Sturmarks humanism rättfärdigar tvång. Publicerad 2010 som kommentar till Börje Peratts artikel ”Den omätbara människan”, upplagd på Newsmill och sedan försvunnen då Newsmill lade ned.
När Trump nu går ut med dekret som hotar kvinnans rättigheter kan det vara värdefullt att lyfta fram att det finns ett civiliserat och humant perspektiv på frågan och det är vad Peratts artikel från 2010 handlar om.
TEXT: E L
”Moralen kring att döda ett liv är komplext alldeles oavsett religiös tro eller icketro”, konstaterar Börje Peratt i en bloggartikel på Newsmill. Detta efter att ha sett TV-debatten i TV1 i torsdags kring frågan om samvetsfrihet för sjukvårdspersonal, och där bland andra Humanisternas ordförande Christer Sturmark deltog.
Peratt diskuterar olika filosofers syn på frågor om individens ansvar och val och ger en förklaring till humanism, som han betonar ska präglas av tolerans, medkänsla samt respekt och förståelse i relationer. Men Sturmarks humanism rättfärdigar tvång, skriver Peratt. Själv menar han att mödrar som väljer att göra abort ska kunna göra det under värdiga och säkra förhållanden, men att därifrån tvinga all sjukhuspersonal till att medverka i ingreppet är på gränsen till fascism. Att försvara detta med kvinnans rätt till sitt eget liv håller inte, enligt Peratt:
”Rätten till sitt eget liv” rör i detta fall främst modern och moderns framtid. Med den abortlagstiftning vi har kan modern kräva att få ingreppet utfört. Därmed skyddas hennes rätt. Men att från detta gå till att kräva att alla som arbetar inom sjukhus ska skriva på ett kontrakt där de tvingas delta är direkt kränkande mot humanismens grundprinciper som avspeglar sig i mänskliga rättigheternas konventioner.
Peratt påminner om FN:s deklaration om hur de mänskliga rättigheterna och även USA:s självständighetsförklaring betonar alla människors lika värde och okränkbara rättigheter dit rätten till liv och frihet hör, varpå han kommer in på ämnet ofödda och vår syn på dem:
– ”Man behöver inte vara troende för att hävda att den oföddas liv också är okränkbart. Så frågan om abort är egentligen tragisk. Hur man än vrider och vänder på den blir ingreppet ett ”nödvändigt ont”…
Utifrån detta bör man enligt Peratts resonemang kunna acceptera att ge människor frihet att tänka och handla fritt efter sina övertygelser:
…Europarådets konvention om mänskliga rättigheter (1952) innebär att: Människor inte ska tvingas att utföra handlingar som står i strid med den egna övertygelsen. I detta humanistiska fält måste finnas att man ska kunna arbeta för att rädda människoliv och avstå från samvetskonflikter som dödar foster för att modern kanske inte ”har lust” till det.
Peratt har satt fingret på den ömma punkten i den bisarra humanism som Sturmark med flera representerar, en humanism som snarare uppvisar drag av kontroll och förbud än avspeglar en sann humanism med respekt för varandras olikhet och olika syn på tillvarons svåra frågor.
Den som följt debatten om samvetsfrihet har ju sett att abortförespråkarna gång på gång påpekar att ”abort är ett tungt beslut för kvinnan att fatta”, ”ett för många moraliskt svårt ingrepp att göra”, ”ingen kvinna gör abort med lätt hjärta” och så vidare… Är det då inte märkligt att man ändå kräver att sjukvårdspersonal [med samvetsbetänkligheter] ska tänka och agera som likriktade robotar när det gäller frågor som är komplexa och svåra såsom abort och aktiv dödshjälp?
E L
Fotnot: Peratt är aktuell med långfilmen ”Bella och Real” som handlar om en ung kurdisk tjej, fotboll och tvångsäktenskap. [2010]
20110902 Sturmark och Emilia Ericson ber oss ta det blå pillret, Newsvoice av Torbjörn Sassersson:
