, och krigets fasor. Källan är medmänsklighet, tolerans, öppenhet, respekt för livet, rätten till sitt eget liv. I detta ingår personligt ansvar för sina val och handlingar. Humanismen har på detta sätt bidragit till formuleringar som ingår i mänskliga rättigheter.
Börje Peratt
