Kvädet om Beowulf

Kvädet om Beowulf är stort i England och USA. Det har inspirerat både Tolkiens ”Sagan om Ringen” och Games of Thrones. Arkeologen och professor emeritus Bo Gräslund har nu funnit att det beskriver verkliga händelser i vår svenska historia samt att Beowulf troligen var gotlänning.

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Pressbild från SVT1

Beowulf är namnet på ett kväde, ett diktverk från 700-talet som ursprungligen troligen deklamerades till musikinstrument och som tar fem timmar att framföra i sin helhet. Berättelsen om Beowulf skrevs ned i England och handlade om huvudpersonens fantastiska bragder. Den är en av de äldsta texterna i den fornengelska litteraturen.

I England och USA läser gymnasieelever sagan om Beowulf. Den har jämförts med berättelserna om kung Arthur och Odysseus och innehåller mycket av det många tonårsgrabbar gillar: våld, vapen,monster och en drake. Kvädet om Beowulf ligger till grund för den moderna fantasylitteraturen. Den har länge, åtminstone i modern tid, ansetts tillhöra det engelska kulturarvet. Nu har arkeologin emellertid kunnat kasta nytt ljus över sagan och funnit att den vilar på sann grund och att huvudpersonen troligen är en gotlänning som levde på 500-talet. Vilken är då handlingen i sagan?

– I centrum av sagan står hjälten Beowulf, likt en korsning av Fantomen och Stålmannen, berättar arkeologen Bo Gräslund. Han är modig, stor, jättestark och stöddig som en riktig macho-grabb. Beowulf och hans krigare färdas över havet på väg mot Danmark för att hjälpa den danske kungen vars land hotas av hemska monster. Han strider mot jätten Grendel och dennes mor som han dödar. Hjälten blir rikligt belönad med stora guldringar för sitt hjältemod. Hans sista strid står mot en eldsprutande drake som plågar hans folk i hans hemtrakter. Odjuret dödas och Beowulf kommer över en stor skatt som det ruvar på.

Tolkien var Beowulfforskare och dessutom författare. Han inspirerades av kvädet och framför allt guldringarna som betyder allt i ”Sagan om ringen”. Som litteraturforskare var Tolkien emot att arkeologin skulle behandla kvädet, som han ansåg vara enbart litterärt. På så vis fördröjde han en samverkan mellan dessa discipliner.

”Huldrikt erbjöds virat guld, tvenne guldsmycken, en ringbrynja och den största halsring som jag någonsin sport på jorden.” (Ur Beowulfkvädet)

Sanningen bakom kvädet Beowulf

Folkvandringstiden, som inföll 300 år före vikingatiden, var en period av enorma guldskatter och mytiska kungar i Norden. På gotländska bildstenar från den här tiden ser man skepp och krigare. Arkeologiska fynd av stora och små guldringar, samt brynjor av flätade ringar finns från denna tid. Dessa var unika för Skandinavien och fanns inte i England. Ringarna delades ut som belöningar och utmärkelser för att kungen (eller ringgivaren som han också kallades) skulle tillskansa sig lojalitet. I Beowulfkvädet omtalas dessa ringar ofta. Samfällt vittnar detta om en kultur som aldrig funnits i England och som försvann runt 550, då ett stort vulkanutbrott, vars stoff förmörkade solen under ett par år, inträffade. Temperatursänkning, missväxt och bråd död blev följden. Drakar och monster tros vara metaforer för dessa skeenden i klimatet. Draken kan även tänkas stå som metafor för sveakungen mot vilken Beowulf stred.

Många detaljer i kvädet samt ortnamn tyder på att det från början härstammar från Gotland och Sveariket. Antagligen har en prinsessa från Gamla Uppsala gifts samman med en kung från östra England. Hon har fått med sig tjänstefolk inklusive skald från sin hemtrakt och denne bard har sedan framfört Beowulfkvädet som spritts i det dåtida England. Varje kungsgård hade på denna tid en skald anställd, en person som kunde framföra alla de gamla berättelserna utantill. Dessa var mycket viktiga för ett folks identitet. Fornsvenskan och fornengelskan var på denna tid likartade och man kunde tala och förstå varandras språk.Bo Gräslund tror sig ha spårat de platser och orter som nämns i Beowulfkvädet. Han visar på gotlänningen Beowulfs färd till den danske kungen och de vita kritklippor han passerar på Själland, vilka omnämns i kvädet. Spåren av den stenlagda paradgatan som ledde till kungshallen finns kvar än idag. Den danske kungens namn omtalas även i andra historiska källor.

På 400 – 500-talet spred Sveariket ut sig. Kvädet omtalar fem krig mellan Beowulfs folk och sveakungarna, vars namn överensstämmer med andra historiska källor. Ett av slagen kan ha stått vid Långhundraleden nära Knivsta i Uppland, där Beowulf utmanar kung Egil, vars namn nämns i andra historiska texter. Kung Egil flyr in i den stora borg, förmodligen Broborg, vars ruiner finns än idag (se fotot ovan). Beowulfkvädet ger en mycket konkret beskrivning av kung Egils död, som visar att kvädet har blivit nedskrivit ganska kort tid efter händelsen.

Beowulfs folk kallas ”vädergötar”. Bo Gräslund menar att det ska vara ”vädurgötar”, av ordet vädur eller bagge, ett djur som har symboliserat Gotland sen urminnes tider. Svearna gör hela tiden räder, bränner och plundrar i Beowulfs hemtrakter. Grunder av de gotländska gårdar som brändes ned på 500-talet finns fortfarande bevarade.

Den gotländska berömda Torsburgen, två km lång och på sin tid en av de mest kända i norra Europa, var den plats folket använde vid försvar mot fienden. I somras grävde arkeologerna ut en kilometerlång, pampig paradgata från 500-talet. Den leder fram till grunden av ett sjuttio meter långt långhus, ett av de största äldre husen som påträffats i Norden. Det visar på en kungahall, som har bränts ned i mitten på 500-talet. I resterna har man hittat romerskt glas. keramik, silver och romerska mynt. Bo Gräslund tror att det är här i Alva som Beowulf bodde. I Gutasagan från 1200-talet omnämns en hjälte vid namn Avar Stråben, som mäklade fred med svearna. Denne man skulle kunna vara identisk med Beowulf.

Passa på att se programmet i Vetenskapens värld ikväll den 21 oktober. Du kan även se det på denna LÄNK fram till 18 april 2020.

Kersti Wistrand