James Huston dog i terror och ångest och brändes till döds då hans plan sköts ned av japanerna under andra världskriget. Dessa känslor var levande för James Leininger (född 1998), som även uppvisat mer än femtio minnen, som kunnat verifieras. Leg. psykologen Göran B. Johannesson fortsätter här med sin verifiering och utforskning av fallet, hämtat från sin bok ”Barns minnen från tidigare liv” [1].
TEXT: GÖRAN B. JOHANNESSON, leg. psykolog
FOTO: Skärmdumpar från https://www.youtube.com/watch?v=YMLLFHO8ys8 och abc-TV-programmet https://www.youtube.com/watch?v=YMLLFHO8ys8
Efter flera års idoga och utförligt beskrivna efterforskningar besökte Bruce i september 2002 en veteranträff för flygdivisionen VC-81 på Natoma Bay och uppgav som anledning till sin närvaro att han planerade att skriva en bok om fartyget. Det var först då som Bruce genom sina förfrågningar fann att den person som hans son identifierade sig med var James M. Huston Jr från Pennsylvania i nordöstra USA. Han var stridsflygare och omkom den 3 mars 1945 under slaget om Iwo Jima i Stilla Havet, endast 21 år gammal. Det var när han var på sitt sista uppdrag vid Chichi-jima (drygt 200 km nordost om ön Iwo Jima) som hans plan sköts ner (styrkt i en stridsrapport). Då han som Junior (Jr) var ”den andre James” (efter sin far James) blir James Leininger utifrån sitt perspektiv ”den tredje James”. Vid denna veteranträff fick Bruce också veta att den Jack Larsen som hans son talat om fortfarande var i livet.
James Huston hade överflyttats till USS Natoma Bay omkring fyra månader före sin död. Dessförinnan hade han tillhört en elitdivision, VF-301, som under en tid hade testflugit Corsair. Det planet var flottans främsta stridsplan och hade modifierats p.g.a. problem vid landningen. Efter att över 100 testflygningar hade genomförts utan problem började flottan använda det i aktiv strid. Det betraktades allmänt som en förmån att få flyga det avancerade planet. Efter att uppdraget hade slutförts förflyttades Huston till en annan division, VC-81 på Natoma Bay, och fick då flyga ett mer ordinärt plan, en FM-2 Wildcat. Att flyga ett så avancerat plan som Corsair var tveklöst en minnesvärd upplevelse för piloterna, och det kan möjligtvis förklara varför James mindes det så väl och varför han aldrig nämnde att det var ett annat plan han flög under sin stationering på Natoma Bay.
James Huston var den ende stridspiloten på Natoma Bay som sköts ner vid slaget om Iwo Jima. Han flög sist i formationen vid uppdraget till Chichi-jima – och näst sist flög Jack Larsen, en uppgift denne själv bekräftade (och som också finns dokumenterad). Det fanns även vittnesuppgifter om att luftvärnsartilleri träffade planets motor och sköt bort propellrarna, vilket kan utgöra en förklaring till varför James alltid kraschade sina leksakplan så häftigt på nosen att propellrarna gick sönder. I övrigt kan nämnas att en flygvapenhistoriker bekräftade att det förekom att Corsairplan fick punktering när de studsade vid landningen på ett hangarfartyg.
Först efter att ett nytt tv-program om James spelats in och sänts i oktober 2004 försökte Jim Tucker undersöka fallet. Men han fick av olika anledningar inte möjlighet att göra det förrän 2010, huvudsakligen beroende på att föräldrarna skrev en bok om deras sons fall. Tucker talade under två dagar med den då 12-årige James, hans föräldrar, mostern och med Hustons yngsta syster (på telefon). Han fann i sin undersökning att James hade lämnat sammanlagt 58 uppgifter om sitt tidigare liv, varav 42 var korrekta och flera av dem var som framgått ovan mycket specifika. Ingen uppgift var direkt felaktig och några få var endast delvis riktiga (uppgift saknas om de övriga).
Övriga påståenden och identifikationer.
När den 3–4-årige James förevisades en världskarta (ca 56 x 43 cm) och tillfrågades var hans flygplan fanns, pekade han på Ogasawaraöarna i Stilla havet, där ön Iwo Jima ingick. Det var onekligen en imponerande prestation av ett så litet barn som inte kunde läsa. Dessutom var Iwo Jima utsatt på kartan med mycket små bokstäver. Det var James moster som var vittne till och berättade detta för Jim Tucker. När James följde sin far och ibland även sin moster till flygplatsen brukade han varna dem genom att säga att ”flygplan störtar brinnande”, vilket de inte uppskattade!
James föreföll också ha viss kännedom om livet på Natoma Bay, t.ex. berättade han som 5-åring att det fanns en grammofon på båten men bara några enstaka grammofonskivor, vilket av allt att döma var korrekt. Detsamma gällde hans uppgift om att det fanns en speciell kanon i aktern på fartyget. När han var 6 år identifierade han vid en veteranträff en person från Natoma Bay. Av en slump stötte familjen på en äldre man i hotellvestibulen som de aldrig tidigare hade träffat. När han frågade: ”Vet du vem jag är?” svarade James: ”Du är Bob Greenwalt.” James sade senare att han kände igen honom på rösten. När Jim Tucker undersökte fallet var Greenwalt alltför sjuk för att bli intervjuad.
Andra korrekta påståenden som James gjorde enligt föräldrarna var att Jack Larsen var pilot och en vän till Huston, och att det modellplan av FM-2 Wildcat som han fick av sin far saknade en liten antenn på ena sidan. Vidare uppgav James att man brukade ha ”olja” i den yttre bränsletanken på FM-2 Wildcat, och när planen tömde tanken och innehållet träffade marken uppstod en stor eldsvåda. Enligt Jack Larsen bestod lasten i verkligheten av bl.a. aluminiumtvålpulver och bensin som bildade en geléaktig massa (dåtidens napalmbomber). Som 7-åring såg James ett tv-program där ett Corsairplan sades jaga en Zero, men han påstod att det var en Tony. Det visade sig att de amerikanska piloterna hade gett de japanska stridsplanen pojknamn och bombplanen flicknamn. Tidigare hade James också helt korrekt påstått att det fanns en stor röd sol på de japanska planen.
När den ca 5½-årige James talade i telefon med James Hustons syster, den 84-åriga Anne Baron, kallade han henne för ”Annie”, vilket ingen annan än hennes avlidne bror hade gjort. James påstod helt korrekt att han (Huston) även hade en annan syster, ”Roof” (Ruth), som var fyra år äldre än Anne, som i sin tur var fyra år äldre än Huston; Ruth var inte längre i livet. Han talade med Anne om Ruth och ”deras föräldrar” på ett naturligt sätt, som om han verkligen var hennes bror. När han senare träffade henne blev han förundrad över att hon var så gammal; hon var 24 år då hennes bror omkom. Vidare hade James uppenbarligen en god kännedom om familjen Huston, t.ex. kände han till att fadern varit alkoholiserad och att han slagit sönder saker och tagits in på sanatorium. Enligt James hade modern då varit tvungen att börja arbeta som hembiträde hos en känd familj. Det förargade Ruth eftersom hon var kolumnist på en lokal tidning och hade skrivit om familjen ifråga. Likaså kände James till att Anne Baron flyttade hemifrån när fadern återvände hem efter att ha behandlats för sin alkoholism.
Anne hade skickat James ett porträtt som hennes mor, en begåvad konstnärinna, hade gjort och som föreställde James Huston då denne var liten. När James talade med Anne frågade han var bilden av henne fanns. Det visade sig att Annes mor hade gjort två porträtt när barnen var små, ett av Huston och ett av Anne. Det porträtt James frågade efter fanns sedan många år tillbaka på Annes vind, vilket ingen annan levande person än hon kände till.
Anne Baron bekräftade samtliga uppgifter för James föräldrar. Men när hon närmare sju år senare, 91 år gammal, talade med Jim Tucker på telefon, kunde hon bara erinra sig att James hade sagt att hennes far varit alkoholiserad. I övrigt kan nämnas att den dagen då Huston omkom höll Anne på att städa. Plötsligt fick hon en känsla av att brodern fanns i rummet. Hans närvaro var så påtaglig att hon började tala till honom; de hade stått varandra känslomässigt nära. Modern till en av Hustons barndomsvänner uppgav att hon samma dag som Huston omkom hade haft en (avskeds)dröm i vilken Huston framträdde för att ta farväl. Vännen hade ringt och berättat om sin mors dröm för Anne, som i sin tur återgav den i ett brev till Andrea och Bruce.
Som redan nämnts kraschade James sina flygplan när han lekte med dem, gjorde hundratals teckningar av örlogsfartyg och flygplan i strid samt lekte och sov under flera års tid med tre actionfigurer (se nedan). Från och med att han som 2½-åring blev fastspänd i sitt barnsäte i bilen föreställde han sig att han satt i en cockpit. Först låtsades han dra ner något med händerna över öronen, och sedan förde han högerhanden uppifrån och ner framför ansiktet. I samband med en flyguppvisning ett halvår senare fick James möjlighet att sitta i en riktig cockpit på en Piper Cub och tog då på sig en pilothjälm med tillhörande hörlurar och mikrofon. Föräldrarna kunde då konstatera att han gjorde samma rörelser som när han tidigare hade lekt pilot i bilbarnsätet. På samma flyguppvisning frågade en pilot vad han tänkte ägna sig åt som vuxen, varpå den 3-årige James svarade att han ville bli pilot på en F-18 Super Hornet (ett amerikanskt jakt- och attackplan) och sedan flyga med konstflygningsteamet Blue Angels.
Minnesbilder efter döden
De tre actionfigurerna som James lekte och sov med då han var i 3–5-årsåldern kallade han för Billie, Leon och Walter. Han påstod att de mötte honom i himlen efter att hans stridsplan störtat. Det framkom senare att det var namnen på tre piloter som alla tillhörde samma flygdivision, VC-81, som Huston. Deras namn var Billie Peeler, Leon Conner och Walter Devlin. De stupade alla under oktober–november 1944, alltså innan Huston själv omkom. James kallade den blonda actionfiguren för Leon, den brunhåriga för Billie och den med rödbrunt hår för Walter. Det stämde väl in på Leon Conner som var blond, på Billie Peeler som hade brunt hår och på Walter Devlin som var rödhårig.
När Bruce vid ett tillfälle lyfte upp den då 4-årige James, kysste honom och sade att han var så glad att James var hans son, så replikerade denne att han valt sina föräldrar just för att han visste att de skulle vara snälla mot honom. På frågan hur han kunde finna dem, svarade han att det var på ett stort rosa hotell på Hawaii, på stranden där de åt middag en sen kväll. I verkligheten hade Andrea och Bruce åkt till Hawaii 1997 för att fira sin femte bröllopsdag. Vid denna tid hade de också bestämt sig för att försöka skaffa barn. De hade bott på det rosafärgade och pampiga hotellet Royal Hawaiian, Waikiki Beach. Sista kvällen hade de ätit en romantisk månskensmiddag – en dryg månad innan Andrea blev gravid med James.
Uppföljning
Sommaren 2006, då James var drygt 8 år, lekte han fortfarande med flygplan och hade ibland sin mardröm, även om den inte alls var lika intensiv som tidigare. I övrigt verkar hans minnesbilder successivt ha försvagats ju äldre han blev, och enligt föräldrarna skilde han sig i övrigt inte från andra pojkar i samma ålder. Efter att James tagit ett känslosamt avsked av James M. Huston vid en resa till Chichi-jima (arrangerad av Fuji Television i Japan), gjorde han sin första teckning som inte innehöll några krigsscener.
Jim Tucker fick under sin undersökning av fallet en positiv bild av James, uppfattade honom som en trevlig och helt normal 12-åring. Det psykiska trauma det innebar för honom att minnas ett tidigare liv verkade han ha lagt bakom sig. Som 17-åring 2015 hade han blivit en s.k. Eagle Scout. Det är den högsta graden inom den amerikanska scoutrörelsen, och det krävs ofta flera års hårt arbete för att uppfylla kraven. Året därpå uppgav han att han avsåg att göra karriär inom flottan – inte inom flyget ”den här gången” – och senare samma år tog han värvning i just flottan.
Trovärdighet och bevisvärde
I och med att åtskilliga av James påståenden och flera av hans beteenden dokumenterades innan fallet verifierades är det ett mycket trovärdigt fall. Det är dock många andra uppgifter som inte registrerades innan de bekräftades och som i stort sett bygger på enbart föräldrarnas och en släktings vittnesmål. Föräldrarna fick även mycket uppmärksamhet i massmedier och på internet samt gav ut en bok om deras sons fall 2009 tillsammans med journalisten Ken Gross. Denne beskriver sig själv som en rationell skeptiker som inte tror på reinkarnation – men medger att han inte kan ge en normal förklaring till fallet.
För fallets trovärdighet talar även att Bruce under flera års tid sökte finna en normal förklaring, att han som kristen var omvittnat negativ till och hade svårt att acceptera reinkarnationstanken, att det förutom föräldrarna även fanns en släkting som omvittnade några av James påståenden och beteenden, att det existerar viss dokumentation och att föräldrarna utförligt och på ett till synes trovärdigt sätt redogjort för sina fleråriga efterforskningar. Vidare avled James Huston 45 år innan James började tala om ett tidigare liv, och han kom från en helt annan del av USA. Hans liv och död har inte dokumenterats, och inte heller fanns det något tv-program om Natoma Bay. Det torde vara ytterst få levande människor förutom Hustons syster som hade några personliga minnen av honom. Både hon och James föräldrar nekade till att ha haft någon som helst kontakt med varandra innan fallet verifierades (systern bodde i San José, Kalifornien).
Det som är anmärkningsvärt med James påståenden, identifikationer och beteenden är att han lämnade så många detaljerade och korrekta (namn)uppgifter, att han redan som 1-åring var fascinerad av flygplan, att han från 2 års ålder hade en återkommande mardröm som först flera år senare fick sin förklaring, att han hade en detaljerad kännedom om flygplan från andra världskriget, att han under åtskilliga år lekte pilot och alldeles särskilt att åtskilliga av de påståenden och beteenden han uppvisade registrerades innan fallet verifierades. Det kan tilläggas att det inte framkom någonting som tydde på att James hade någon parapsykisk förmåga utöver sina minnesbilder av ett tidigare liv (inklusive uppgifterna från en till synes diskarnerad tillvaro). Sammantaget är fallets bevisvärde mycket högt och det är ett av de allra starkaste amerikanska fallen.
Göran B. Johannesson
Här kan du se videon ”Reincarnation – Amazing Past Life Evidence – The James Leininger Case” från vilken flera av ovanstående skärmdumpar är hämtade: abc LÄNK: https://www.youtube.com/watch?v=YMLLFHO8ys8
Referens skärmdumpar
Reincarnation – Amazing Past Life Evidence – The James Leininger Case
Noter:
1. Johannesson, Göran B, Barns minnen från tidigare liv – Forskning i livets gränsland, Egia förlag 2018, ISBN 978-91-984038-2-4. Fallet med James Leininger samt referenslitteratur återfinns i kapitel 5 i boken.
Fullständiga referenser till fallet James Leininger:
1. Bowman, C. (2009): Foreword. I B. Leininger, A. Leininger & K. Gross: Soul survivor, s. IX–XIV. New York, NY: Grand Central Publishing.
2. Bowman, C. (2010): Children’s past life memories and healing. Subtle Energies & Energy Medicine, vol. 21, s. 39–58).
3. Leininger, B. & Leininger, A. & Gross, K. (2009): Soul survivor. New York, NY: Grand Central.
4. Tucker, J.B. (2013): Return to life. New York, NY: St. Martin’s.
5. Tucker, J.B. (2016): The case of James Leininger: An American case of the reincarnation type. Explore: The Journal of Science and Healing, vol. 12, s. 200–2007.
6. Mills, A. & Tucker, J.B. (2015): Reincarnation: Field studies and theoretical issues today. I E. Cardeña, J. Palmer & D. Marcusson-Clavertz (red.): Parapsychology: A handbook for the 20st century, s. 314–326. Jefferson, NC: McFarland.
7. Kean, L. (2017): Surviving death. New York, NY: Crown Archetype.
