Att uppleva jordenergier

Vi är alla del av det jordklot som vi brukar och bebor.  I äldre tider levde människor i samklang med jordens natur, en förmåga som i våra dagar nästan helt har försvunnit. Många av oss kan dock än idag uppleva energierna på kraftplatser där jordens egna naturliga energier flödar – om vi bara stillar ned oss och känner efter.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Jag växte upp på landsbygden utanför Västerås på cykelavstånd till Anundshög i Badelunda, ett av Sveriges främsta fornlämningsområden. Kung Anunds gravhög, som är den högsta i vårt land, är troligen från folkvandringstiden (500-talet e. Kr.) före vikingatid. Nedanför den och mot öster finns två stora skeppssättningar som användes som tingsplats under medeltiden.

Det var alltid lika roligt att som vuxen cykla dit och gå på spaning bland alla fornminnen LÄNK   Speciellt uppskattade jag att slå mig ned på en av de två stenar som låg i mitten av den större skeppssättningen. Där intog jag gärna min medhavda matsäck.

Mittenstenarna brukade benämnas han- respektive honstenen. Jag föredrog alltid att sitta på honstenen, den mindre av de två, och detta av en speciell anledning. När jag suttit en stund på just den stenen fylldes jag nämligen av energi och gott humör. Frekvenserna tycktes stiga såväl fysiskt som psykiskt. Varför visste jag inte, men det gick så långt att jag ibland kunde cykla till Anundshög och honstenen när jag kände mig ”trött eller låg” för att så och säga ”ladda batterierna”.

Så småningom började jag fundera på äldre tider och om man förr i världen hade använt denna sten på liknande sätt. Det gick så långt att jag lyckades få dit en äldre kvinna med värkande knän. Utan att berätta för henne fick hon sätta sig på stenen för att bli bjuden på kaffe med dopp.

Efter 10 – 15 minuter var det dags att packa ihop fikakorgen. Hon hjälpte till och reste sig sedan utan problem och travade iväg.

  – Men vänta, stopp! Var det inte du som har så ont i knäna att du knappast inte kan gå? ropade jag.

– Men, oj! Vad konstigt; det är som bortblåst! svarade hon förvånad.

Liknande stenar och stenhällar med uppladdande förmåga har jag någon enstaka gång funnit på mina skogsvandringar i Stockholms län.

Orsaken bakom Ulla Hamiltons migränanfall

Grevinnan Ulla Hamilton gav under 80- och 90-talen tillsammans med maken John Hamilton ut flera böcker som handlade om deras egen utforskning av jordenergier och fornminnen med hjälp av pekare och pendel.

Upprinnelsen till detta var faktiskt Ulla Hamiltons överkänslighet för dessa energier. Hon hade ingen aning om detta till en början. I boken ”Jordpuls – Fädernas gåtfulla kraft” (1986) berättar hon om bakgrunden.

Under hela sitt vuxna liv led Ulla Hamilton av mycket svår migrän. Hon hade varit på otaliga läkarutredningar men ingen visste vad som utlöste den. Hon blev ordinerad flera tunga mediciner och stolpiller samt sängläge i mörker. Inlevelsefullt och detaljerat skildrar hon hur själva anfallen såg ut med blixtrande huvudvärk, kramper och kräkanfall.

Ulla gjorde allt i sin makt för att mildra anfallen och fick gott stöd av sin make. Hon prövade alternativa behandlingar utan resultat.

Hon började föra dagbok och såg att anfallen blev värre vid de tider på året där årstiderna växlade. Det verkade som om krafter i jorden eller atmosfären påverkade anfallen. Hon började intressera sig för magnetiska störningar, norrsken, månens dragningskraft och inverkan på naturen, jordströmmar, vattenvägar i jordskorpan, soleruptioner samt atmosfärisk strålning.

En dag upptäcker hon ett samband.
Dagen efter varje större migränfall kan hon i massmedia höra/ läsa uttalanden om jordbävningar eller vulkanutbrott. Ulla tycks fungera som en seismologisk registreringsapparat. Hon skulle mycket väl kunna hjälpa till att förutsäga jordskalv!

Nåväl, denna upptäckt hjälper henne inte att bli av med sin migrän. Den pågår ytterligare några år – tills hon kommer i kontakt med en slagruteman i arbete. Hon börjar samtala med denne och får höra talas om currykryss där de negativa jordstrålningslinjerna möts. LÄNK 

Ulla Hamilton bjuder in honom till sitt hem och han finner att hennes sängplats är belägen precis över ett sådant kryss. Han spänner koppartråd runt bottnen av den järnsäng hon sover i. Tråden leds ut utanför huset och fästs med en järnstång på en jordström-fri plats i marken. På så vis avleds jordladdningar. Ulla blir kvitt sin migrän.

Möte med två slagrutemän vid skulpturen ”Råd – rum”

För ett tiotal år sedan var jag ute och rekade med en annan vandringsledare. Att reka innebär att förbereda en följande vandring med deltagande vandrare.

Vi går längs med Mälarens stränder norr om Stockholm och beslutar oss för att förlägga vandringen genom den vackra parken vid Hässelby slott. Parken är känd för en väl bevarad runsten samt flera stenskulpturer av skulptören Leif Bolter.

På långt håll ser vi ett monument med fyra resta stenpelare i ring. I mitten står en högre av annan ljusare bergart. Monumentet är uppfört på en liten kulle och heter ”Råd – rum”.

Men vad är det som pågår framför monumentet? Två slagrutemän, en man och en kvinna, försedda med pekare tycks göra experiment där. Vi stannar upp och tittar på. Mannen tycks mäta kvinnans energifält med sina pekare som ger utslag. Så får hon gå in och stå ett visst antal minuter därinne i mitten av stencirkeln. Hon tillsägs komma ut och mannen måste nu gå baklänges i sin mätning för nu har hennes energifält ökat betydligt. Mannen förklarar att hon blivit positivt uppladdad där inne. Han förklarar att detta kan vara ett av forntidens sätt att bota oro och nedstämdhet.

• – Får jag pröva på? frågar jag nyfiket.

Jovisst fick jag det! Min aura blir uppmätt. Jag går in och får stå där 4–5 minuter. Samma fenomen som i Anundshög. Jag känner igen det. Jag blir laddad, positiv och glad till sinnet med styrka i benmuskulaturen och – mitt energifält har ökat med någon meter när det på nytt mäts upp!

• – Hit kan ni gå om ni känner er utarbetade och deppade, säger mannen, men stå inte längre än fem minuter eftersom ni är så ovana!

Min vandrarväninna är naturvetare ut i fingerspetsarna. Hon har dessutom gått VoF:s sommarkurs i ”Villfarelse och folkvett” på universitetet. Hon står surmulet en bra bit ifrån och vill inte beblanda sig!

• – Hade skulptören kunskaper om dessa energier när han byggde upp skulpturen? funderade jag tyst för mig själv på väg hemåt. Eller handlade han endast efter sin intuition som den kreativa personlighet han var?Och dolde sig liknande energier i Göbekli Tepe, världens äldsta tempelplats i sydöstra Turkiet vid gränsen till Syrien?

Kulturen där är 12 000 år gammal och föregångare till den sumeriska. LÄNK    

Kersti Wistrand