Skolmedicinens historia I

John D. Rockefeller (1839-1937) och Andrew Carnegie (1835 – 1919), de på sin tid rikaste stormogulerna i USA, använde sig båda av homeopatisk läkarvård, men införde med hjälp av rådgivaren Frederick Taylor Gates och högskoleinspektören Abraham Flexner skolmedicinen på de amerikanska universiteten samt syntetiska mediciner baserade på oljederivat. Idén härtill kom från ursprungsbefolkningens användning av senecaolja som medicin. I del I presenteras de fyra männen.

TEXT: KERSTI WISTRAND

USA var under 1800-talet möjligheternas land där alla drömmar kunde förverkligas. Om man bara arbetade hårt och hade en solid moralisk grund kunde man med framåtanda klättra på samhällsstegen från att ha varit en fattig yngling till att bli ledande i societeten, ”a Self-Made Man”.

Det gällde förstås också att ha snille. Hade man dessutom vassa armbågar och ägde en personlighet att cyniskt kunna sätta klacken på andra för att ta sig upp för stegen till maktens boningar – ja, då kunde man nå toppen.

Till idéströmningarna i tiden hörde Darwins evolutionslära där den starkaste överlever/vinner i konkurrensen samt eugeniken, myntad 1883 och enligt upphovsmannen Francis Galton definierad som ”studiet av alla verksamheter under mänsklig kontroll, vilka kan förbättra rasens kvalitet för framtida generationer antingen fysiskt eller mentalt”.

En annan idéströmning av stor vikt var ”effektivitetsrörelsen” eller tylorismen som den kallades efter sin upphovsman, ingenjören och konsulten Taylor (1856 – 1915). Konceptet gick ut på att effektivisera och centralisera stålverk och verkstäder så att produktionen skulle bli så stor som möjlig: mål och detaljplanering; rätt man på rätt arbete, vetenskaplig träning av arbetarna, noggrann övervakning och ackordlöner. Något som i sin tur gav arbetarna stress, vantrivsel och för tidig död.

John D. Rockefeller, oljemagnaten och ägaren av Standard Oil, och Andrew Carnegie, affärsmogul för stålindustrin med intressen i oljebranschen, var på sin tid USA:s två rikaste personer. Dessa hade kapitalet. Rådgivaren Frederick Taylor Gates, baptistpastor och tekn.dr samt PhD, hade affärssinnet och organisationsförmågan. Pedagogen Abraham Flexner ägde det analyserande och inspekterande sinnet. Tillsammans blev de grundare av dagens skolmedicin och samtidigt rena katastrofen för den dittills rådande naturmedicinen som i det närmaste totalförbjöds med stämpeln kvacksalveri. Här följer historien om allt detta och vad som skedde på skolmedicinens bakgårdar, men först en presentation av de fyra männen.

Fyrklövern bakom skolmedicinen

Det hela började med att John D. Rockefeller tidigt hade fått monopolställning på oljeutvinning. 1870 grundade han den amerikanska oljekoncernen Standard Oil, där han blev VD. 1882 lät han organisera oljebolag i varje delstat. I slutet av 1800-talet kontrollerade Rockefeller 90 % av alla oljeraffineringar och marknadsföringen av olja samt 1/3 av alla oljefält i världen. Standard Oil blev världens första multinationella bolag och John D. Rockefeller världens rikaste man. Idag finns bl.a. Chevron, Exxon. Mobil och Esso som alla härstammar från Standard Oil.

John D. Rockefeller behövde en ekonomisk rådgivare för att kunna placera sitt kapital i nya lönande investeringar. 1889 träffar han på och anställer den f.d. baptistpastorn, Ph.D. Frederick Taylor Gates, som just hade organiserat uppbyggandet av det första baptistiska universitetet. Gates blev den viktigaste affärsrådgivaren till Rockefeller 1892 -1912 och arbetade inom dennes nyetablerade Standard Oil kontor i New York.

John D. Rockefeller var själv baptist. Som sådan såg han sig inte enbart som ”oljebaron” och övermänniska. Med sin maktposition och sitt stora kapital ville han även ägna sig åt välgörenhet. Han önskade styra utvecklingen och leda de obildade folkmassorna framåt, bl.a. inom utbildning samt modernisering av jordbruket.

”Välgörenhetsfonder”, som gärna gav avkastning, låg inom hans intressesfär och Gates kom att bli honom behjälplig. Rockefeller tog dock också råd av gamle vännen Andrew Carnegie, som med hjälp av stålindustrin blivit USA:s rikaste man nummer två. Denne satsade kapital i Rockefellers projekt.

Andrew Carnegie (1835 – 1919) hade en mycket fattig barndom i Skottland och sedermera USA dit hans föräldrar utvandrade. Allt som allt hade han fem års skolgång. Som 16-åring blev han anställd som telefonist i ett järnvägsbolag, lärde sig hur aktiemarknaden fungerade och började investera sina sparpengar i tåg- och stålindustrin.

Under amerikanska inbördeskriget brändes många järnvägsbroar av trä. Carnegies idé var att ersätta dem med järnbroar. Med sitt stora affärssinne och förmåga att snabbt utnyttja den nya teknologin kom han att äga gruvor som levererade järn till broar och järnvägsrälsar samt stålindustrier med massproduktion av stål. Så lät han bygga de första skyskraporna i New York.

1890 var Carnegie en av USA:s stålbaroner. Som sådan visade han stor hänsynslöshet mot sina arbetare vilka slet som slavar. 1898 dog 9 % av alla stålarbetarna under sina arbetspass. Då strejk bröt ut anställde han istället invandrare. 300 beväpnade vakter ställdes mot de strejkande. En strid utbröt där många dödades och skadades. När arbetarna återvände fick de sämre lön och förhållanden än tidigare.

Vid 70 års ålder sålde Carnegie sina stålindustrier och blev då USA:s näst rikaste person med en förmögenhet motsvarande 2 % av USA:s BNP. Han hade alltid sagt att livet skulle delas in i två faser: den första att skaffa så mycket rikedom som möjligt och den andra att skänka pengarna till välgörenhet. Carnegie övergick nu till filantropisk verksamhet och donerade stora summor till nyuppförda bibliotek, alla med hans namn över ingångsportarna. 1919 fanns det 3 500 allmänna bibliotek i USA, varav nästen hälften byggts med Carnegies pengar.

Frederick Taylor Gates (1853 – 1929) var den egentliga mannen bakom idén till och införandet av skolmedicinen. Som ekonomisk rådgivare till Rockefeller lät han i tayloristisk anda bilda den ena stiftelsen efter den andra som omsatte oljeinkomsterna i nya projekt som i sin tur ytterligare spädde på Rockefellerfamiljens förmögenheter.

Det första stora projektet var bildandet av General Education Board 1902, där Gates blev ordförande. Han hade ju tidigare erfarenhet av grundandet av ett baptistiskt universitet. Projektet var alltså en stark, privatägd och filantropisk icke-statlig organisation som användes främst till att stödja högskolor samt modernisera skolor och jordbruk över hela USA. Rockefellerfamiljen donerade en miljon dollar inledningsvis och fortsatte med stora donationer fram till stängningen 1964. Pengar är makt – behöver vi säga att pengarna var villkorade? Även om många goda projekt genomfördes som t.ex. utrotandet av hakmasken i Södern, så fanns där också en maktagenda bakom alla Rockefellers institutioner. ”I vår dröm har vi obegränsade resurser och folket ger sig själva med perfekt foglighet till vår formande hand … Oberoende av tradition arbetar vi med vår vilja på en tacksam och lyhörd landsbygdsbefolkning”, hette det i anvisningarna.

Gates var styrelseledamot i många företag där Rockefeller ägde majoritet. På så sätt innehade han en värdepappersportfölj av enorm storlek, särskilt med tanke på att han var en privatperson.

Gates var även den person som öppnade upp för västerländsk skolmedicin i Kina som sedermera ledde till samarbete med militärlaboratoriet i Wuhan. Han lät helt enkelt utbilda de kristna missionärerna att propagera för Rockefellers industrimediciner.

1912 satte John D. Rockefeller in sin son med samma namn som affärsrådgivare och Gates ägnade sig sedan istället uteslutande åt att ge råd angående filantropiska projekt som drevs av olika experter vilka också såg ut lämpliga mål att reformera. Samtidigt tjänstgjorde han i många företagsstyrelser.

Gates hade tjänstgjort som baptistpastor under tio år. Det är väl inte fel att hävda att han senare började tjäna Mammon istället för Gud. Han började flytta fokus från religiösa välgörenhetsorganisationer till mer sekulära sysselsättningar som medicinsk utbildning och medicinsk forskning. Som jag ser det övergick han till den s.k. vetenskapstron.

Abraham Flexner (1866 -1959) var en framträdande pedagog som 1908 gav ut en bok där han kritiserade det amerikanska undervisningssystemet. Han uppmärksammades av Rockefeller och Carnegie och ombads att på samma sätt granska och reformera de medicinska högskolorna. Han hade inga som helst kunskaper i medicin. Den s.k. Flexnerrapporten från 1910 ligger till grund för innehållet i USA:s och Kanadas läkarutbildningar än idag.

I följande artikel, del II, kommer vi att se hur dessa fyra män samverkade och lyckades konkurrera ut de naturmediciner som dittills använts av de invandrade europeiska läkarna och ursprungsbefolkningen. Istället införde de skolmedicinen med hjälp av de syntetiska oljepreparaten som bas. Idén att använda olja kom från ursprungsbefolkningen, som skummade olja på flodvattnet Creek Oil och använde den som medicin, den s.k. senecaoljan.

Läkemedelsindustrin uppstod och med denna också en helt ny människosyn i behandlingen av de sjuka.

Kersti Wistrand

Källor: Engelska wikipedia samt youtube-videos