Under temat Agenda 2025 bjuder Förbundet Tillsammansskapet in olika sociala rörelser för att prata om visioner bortom corona, nyliberalism och nyfascism. Här skriver journalisten Ulla Premmert, medlem i Humanism & Kunskap och initiativtagare till dokumentärfilmen ”Läkaren som vägrade ge upp”.
TEXT: ULLA PREMMERT publicerat i Tillsammansskapet | 1 november, 2020 |
Här något redigerat.
”Det skall komma en dag
då världen förändras så helt som då någon tvättar sitt ansikte;
ett blont ljus skall uppfylla luften,
all hopplöshet drivas på flykt.
Som vita duvor i förvårsblåst
ska mänskorna stiga så högt som deras drömmar medger,
och fredens röst skall äntligen visa sig fruktbar”
Ur dikt av Tseng Kó-Chia
Om 5 år
Om 50 år har vi insett att mänskligheten, djur och växter är ett, att vi lever i symbios och är ömsesidigt beroende av varandra. Ingen är förmer än den andre, egoismen har fått ge vika för en allt större solidaritet med allt levande.
Om 50 år har tillräckligt många människor på vår planet fått andra värderingar. Vi har bytt ut begrepp som konkurrera mot samarbete, exploatering mot ekologisk hållbarhet. Vi återanvänder och lagar istället för att köpa nytt. Vi lurar oss inte längre att tro att konsumtion ger livskvalitet.
Om 50 år har vi genomskådat vad man inom buddhistiska filosofi kallar De Tre Eldarna: Hat, Girighet och Okunnighet. Vi vet att hat och girighet är uttryck för brist på kärlek och att okunnighet betyder att inte förstå sitt sanna jag, som är ett vi. Vi omfattar den stora mystiken i att befinna sig på ett stoftkorn i universum.
Om 50 år tar vi gemensamt ansvar för varje barn på vår planet och vi vet att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Släktingar, grannar, pedagoger, socialarbetare och poliser – alla samarbetar vid misstanke om att barn och ungdomar far illa. Föräldrar, som av olika skäl inte klarar av sitt uppdrag, får allt stöd de behöver. Om detta inte hjälper finns stabila och noggrant utvalda familjehem för de unga.
Om 5 år har vi uppvärderat de yrkesgrupper som är mest oumbärliga i vårt samhälle; bönderna, lantarbetarna, vårdanställda, förskolepedagoger, lärare, poliser, kulturarbetare, sophämtare, städare, lokförare och många flera.
Vi värdesätter handens, hjärtats och huvudets intelligens lika och ser dem som ihoptvinnade trådar i samma rep.
Om 5 år har bönderna i Sverige blivit många fler och all odlingsbar mark brukas. Vi har blivit alltmer självförsörjande på livsmedel och prioriterar näringsrika livsmedel istället för sockerbetor. Fler och fler lantbrukare ställer om till ekologisk odling, som subventioneras av staten. Stordriften av slaktdjur under vidriga förhållanden har stoppats, djuren har släppts ut på lösdrift och om de slaktas sker det i nära anslutning till gårdarna. Ordet ”köttproduktion” används inte längre. Eftersom köttkonsumtionen successivt minskat är Sverige nästan självförsörjande på kött. När de mindre gårdarna blir fler och ekologisk odling kräver kompetenta lantarbetare kan många utrikesfödda, uppvuxna i sådana miljöer, erbjuda kunskaper som gått förlorade i vårt urbana samhälle där ungdomarna har flytt landsbygden.
Kommunerna upplåter mer mark till kolonilotter. Alla som vill odla ska erbjudas jord. Lokalproducerad mat distribueras genom REKO-ringar och via butiker.
Om 5 år har jordbruket blivit regenerativt. Det innebär att koldioxid binds i jorden och omvandlas till socker, som blir näring åt mikroorganismer. När kolet binds av vall blir jorden också mer vattenhållande. Skogsjordbruk tillvaratar odlingsbar jord och bidrar till biologisk mångfald.
Om 5 år kan marin permakultur hjälpa haven att regenerera sig själva och minska uppvärmning, försurning och förlust av fiskarter. Tång förbättrar vattenkvaliteten då kallt och näringsrikt vatten pumpas upp ur djupen och sprids över den varma tången vid ytan. Tång kan bli mat, foder, gödning, fibrer och biobränsle. Marin permakultur ger nya arbetstillfällen och förre detta oljeriggar kan bli bostäder åt havsarbetarna.
Om 5 år har stora delar av näringslivet ställt om mot klimatsmart produktion och kooperativt ägande. Vi har på så sätt tagit viktiga steg mot ekonomisk demokrati.
Om 5 år har en storsatsning gjorts på upprustning av järnvägen. Människor väljer tågresor för att kunna slappna av under resan, arbeta eller delta i kulturevenemang. Utifrån efterfrågan delas tågvagnarna upp i tysta kupéer, barnfamiljskupéer med plats för lek, arbetskupéer istället för första klass. Det finns också kulturkupéer med performances, uppläsningar, teater, film. Tågresan blir inte en transportsträcka utan tiden fylls med innehåll.
Om 5 år trafikerar miljövänliga bussar landsbygden utanför järnvägsnätet. Längs både järnvägar och landsvägar växer nya samhällen upp med lokal produktion av livsmedel. Den globaliserade handeln med importerade livsmedel som fraktas runt för förädling har upphört och därmed har vi stoppat monokulturer av grödor som efterfrågats av rika länder.
Om 5 år har kampen för klimaträttvisa fullständigt ändrat förutsättningarna för produktion och konsumtion. Hänsyn till klimatpåverkan tas för varje producerad vara. Innebär framställandet av varan stort koldioxidutsläpp? Eller fara för de anställdas hälsa och liv? Kemisk toxicitet? Är varan ett basbehov? Om fem år läggs skatter på miljöfarlig produktion samtidigt som basvaror blir momsbefriade. En del varor blir då för dyra för att efterfrågas. Plast är inte längre ett lågprismaterial och används bara då alternativ inte finns. Det har blivit mycket dyrt att producera onödiga förpackningar och i affärerna köps många varor i lösvikt och hälls i medhavda kärl.
Om 5 år har efterfrågan på nya kläder minskat till den grad att de stora klädjättarna totalt har fått ställa om till ekologisk produktion, förmedling av second hand och lagningstjänster. Människor köper kläder sällan och när de väl gör det väljer de kvalitet och ekologisk hållbarhet. Vi byter kläder med varandra, syr om och kan fortsätta njuta av mode. Låglöneländernas textilarbetare får högre löner eftersom västvärlden väljer kvalitet före kvantitet och kunderna är beredda att solidariskt betala betydligt mer för kläderna.
Om 5 år är vinstdrivande företag inom välfärden ett minne blott. De har omvandlats till idéburna verksamheter eller kooperativ. Varje skola ska ta emot minst 20 procent nyanlända eller utrikesfödda.
Om 5 år betalas välfärden av inkomster från arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt och högre bolagsskatt. Staten kan därmed sänka skatten för låginkomsttagare inklusive pensionärer. Medelklassen har en ökad medvetenhet om vad klassklyftor ställer till med och är nöjda med en livsstil som innebär att flygresor minskar radikalt samtidigt som sex timmars arbetsdag införts och att alla därmed har mer tid finns för familj och fritidsintressen.
Om 5 år har tilliten till lärarkåren ökat eftersom lärarna nu får ägna tiden åt det de är bäst på: att undervisa och vara föredömen för elevernas sociala utveckling till människor med omdömesförmåga, medkänsla och en vilja att gripa in och bidra i samhället. I varje klass finns två lärare som kompletterar varandra i fråga om ämneskunskaper och sociala färdigheter.
Om 5 år finns livskunskap på schemat i alla skolor. Eleverna får träning i sociala färdigheter, verktyg för konflikthantering, livs- och lustbejakande sex- och samlevnadsundervisning, baskunskaper i friskvård och antistresstekniker. Alla får lära sig hur man odlar för självhushållning. Barns och ungdomars lust för spänning, utmaningar och fysiska aktiviteter tas tillvara genom mycket vistelse i naturen. Människor som lever nära naturen förstår att vi måste värna vår yttre miljö.
Om 5 år är betygshetsen borta eftersom varje elev får individuell bedömning av sina förmågor. Ingen går ut utan godkända betyg. I skolan betonas ”lära för livet” istället för ”hetsplugga till proven och glöm sen”. Schemat innehåller daglig fysisk aktivitet.
Om 5 år bildar vårdanställda team med ömsesidig respekt för varandras kompetensområden och med makt att förändra det som inte fungerar. Den administrativa personalen inom regionerna minskar i antal, kliniker får delegation till internt förbättringsarbete där allas röster vägs in. Med alla menar jag läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och all annan vårdpersonal. Patienternas och vårdpersonalens bästa står i förgrunden när sjukvården planeras. Staten får mer övergripande makt och skillnader mellan regioner minskar.
Om 5 år satsas mer på friskvård och förebyggande hälsoinsatser som fysisk aktivitet, hälsosam kost, vila och stressbefrielse samt goda sömnvanor. I all vårdpersonals utbildning har fokus skiftat från medikalisering till livsstilsförändring. Nya medicinska paradigm har ersatt gamla. Erik Enbys banbrytande teorier om sjukdomars orsaker som till exempel mikrobiell växt i vävnaderna tas på allvar och forskas på.
Om 5 år blir polisyrket åter attraktivt och endast de mest lämpliga personerna antas, de med psykisk stabilitet, social kompetens, empati, intuition och intellektuell skärpa. Lönerna har höjts och arbetsförhållandena ändrats. Polisernas arbete organiseras utifrån den samlade kunskapen och erfarenheten från de verksamma samt från forskningen. Man arbetar i team som är synliga i bostadsområdena på gator och torg. Poliserna bygger upp förtroendekapital och får ökad respekt tillbaka.
Om 5 år har människor i fattiga och segregerade områden, med hjälp av myndigheter och frivilligorganisationer, organiserat sig för att bekämpa våld, förtryck och kriminalitet. Särskilda satsningar på förskola, skola och fritidsverksamheter gör att barn och ungdomar som löper risk för att skada sig själva eller andra får kraftfulla åtgärder så som familjestöd, mentorer eller fosterhemsplacering.
Om 5 år har alla asylsökande som kom år 2015 fått amnesti och uppehållstillstånd. Frivilligorganisationer och idrottsföreningar har organiserat ett mentorssystem så att alla utlandsfödda personer och familjer har en mentor, vän eller vänfamilj som stöttar deras inkludering i samhället. En särskild myndighet inrättas för inkludering. Svenska medborgare kan ansöka om att få bli mentorer och får viss ersättning för detta.
Om 5 år har inkluderingen av nyanlända förbättrats genom att segregerade områden har rustats upp och blivit populära även för människor födda i Sverige. Nyanlända bosätter sig allt oftare på landsbygden där det finns bostäder och möjligheter till arbete med landbruk eller egna företag.
Om 5 år har vi fått en annan syn på arbete. Meningsfull sysselsättning är en mänsklig rättighet och medborgarlönen har gett oss möjlighet att dela på de sysslor som behöver utföras för att samhället ska fungera. Sextimmarsarbetsdag minskar stressen och ger mer tid för familj, vänner, kreativa aktiviteter.
Om 5 år har löneklyftorna minskat. Den individuella lönesättningen har skrotats till förmån för ett mer rättvist, rikstäckande system som värderar såväl erfarenhet, adekvat utbildning, engagemang och samarbetsförmåga samt år på den aktuella arbetsplatsen. På så sätt blir det inte möjligt för arbetssökande att sätta ”ett pris” på sig själva och därmed skapa schismer på arbetsplatsen på grund av orättvisa löner. Det blir inte längre attraktivt att hoppa mellan olika anställningar med bristande kontinuitet som följd. Marknadskrafterna tillåts inte styra som tidigare. Studielön ersätter studielån. De incitament som återstår för att motivera högre lön och tidig pension för vissa yrkesgrupper är till exempel:
– Fysiskt eller psykiskt krävande yrke som exempelvis gruvarbetare, vårdpersonal eller lärare.
– Samhällsnyttiga yrken så som tillexempel förskolepedagoger, sophämtare, forskare, bönder eller kulturarbetare.
– Ansvar för mångas väl och ve med personligt risktagande. Företagsledare får bara bonus om företaget går bra och garanterar ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Inga fallskärmar löses ut när någon slutar efter missbrukat förtroende.
Om 5 år ses kultur inte längre som grädde på moset utan som ett livsviktigt mänskligt behov av att uttrycka sig och njuta av andras konstnärliga uttryck. Kulturen har blivit mer inkluderande och människor skapar numera mer än de passivt konsumerar. På små klubbar, mötesplatser och utomhus kommer kulturen nära och inspirerar till egen aktivitet. Vi uppträder, experimenterar och visar vad vi kan i lokalsamhällena. Vi skippar fasta biljettpriser och låter människor stödja kulturen genom frivilliga bidrag. Alla ska kunna ta del, inte bara ”kulturtanter” ur medelklassen.
Om 5 år är bostad en mänsklig rättighet istället för en kassako för spekulation. Dåligt skötta hyreshus och bostadsrätter exproprieras och renoveras av en statlig myndighet. Människor uppmuntras att gå samman i kooperativ för att bygga eller renovera kollektivhus, vänboenden eller generationsboenden.
Byar på landsbygden befolkas i allt större utsträckning av både människor som är födda i Sverige och människor som är födda i andra länder.
Om 50 år har människor i kleptokratier organiserat sig och tagit makten från korrupta ledare. Kvinnorna visar vägen mot ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle där folket får behålla de inkomster som genereras. När kvinnorna får utbildning och kommer ut på arbetsmarknaden föds färre barn och länderna kan försörja sina befolkningar.
Om 50 år har kvinnor och män befriats från tusentals års föreställning om manlig dominans. Båda könen upplever detta som en lättnad och kan hitta nya samlevnadsformer. De barn som växer upp får en självklar jämställd syn på könsidentitet och sexualiteten blir helt på lika villkor.
Om 50 år har ”bruttonationalprodukt” ersatts av ”bruttonationallycka”. Välfärd och livskvalitet är oförstörd natur, mat på bordet, hem för alla, fria kulturella aktiviteter, makt över sina liv, upplevelse av fysisk och psykisk hälsa.
Vi börjar omställningen genom Tillsammansskapet redan år 2020.
Ulla Premmert
Aktivist i Tillsammans Höör
