23 oktober, 2019

Hierogamos – andlighet och vetenskaplighet i förening?

Kyrkoherde Åke Nordström, idéhistoriken Suzanne Gieser och partikelfysikern Gustaf Ullman. Foto: K.W.

Kan ande och materia mötas i ett heligt bröllop? Svaret är ”ja”. Kersti Wistrand var på plats i Gustav Vasa kyrka i Stockholm, där idéhistorikern Suzanne Gieser och fysikern Gustaf Ullman under ledning av kyrkoherde Åke Nordström samtalade om fysikern Wolfgang Pauli och psykiatern C.G. Jungs brevväxling.

TEXT: KERSTI WISTRAND

”Hierogamos – Skapelsens heliga möte. Himlen och jorden. Kroppen och själen. Du – jag – vi – skaparen.” Så lyder texten till tavlan Hierogamos (grek.`det heliga bröllopet´, `den heliga sammanlänkningen´) som prydde kyrkans innervägg och var en av åtta tavlor i sviten ”Åttonde dagen” av Roberto Torregiani. I anslutning till denna tavla hade ett samtal arrangerats.

Hierogamos användes ursprungligen om bröllopet mellan Zeus och Hera, men kom senare även att beteckna den sexuella fruktbarhetsriten. Dessutom används hierogamos symboliskt inom t.ex. alkemi och Jungs psykologi.

Denna söndagseftermiddag var det alltså dags för samtal med utgångspunkt från det heliga bröllopet. Sägas bör att det är beklagligt att akustiken i kyrkorum inte är den bästa på grund av det eko som uppstår. Särskilt svåra att uppfatta blir de manligt dova rösterna, varför jag tyvärr missade en del av vad som sades. Jag har därför tagit hjälp av vetenskapliga artiklar på nätet för att fylla ut luckorna.

Gustaf Ullman presenterade sig som partikel- och radiofysiker. Han gjorde en kort sammanfattning av den klassiska fysikens respektive kvantfysikens principer. Båda ger modeller med matematiska beskrivningar av verkligheten. Den först nämnda av makrokosmos med företrädare som Newton och Galilei och den sist nämnda av mikrokosmos, partikelfysik och ljushastigheter med tidiga företrädare som Planck, Pauli, Einstein och Bohr. Det stora genombrottet kom 1924 – 27. Medan den klassiska fysiken ser deterministiskt och förutbestämt på tillvaron (”Gud har dragit upp klockan som sedan fortsätter att ticka och gå”), betonar företrädare för kvantfysiken oförutsägbarheten och menar att fysikens tolkning av universum är ytterst osäker vad gäller lokalitet och hastighet på föremål från molekylär storleksnivå och ännu mindre. Några av Paulis stora bidrag till fysiken är uteslutningsprincipen 1924, för vilket han fick Nobelpriset 1945, neutrinohypotesen 1930, 1940, viktiga bidrag till kvantteorin samt CPT- teoremet 1954.

Gustaf Ullman vidrörde snabbt dubbelspaltexperimentet som visar på våg-partikel-dualitet inom kvantfysiken. Han pekade även på strängteorin samt tanken på flera parallella universum.

Fil.dr. Suzanne Gieser presenterade sig som idéhistoriker. 1996 doktorerade hon med en avhandling, ”Den innersta kärnan”, om den mångåriga brevväxlingen mellan W. Pauli och C.G. Jung. Denna avhandling kom ut i bokform på engelska 2004: ”The innermost kernel” och har påverkat intresset för vidare forskning kring Paulis roll inom modern fysik. Boken ger förståelse av den pågående dialogen mellan fysik och psykologi/andlighet.

Wolfgang Pauli. Foto: Nobelstiftelsen. Wikimedia

Vem var Wolfgang Pauli?

Wolfgang Pauli (1900 – 1958) betraktades som ett underbarn inom den teoretiska fysikens och matematikens områden och skrev redan i tonåren om allmän relativitetsteori på ett sätt som fick de lärde och i ämnet insatta att häpna. Vid 21 års ålder doktorerade Pauli och kom ut med en avhandling inom den gamla kvantteorin som fick självaste Albert Einstein att applådera. Denne kom att kalla Wolfgang Pauli ”sin andlige son”. Vid 28 års ålder utnämndes Pauli till professor i teoretisk fysik i Zürich. 1932 hade han redan åstadkommit det arbete som skulle förläna honom Nobelpris 1945. Tillsammans med bl.a. Niels Bohr, Werner Heisenberg och P.A.M. Dirac var Pauli skapare av kvantmekaniken och den relativistiska kvantumfältteorin.

Från början var Pauli en intellektuell vetenskapstroende materialist, känd för sina djupa analyser och skarpa kritik. En djupgående kris i hans liv kom dock att totalt förändra hans inställning. Den rationella ensidigheten i hans uppfattning av verkligheten fick sig ett hårt slag genom en rad på varandra följande psykiska kriser mellan 27 och 32 års ålder samtidigt som han vid 30 års ålder lanserade sin teori om neutrinen. Hans mor begick självmord; hans far gifte snabbt om sig med en kvinna jämgammal med Wolfgang Pauli; hans eget korta äktenskap gick i graven på grund av hans egen snabba karriär. Detta ledde till han sökte behandling hos psykiatern och psykoterapeuten C.G. Jung 1932. Redan innan dess hade han framställt kritiska skrifter gentemot Einsteins relativitetsteori och utvecklat den s.k. uteslutningsprincipen som senare ledde till Nobelpriset. Hans egen karriär stod redan på sin spets då han mötte Jung.[1]


Carl Gustav Jung. Foto: från Adrian Michael. Foto: Wikimedia

Vem var C. G. Jung?

Psykiatern, psykoterapeuten och skriftställaren C. G. Jung (1875 – 1961) lärde känna S. Freud 1907. Redan då hade de olika åsikter om andlighet och religion, varvid intellektuell osämja uppstod. Till skillnad från Freud ansåg Jung att människan har ett genuint, inneboende behov av att ha en andlig hållning. (Intressant var att ta del av en fråga från auditoriet som bekräftades av S. Gieser: C.G. Jungs mor var medial och det fanns flera mediala släktingar på moderns sida.)

C.G. Jung träffade Albert Einstein på en serie middagar mellan 1909 och 1912. Hans fascination för fysik påbörjades därför tidigt under hans karriär. Han kom senare att skriva att ”det var Einstein som först fick igång mitt tänkande om såväl relativitet och tid som rymd (space) och deras psykiska villkorsberoende.”


Suzanne Gieser är pionjär i utforskandet av samarbetet mellan Jung och Pauli (1995). Hennes forskning har gett upphov till många böcker av andra författare.

Samarbetet Jung – Pauli

CG Jung insåg, i samband med första intervjun 1931, Wolfgang Paulis stora intellektuella kapacitet och vetenskapligt tränade sinne. Redan som barn hade denne ibland haft upplevelser av kreativa drömmar. Jung förstod att klienten var fylld med arketypiskt material och ville utforska hans sinnevärld utan att själv påverka den. Därför fick Pauli gå hos en kvinnlig nyutexaminerad läkarkollega under fem månader och sedan arbeta på egen hand med sina inre symboler och sitt undermedvetna under tre månader. 1934 avslutade han denna analys. Först därefter gick Pauli i (dröm)analys hos C G Jung under två år. Mellan åren 1935 – 1957 ägde en brevväxling rum dem emellan.

Pauli var mycket noggrann och skicklig och antecknade alla sina drömmar. Han t.o.m. skulpterade och illustrerade en del av dem. Under en treårsperiod antecknade han mer än 1 000 drömmar; många innehållande arketypiska symboler. Dessa drömmar tydde på ett starkt andligt behov. Pauli hade förnekat och undertryckt sin andliga sida till förmån för sin materiella vetenskapstro och hamnat i inre disharmoni. C G Jung kom att välja ut 400 av dessa drömmar när han i bokform framlade sina egna teorier om individuationsprocessen.

Suzanne Gieser berättar att drömmarna med dess symboler blev till en viktig del av Paulis förståelse av verkligheten. Pauli insåg att det finns en symbolisk verklighet parallell med det rationella tänkandet. (S. Gieser tar upp den förenklade sättet att se på vänstra och högra hjärnhalvans funktioner: logiskt tänkande/rationell kunskap – uppfattningen av helhetsstrukturer, ”aha”-upplevelsen.) Vårt medvetande tolkar och det blir symboliskt i t.ex. drömmarna. Den symboliska verkligheten är ett möte mellan betraktaren och det som betraktas. Pauli blev mycket intresserad av dessa olika ”språk”. Kunskap blev för honom ett samskapande mellan betraktaren och det betraktade. Han tyckte sig möta en intelligens som finns inom oss och samtidigt bortom oss själva. Somliga drömmar gav dessutom upphov till nya upptäckter inom fysikens värld.

Gustaf Ullman pekar på att skarpa och logiska vetenskapsmän också kan närma sig mystikens värld.

Kyrkoherde Åke Nordström frågade sig hur vi ska se på den nutida vetenskapliga inställningen där man mer eller mindre ensidigt prioriterar det rationella tänkandet. Och hur ska vi förhålla oss till religionen och religiösa upplevelser? Jung gjorde skillnad på tolkningar och ursprunglig upplevelse av något bortom jaget och mötet med något som var större. Själva ordet religion betyder ”återknyta”, ”återskapa”. Man försöker återskapa kontakten med ursprunget och i centrum av alla religioner återfinns det heliga, mysteriet. Religionens väsen är att reflektera över upplevelsen. På samma sätt säger oss konsten något outsägligt som vi inte kan fånga.


Detalj från Michelangelos fresco ”Skapelsen av Adam”. Vatikanmuseet. Foto: Wikipedia

Hur utvecklades deras tankevärld genom brevväxlingen? 

Pauli och Jung skrev om olika teman. Korrespondensen ledde till en korsbefruktning där båda utvecklade sin kreativitet och sina tankegångar inom respektive område. Båda hade insikter att ”det fanns något bortom” som är svårt att fånga i ord. Mötet mellan ande och materia har fångats in i samtalstitelns term ”hierogamos”.

Jung tilläts använda sig av Paulis drömmar i framställandet av teorier, i föreläsningar och i sitt författarskap. Han kom även att utveckla tankarna kring arketyperna, speciella energier i psyket, samt synkronicitetsbegreppet.

Pauli lärde sig att lyhört lyssna till sina drömmar och använde sig av detta i utforskandet av sitt omedvetna och för att nå insikter och utforska kvantfysikens värld. Utifrån sina egna erfarenheter av hur autonoma psykiska processer kommunicerar med oss inifrån sökte han svar på frågor som rör förhållandet mellan inre och yttre verklighet. Pauli var intresserad av hur vi når kunskap om denna verklighet och hur observationsögonblicket påverkar definitionen och hur forskarens personlighet påverkar forskningen.

Jung talade (liksom Freud, men denne hade annan tolkning) om ”överföringar och motöverföringar”, dvs energiöverföringar på omedveten nivå mellan psykoterapeut och klient. För Jung blev det till en viktig informationskälla för det som händer i samspelet dem emellan i terapin.

Jung kom att utarbeta idén att det finns två sorters tänkande: ett riktat verbalt, logiskt tänkande och ett associativt drömlikt tänkande. Detta utvecklades senare till hans temperamentslära om introvert och extrovert samt rationell och irrationell perception.

Jung ansåg det vara viktigt att kunna spekulera, men man måste vara medveten när man gör det. Redan i det antika Grekland fanns spekulationen. Man lyfte fram atomen som en tankekomposition för hur fysiken fungerade. Man började med en spekulation, en chansning, som sedan utvecklades. Jung lyfter fram reflektionen som en specifik mänsklig instinkt.

Pauli var intresserad av att reda ut hur tid, rum, materia och psyke hänger ihop. Han menade att vetenskapliga begrepp utvecklas ur förvetenskapliga symboliska föreställningar och att våra logiska begrepp har en begränsad förmåga att fånga en komplex verklighet. Han sökte efter alternativa sambandsförklaringar vid sidan om orsakslagen, som misslyckats med att förklara många fenomen inom fysikens, biologins och psykologins sfärer. [2]

Wolfgang Pauli ansåg att det är vår tids stora och svåra uppgift att arbeta fram en ny definition av verkligheten, en definition som ser verkligheten som en kombination av mänsklig kognitiv kapacitet i samspel med en objektiv ordning i kosmos. Han sökte ett perspektiv som kan inkludera alla mänskliga erfarenhetsområden och som ser sambanden mellan vår yttre och inre miljö. En verklighetssyn som även ger plats för det som alla tiders religiösa mystiker försökt att beskriva. Han kritiserade Darwin som talade om slumpen. Någon sådan existerar inte, enligt Pauli.

Ande och materia är två sidor av samma mynt. Naturvetenskapen av idag beaktar inte detta. Den dissekerar Moder naturen och utnyttjar henne, menar Wolfgang Pauli, som lyfter fram och vill se en etisk aspekt och ett etiskt-moraliskt ansvar för Moder natur. Jung kallar processen att nå denna insikt hur allt hänger samman för individuation.

Konsekvenser av Jungs och Paulis samarbete 

I spåren efter Jungs och Paulis samarbete började tvärvetenskapliga globala konferenser anordnas, där man intresserar sig för och ta del av varandras forskningsområden. Jag har själv varit med på några sådana. Framstående filosofer inom medvetandeforskningen är intresserade av Paulis kunskapsteoretiska ställningstaganden. David Chalmers är enligt Suzanne Gieser en av dem. Paulis position kallas dubbelaspekt-teorin eller reflexiv monism, vilket innebär att det som universum består av har möjlighet att uttrycka sig både i fysisk och i mental/ medveten form. [2]

Gustaf Ullman påpekar att nya områden ständigt dyker upp och att det alltid finns sådant som det logiska språket inte klarar av. Vad ligger t.ex. bakom ”slumpen” i kvantmekaniken?

Min egen reflektion: Förmodligen kommer en del av det som idag benämns pseudovetenskap att en dag få sin förklaring i skenet och följderna av Jungs och Paulis samarbete.

Kersti Wistrand

Referenser: 1) Journal of Consciousness Studies 3, NO 2, 1996, pp 112 – 26. ”The hidden side of Wolfgang Pauli” och philsci-archive.pitt.edu/940/1/HiddenPauli.pdf  2) Som utfyllnad i samtalet ovan har Suzanne Giesers artikel ”Drömmar gav fysikern svar om verkligheten” använts: http://jungstiftelsen.org/dr%C3%B6mmar%20gav.html

Spread the love
About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Speak Your Mind

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.