Sökande kring universella livsfrågor

Den 14 februari 2018 debatterade Olof Buckard och Lennart Koskinen ”Människans sökande kring universella livsfrågor” under ledning av Jan Fjellander. Arrangör var Sällskapet för Parapsykologisk forskning. Man kom in på frågor om kropp-själ-ande och reinkarnation. Olika upplevelser av vidgat medvetande liksom nära dödenupplevelser togs upp.

TEXT efter anteckningar: KERSTI WISTRAND

Olof Buckard (född 1933) tillbringade en del av tonåren i väckelsemiljö i Jönköping, en av bibelbältets frikyrkliga huvudorter, där fadern var pastor i Missionskyrkan. Buckard är känd som estradör, författare och poet men innehar även venia, dvs predikorätt i Svenska kyrkan utan att vara prästvigd. I sina politiska satirer tar han ställningstagande bl.a. mot NATO och kärnkraft och för fred.

Lennart Koskinen (f 1944) föddes i Helsingfors i en krämarfamilj och tillbringade tonåren i finska Uleåborg. Han har varit präst i fyrtio år och biskop i Visby i tretton år med religionsfilosofi som stort intresse. I ett samtal mellan Olof Buckard och Lennart Koskinen framkom en liten skillnad i tankesätt som kanske i någon mån kan ses mot deras olika bakgrund.

För Olof Buckard ger begreppet ”övertro” en närmast allergisk reaktion. ”Övertro är ett gyckel och gäcksamhetens formspråk”, menar han. ”Livets yttersta mening blir obefintlig. Det är extra angeläget att skaffa sig en livstolkning och Bibeln är ett mänskligt försök att återge och tolka gudsbilden. Människan rymmer många `jag ´ inom sig och är dubbel till sin natur med både ande och smuts. I nattvardsakten vid altaret får jag lägga fram motsägelserna inom mig och uppleva de fyra armarnas enhet, korsets budskap.”

”Vi bär oändligt mycket större resurser inom oss”, menar Lennart Koskinen. ”Det finns ingenting som jag vill kalla övertro. Vi har bara en för snäv syn. Det s k övernaturliga är bara så mycket större, en utvidgning av vårt medvetande. Ju mer jag vet och lär mig, ju mer vet jag hur lite jag vet. Den andliga närvaron kommer till den som har det öppna sinnet i kommunionen (nattvarden). Om jag närmar mig den får jag kontakt med det andliga där bortom”, säger Lennart Koskinen. ”Hela liturgin ska ses som en andlig övning, en transcenderande funktion inom den ortodoxa formen. Tyvärr har vi ofta glömt kyrkans gamla tradition.”

”Jag kan se två typer av rädsla då det gäller egna upplevelser och mötet med det övernaturliga”, säger diskussionsledaren Jan Fjellander. ”Den ena är: håller jag på att bli tokig eller sjuk? Han besvarar i samma stund själv frågan med att berätta att forskare funnit att sådana här upplevelser är vanliga och gemensamt för de flesta upplevare är att de är harmoniska, välbalanserade och ofta utåtriktade som personer.

Den andra rädslan gäller varningar i Bibeln, att det är djävulens verk. Vad säger ni om det? Inom transpersonell psykologi har Charles Tart en gång skrivit boken ”The end of materialism” som tar upp `the big five´: telepati, clairvoyance, healing, precognition och psykokinesi. På vad sätt hjälper kyrkan dessa människor?”

Som svar får vi veta att Jesus själv hade paranormala gåvor och pingstens nådegåvor är kända för de kristna. Alla kan få sina nådegåvor, bl.a. tungomålstalande och healingförmåga. Så berättar Olof Buckard kort om den store naturvetaren Emanuel Swedenborg, son till psalmförfattaren Jesper Swedberg, och dennes drömmar och visioner som lade grund till Swedenborgskyrkan. Koskinen i sin tur berättar om sina möten med mycket intuitiva samer i Lappmarken (se nedan) där den utvecklade intuitionen varit nödvändig för att rädda liv.

Man samsas om att vårt samhälle idag har stora brister i hanteringen av andliga upplevelser liknande dessa, när man tror att ”udda upplevelser går att lösa med sobril”.

Svenska kyrkans företrädare och reinkarnationstanken

Moderatorn Jan Fjellander med en far som var biskop i Liberalkatolska kyrkan, en kristen kyrka omfattande tron på reinkarnation, styr in samtalet på reinkarnation: ”`Jag har en kropp men är inte min kropp´ – vad anser ni om reinkarnation?”

Olof Buckard pekar på olika fraktioner inom svenska kyrkan och avvisar själv reinkarnationstanken. Biskop emeritus Bengt Wadensjö som omfattar reinkarnationstanken står tämligen ensam om detta i kyrkans prästerskap, anser han. Boken ”Modern teologi” tar inte upp reinkarnationstanken överhuvudtaget. Ordet ”själ” nämns 350 gånger i Gamla och Nya testamenten. I den gamla bibelöversättningen stod själsligt och kroppsligt nära varandra, ett medvetandets entanglement, dvs hopflätning. Samtidigt finns där alla berättelser om nära dödenupplevelser, där Buckard speciellt rekommenderar läkaren Eben Alexander (se videon nedan) samt hans bok ”Till himlen och tillbaka – en neurokirurgs upplevelse.” Han rekommenderar även Eckhard Tolles böcker.

Neurokirurgen Eben Alexander berättar om sin nära dödenupplevelse;

Buckard ifrågasätter evidensbaserade och fastslagna trånga synsätt. Han var t.ex. god vän med Jan Fridegård som sade sig stå i direkt kontakt med sin döde far. NOT [1][2][3][4]
Det skulle ju faktiskt kunna vara så att där existerar olika skikt med hjälpare efter döden utan att man för den skull behöver acceptera reinkarnationstanken, säger han.

Lennart Koskinen har själv upplevt flera ”tillbakablickar” och har inga problem med det. Ett moln av tankeenergier och samlade mänskliga minnen kan finnas kvar; det man i Indien kallar Akashakrönikan, menar han. ”Mitt jag defineras av kroppsliga och sociala sammanhang. Den historiska identiteten är lika med ´jag ´. Den kristna traditionen är att vi ska leva detta liv vi har här och nu.”

Så berättar han om några erfarenheter från sina prästvikariat bland samer i norra Finland och Sverige:

– Vid ett tillfälle tog jag med mig fem teologistuderanden från Uppsala upp i fjälltrakterna. Jag beslöt att söka upp det sameläger där Mor Anna, en äldre samekvinna, bodde i en kåta och jag hade inte utannonserat det i förväg. Hon visste alltså ingenting, men när vi kommer fram och knackar på, säger hon: `Jaha, där är ni! Jag har satt fram sex koppar kaffe till er: välkomna! ´

Jag betraktade Mor Anna som en mycket from kvinna och en andlig väglederska. Många samer har övat upp sin intuition sedan barndomen. Vid ett tillfälle var jag med om en händelse där en skidlöpare var borta i fjällen och en same med speciellt god intuition ombads se efter vad som hänt. Denne satte sig ned, koncentrerade sig och berättade sedan vad han såg framför sig. Han beskrev noggrant en bergskams utseende och berättade att mannen låg där nedanför med brutet ben. Några samer skidade skyndsamt dit till den nödställde och hjälpte honom. Visionen stämde till punkt och pricka.

Koskinen berättar att han följt många personer in i döden, sittandes vid deras sida. Han har försökt nå dem och stödja genom meditation och har upplevt liksom en öppning med ljus, frid och kärlek:

– Vi har en reduktionistisk människosyn i vårt samhälle. `Kropp – själ – ande´ heter det, men vårt moderna samhälle med biologer och andra naturvetare i spetsen har tappat bort `anden´.

Guds andedräkt ger liv och upprätthåller liv. Själen är tankar, minnen och erfarenheter. Anden är det som bär dig, som förmedlar detta in i en annan tillvaro. Eller om man vill se det som en annan bild för att lättare förstå: Datorn är kroppen – programmet är själen och innehållet är anden och det andliga.

Dalai Lama fick under en stor religionskonferens en gång frågan vad som händer efter döden. Han har tredje ögats infart här inåt pannan öppen och förmågan att se, även in i framtiden. Dalai Lama svarade: `Hur var det med Jesus? 40 dagar efter påsk firas Kristi Himmelsfärd. I 40 dygn efter döden finns den avlidne i närheten innan `silvertråden´ brister. Fyrtio-talet fanns i Gamla Egypten liksom i tibetansk religion. ´

Kersti Wistrand

Not
1) K. Wistrands tillägg: Fadern sägs ha hjälpt Fridegård att skriva Torntuppen.
2) Jan Fridegård-Ordkonstnären, TV-dokumentär på nätet Artikel Länk
3) Jan Fridegård ”Den gåtfulla vägen. Ockulta upplevelser” Artikel Länk
4) Torntuppen, Jan Fridegårds filmatiserade roman om vad en död människa kan uppleva från andra sidan. Artikel Länk