Lena Andersson författare, sommarradiopratare (tre gånger +?) kolumnist i Svenska Dagbladet och återkommande skribent och kåsör i Dagens Nyheter har fullständigt hamnat under min radar. En god vän rekommenderade mig ivrigt att lyssna på hennes ”fantastiska” sommarpratarprogram från 2005: ”En ateists predikan – om och med Jesus”.
TEXT BÖRJE PERATT
Ursprungsartikel på Debatt: Lena Andersson i ateismens tjänst
Kanske ska jag först deklarera att jag finner en förståelse för ateism och även de frågeställningar som Lena Andersson tar upp. Jag har själv funnit bibeln ytterst motsägelsefull och med som jag uppfattar det berättelser om en allsmäktig, sträng och hotande Gud i GT och en annan mer förstående i NT som kommer till tals genom Jesus.
Bibeln är sammansatt av skribenter från olika tidsåldrar där det skiljer många hundra år mellan dem. Olika tidsepoker, moral och kultur har därmed sannolikt präglat innehållet. Ingen av dessa skribenter kan hävda sig helt förstå eller förklara livets mysterium än mindre universums oändlighet eller ett möjligt liv efter detta. Dock hävdas att bibelns ord är av Gud. Men många texter står emot en kärleksfull gud. Texter som rättfärdigar mord på folkgrupper, kvinnor och barn är i stort sett inte bättre än någon annan ideologis rättfärdigande av mord och terror. Nej det är som jag uppfattar det inte ord från en god gud!
Bibeln erbjuder således mängder av påståenden som kan ge olika trosföreställningar där somliga krockar och flera uppmaningar blir så tokiga att de leder till hat och kärlekslöshet. Att människor uppfattar att bibeln ställer krav på sådan gudsuppmärksamhet att man ska tvingas överge en annan människa man håller kär för att helt och hållet leva sitt liv i kontemplation inför Gud, är som jag uppfattar det en ren och skär flykt från livet och ingen god gud kan väl kräva det. Däremot är det upp till var och en att söka, fundera eller sätta sig i en grotta och ställa frågor om man nu tror på att det är vägen till insikt eller frälsning.
Bibeln innehåller också både i GT och NT beskrivningar av godhet och hög moral som kan ses som betydelsefulla förebilder för hur människor bör förhålla sig till varandra. Men som också krockar med en livssyn som belastar sig själva och omgivningen med skuld och synd som om det vore guds gåva till livet. Så låt mig klargöra att jag finner förståelse för bitterhet och ilska mot det som lett till sådan inskränkthet och sådana övergrepp i guds namn.
Lena Andersson har i sitt sommarprogram reagerat på en händelse i TV-serien Törnfåglar där prästen överger sin kärlek till en kvinna till förmån för ”sitt uppdrag” för Gud. Sedan drar hon ett antal citat från NT och framställer Jesus som en psykopatisk tyrann. Utifrån det anser hon att hennes ensidiga uppfattning om Jesus är den rätta även om hon nu anför sig som en ”reaktion” mot kristendom. Effekten av hennes urval av citat blir lika enkelspårig som vilken inkvisition som helst.
Oavsett alla Lena Anderssons andra förtjänster som filosof, författare och analytiker fastnade jag för en ton som var lik Christopher Hitchens som uppvisat flera av den radikala nyateistens särskiljande karaktär. Hitchens som kallade Moder Teresa ”Helvetets ängel”, ”en fanatiker, en fundamentalist, ett bedrägeri” och en ”fanatisk albansk dvärg”. Hitchens beskrev på detta sätt en kvinna som räddat tusentals barn i Calcuttas slum. Denna Hitchens, ansågs hedervärd och kvalificerad att skriva förordet till en bok som lanserades 18 mars 2013 med stöd av Kungliga Vetenskapsakademien. En bok som springer ur de fyra nyateisternas hatfulla retorik. LÄNK ARTIKEL
Vad finns det då för likheter mellan Hitchens och Lena Andersson? Hon är inte bara en ateist som avfärdar Gud och Jesus utan hon avfärdar att hennes uppfattning är en trosföreställning. Hon anser att den är en ”reaktiv” inställning mot i detta fall kristendom. Hitchens beskrev sig själv som antiteist, inte ateist. Enligt Hitchens är en ateist en person som inte tror på någon gud, men som skulle kunna vilja göra det. En antiteist tror inte heller på någon gud, men går längre än ateisten och säger att det skulle vara fel att tro. På detta sätt höjer både Hitchens och Andersson sig själva över trosföreställningen och i denna självupphöjelse anser de sig således ha tillgång till en sanning som står över tro. Detta är pseudoskepticism. För detta har hon följaktligen också prisats av Förbundet (Anti)humanisterna och tilldelats Hedeniuspriset. Ingemar Hedenius, förebilden för den antikristna väktaren på ateisternas barrikad. En representant för ”Uppsalamobben” som fått så stark ställning i Sverige och som utgör en central del i den Hydra som orsakar nattsvarta inskränkningar på så många områden i vårt samhälle, vetenskap, kultur, mediavärlden osv. Möjligen är det så att mottot för Uppsala Universitet kan förklara något av mobbens inskränkthet:
”Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större”
Tänka rätt vem kan hävda sig stå för det? Tankespåren vindlar och slutar sedan i en härledande konklusion som ibland kan bli helt fel. Lena Andersson har tagit upp staffettpinnen från Ingemar Hedenius och hävdar sig som besserwisser. Hon anklagar Jesus för att vara en självgod narcissist. Hör vi inte här hur stenen slår genom glashusets tak. Hennes beskäftighet saknar gränser. Hon vet! Pang i nästa glasruta. ”Jesu står bakom” det som sägs i Matteusevangeliet. Förvisso var han död då texten skrevs men han är ändå enligt Lena Andersson skyldig till texten. Ja inte bara Matteus utan alla texter i evangelierna. Skyldig genom association!
Lena Andersson hänvisar till problemet med cirkelresonemang i framställningen av Jesus. Jamen herregud Lena vad hamnar du inte själv i [?]. En enspårig härledning av negativa citat hämtade från anekdoter vad brukar det kallas för?
Men vi kan ju fundera över om Jesus var en vanlig människa som beskrevs i ett antal texter som sedan kan ha korrigerats och anpassats för att följa en politisk, ideologisk och fördenskull även religiös likriktande uppfattning. Tror du då inte att den dåvarande makten i rent utbildningssyfte och propaganda framställt hans gärning och beteende för att just framhålla vissa ”ädla syften”? Och där har även hoten betonats om man inte håller sig till den anförda ideologin och tron.
Vid dessa tidpunkter för bibelns tillkomst GT ca 500 f kr och NT några hundra år efter kr.f. var det antagligen ”nödvändigt” att uttala sig dömande, straffande och hotfullt för att skrämma folk till lydnad. Att olika evangelister beskriver samma sak kan liknas vid politiska kampanjer där till synes olika debattörer utifrån sina perspektiv och karaktärer berättar om i princip samma sak. Men vad är sant? Är dessa beskrivningar av Jesus så enkla och självklara att vi alla förstår dem på samma sätt? Du Lena Andersson, har förstått texten om talenter som djävulen eller en kommunist läser bibeln. För enkelhetens skull handlar den om att ta tillvara på sina förmågor och göra det bästa man kan av sina begåvningar oavsett man har en eller fem förmågor. Att gräva ned sin talang och hoppas på att sparvar flyger in i munnen är inget som Jesus liknelse om talenter uppmanar till Matteus 25:16–18.
Ditt försvar för Judas Iskariots angiveri är väl helt och hållet sprunget ur en enspårig Jesusbild. Och du glömde silverpengarna och moralen i detta angiveri. Ja du kan ju också säkert gräva fram Judasevangeliet som naturligtvis friar Judas från skuld. Förnekelse är nog en av människans mest framträdande egenskaper.
Jesus ädla syften försvinner i din ateistiska propaganda. Istället fokuserar du på tveksamma beteenden och tankegångar och även oklarheter i hans svar till lärjungarna. Jo, du har hittat ett antal beskrivningar som är värda att diskutera och även att kritisera, om dessa nu skulle vara korrekt återgivna. Och det finns ett värde i dessa påpekanden. Men hur många andra citat som visar på hans goda gärningar har du då inte missat? Vid den förestående avrättningen av en ”fallen kvinna” stoppade Jesus detta. Det citatet har du inte med i ditt sommarpratarprogram. Om du får en ny chans hittar du det här (Joh 8:7-10): ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” … När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”
En knepig fråga i bibeln rör kvinnosynen. Varför finns inte uttrycket ”Guds dotter”? Helt säkert har kvinnosynen i bibeln ställt till det för jämställdhet och jämlikhet fram till idag. Trots hjältinnan Jean D Árc har Frankrike låtit skriva in i sin grundlag ”Frihet – jämlikhet – broderskap”, inte syskonskap eller medmänsklighet. Samtidigt ståtar den franska Frihetsgudinnan i New York, en gåva som amerikanerna fick från Frankrike efter frigörelsen från brittiskt välde. Förhållandet till kvinnan är kluvet.
– ”Om vi tar i betraktelse att Jesus skulle vara en vanlig människa och en ”Guds son”, en barnrelation till Gud, vad får då ”titeln” för innebörd? ”Guds son” var på Jesus tid en vanlig benämning för var och en som menade sig stå nära Gud och var troende. Faraonerna kallade sig också ”Guds son”, liksom många andra före Jesus. Utifrån ett människohistoriskt perspektiv är det därför förmätet att hävda en enda religion som den enda sanna. Som om andlighetens rätta ansikte skulle ha visat sig för människan först för 2000 år sedan! Inte ens judendomen är särskilt gammal utifrån detta perspektiv.” (Tolv Sinnen 2:a Uppl. s. 214 ff).
– ”Många troende tvivlar eller har tvivlat på kristendomens treenighetslära. Mest uppenbar anledning till mina tvivel på kristendom var väl påståendet att Jesus är både guds son och gud, det vill säga fader till sig själv. Vid tiden för Kristendomens födelse utvecklades en religiös rörelse som kring 1500 kom att kallas unitarism. Här accepterade man inte att Jesus var Gud utan särskilde på Gud och Jesus som en egen person. Vilket går i linje med hur Judendom och Islam betraktar Jesus. Under den medeltida inkvisitionen kom människor som hävdade misstro mot treenigheten (Gud-Jesus-ande) att brännas på bål.” (Tolv Sinnen s. 23)
Nåväl jag är också kritisk till mycket av det som gjorts i religioners namn och min tro är inte avhängig bibeln. Dock är jag skolad i kristen kultur och har tagit till mig dess värderingar såsom i Tio Guds Bud. Även här står dessa mot andra motsägelsefulla texter i bibeln. De flesta troende måste nog läsa bibeln selektivt. Samtidigt har tron på Jesus och nya testamentets Gud varit en obestridlig tröst och källa till styrka särskilt för människor i nöd. Återgivning av berättelser från människor som upplevt nära döden (NDU) beskriver ibland också möten med en villkorslös kärlek, ibland i Jesus famn.
Liksom för många andligt intresserade begränsas inte min tro på det sakrala eller andliga till någon enstaka religion. Och samtidigt kan jag inte med någon bestämdhet uttala mig om rätt eller fel utom då det är ren och skär människofientlighet som framträder och det ska gudarna veta att sådana hemskheter finns det gott om i heliga skrifter.
Att uttala mig reaktivt mot någon som tror på en Gud eller Jesus som Guds ställföreträdare skulle jag dock anse vara förmätet och en brist inte bara i tankelådan utan i karaktären. Jag vet inte!, och därmed kan jag inte fastställa något annat än agnosticismens osäkerhet och humanismens tolerans.
Sedan skeptikerrörelsen bildades har inkvisitionen tagits över av antihumanisterna.
Den nyateistiska rörelsen, i Sverige företrädd av Förbundet (anti)humanisterna och Vetenskap och Folkbildning, har inte bara bedrivit förföljelse utan även med sin verksamhet allvarligt skadat enskilda individer som de anser tänker och tror fel. Deras aktiviteter går i praktiken mot mänskliga rättigheter. Lena Andersson är prisbelönt av det antihumanistiska förbundet nämnt ovan och en föregångare till den nyateism som lagt sin våta filt över humanismens grundläggande värderingar. Och då ska vi veta att humanismen föddes som en reaktion mot påveväldet, vilket ledde till en uppfattning om att särskilja vetenskap och tro, en uppfattning som kom att omfamna många troende.
Att Dagens Nyheter och Public Service breddar vägen för intolerans mot tros- och livsåskådningar är inget nytt och något som jag kritiserat vid flera tillfällen. Sådan intolerans utgör ett ifrågasättande av rätten till åsikts- och trosfrihet som således Lena Andersson med nyateistiskt och antihumanistiskt följe står för 2005.
Man kanske också ska ta hänsyn till året 2005 då detta sommarprogram sändes. Det var ett årtionde som tonläget och intoleransen slog igenom i de större medierna. Kanske har tiden 14 år senare lett till en mer mogen syn?
Liknande artiklar
Peratt, B. Fullt möjligt förena tro och vetenskap SvD 2012-03-23
Lena Andersson har mycket att lära sig vad häller livets mysterium. Mysterilärorna är globala och tillåter inga säkra var på frågor som inte kan besvaras. Den enfaldige vill tro att det går att bestämt svara. Vem är jag? Varför lever jag? Vad är liv? Vad är meningen med mitt liv? Ja vad är det frågan om…? Det enda vi människor kan göra är att förhålla oss till tro på att det kanske finns en yttersta mening med…. Tron på dettafördöker vi få förklaring på i de olika världsreligionerna. Dock har alla religioner 2 saker gemensamt. Det finns en Gud. Det viktigaste av allt är att älska sin nästa såsom sig själv.