Samepojke leker med sin hund. Målning av Johan Tirén (1853–1911) Wikipedia
Våren hade kommit och samefamiljerna flyttade till fjälls med sina renhjordar. Antas mor är svårt sjuk i en hudsjukdom och måste ofta vila. En samisk läkekvinna tillkallas men modern blir inte bättre. Anta får i en dröm kontakt med en gammaldags klädd samekvinna som ger honom ett recept för att hans mor ska överleva. Berättelsen är hämtad ur sameförfattaren Andreas Labbas (1907–1970) bok ”Anta”. Än idag läker en del samer hudproblem med liknande metoder.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Det är en vacker vårkväll. Renhjorden vilar så lugnt och bara idisslar. Anta sitter framför elden där han kokat kaffe som han dricker till det torkade köttet som han förtär. Han oroar sig mycket för sin mor som inte tycks ha blivit bättre. Han känner sig en aning sömnig och lägger sig stödd med armbågen mot ränseln och råkar slumra till. Så får han en märklig och tydlig dröm. Han drömmer att en väldigt gammal samekvinna kommer till honom. Hon bär en skinnkolt och i bältet hänger ett nålhus av mässing, en mässingsskida för saxen och så många mässingringar som rasslar.
Foto: Steve Raubenstine. Pixabay.com
Den gamla samekvinnan slår sig ned på andra sidan av elden och börjar tala till Anta:
– Jag var tvungen att komma med ett bud till dig.
Anta frågar i drömmen vad det är för bud. Den okända samekvinnan säger först ingenting. Hon stoppar bara sin pipa och tar ett glöd direkt från elden utan att bränna sig. Allt detta ser han i drömmen.
– Pojke, du har din mor så väldigt sjuk. Hon har en dödlig sjukdom. Din mor får skorv över hela kroppen. Jag ska råda dig vad du ska göra. Er sita brukar ju flytta till Norge om sommaren och ni brukar vara vid norra delen av Njuorajaure och jag tror att ni ska flytta så fort ni kan, medan din mor ännu orkar att gå, Anta. Och när ni kommer till stranden av Njuorajaure, så far du genast ned till fjorden. Där flyter två floder samman från två håll och där de kommer samman växer det nio slags träd. Ta av de träden alla sorters bark från roten. När du återkommer till kåtan skall du med kniven smula sönder alltihopa och stöta det i en träskål tills det blir som pulver och sedan kokar du det så att det blir som en salva. Ställ ut det att svalna och smörj sedan mor på hela kroppen med salvan. Och gör likadant igen efter nio dygn. Du hämtar bark på nytt från nio sorters träd, du smörjer mor ytterligare en tredje gång. Du får väl se om det inte blir bra.
Anta såg efter var den främmande gamla samekvinnan kunde vara någonstans, men ingen människa syntes. Det hade varit en dröm, men ovanligt tydlig.
Anta berättar om synen för sin far som tar det mycket allvarligt. Han vet att halteh, skyddsandarna, kommit till gångna tiders samer också och gett dem råd om hur de skulle bota sjukdomar:
– Jag tror att i Antas dröm finns botemedlet för mor! Vi måste nog flytta, fastän det ännu inte riktigt är tid och heller inte finns gräs.
De packar ihop sina tillhörigheter och driver hjorden upp mot den plats som Anta fått sig visad. Det tar tre långa flyttningsetapper tills de är framme vid sitt sommarviste vid Njuorajaure och sitan kan slå läger. Modern är uttröttad och har ont överallt.
Foto: K. Wistrand
Örtmedicinen
Anta ger sig genast av till näset mellan de två älvarna, precis som samekvinnan i drömmen undervisat honom. Där växer tät skog med alla slags träd. Han tar först vide, sedan är det asp, rönn, björk, dvärgbjörk, en, gran, tall och al. Av alla dessa sorters träd tar han bark från roten och lägger ned den i ryggsäcken. Väl hemkommen lägger han barken i ett träkärl och börjar finskära och karva barken i så små bitar som möjligt. Sedan tar han en rund sten och börjar mala detta. Sedan lägger han alltsammans i en kopparkittel och kokar det. Då det blivit som en salva ställer han ut den för att svalna. Han sitter och väntar en stund och när det hela är helt avkylt tar han salvan och går in till sin mor och börjar smörja hennes skorv och utslag. Först blir hon helt röd men det gör ingenting. Anta känner sig helt lugn. All ängslan för moderns sjukdom är borta och han lägger sig äntligen för att sova.
Redan första veckan börjar utslagen torka, men modern orkar inte vara särskilt mycket i rörelse eftersom hon är sjuk. Efter nio dygn hämtar Anta återigen bark från de nio träden och proceduren upprepas. Moderns hälsa återställs sakta och en vecka efter den sista och tredje behandlingen är hon fullt återställd.
Traditionellt har samerna använt speciellt tallbark både i soppor och som tilltugg. Den innehåller socker, kolhydrater och C-vitamin. Under Bietslemánnuo, tallmånaden, i juni skördas tallens innerbark. Då savar tallen och barken går lättast att få bort. Man använder dess innerbark, ett fint skikt mellan ytterbarken och veden.
Modern är inte den sista personen som Anta kommer att bota under sitt liv. Han har ”fått gåvan” och fortsätter med sin läkekonst.
Andreas Labba, författaren till boken, bygger förutom egna upplevelser på minnesanteckningar av myter, sägner och berättelser som bevarats genom samisk muntlig tradition.
Den typ av dröm som Anta hade brukar benämnas klardröm eller ”lucid dream”. I detta drömtillstånd är man fullt medveten precis som i vaket tillstånd och man kan medvetet påverka situationer man befinner sig i under detta medvetandetillstånd.
Samisk läkekonst
Örtkunniga samiska kvinnor och män finns än idag. Kontakten med naturen och även andevärlden lever kvar om än kanske mer i det fördolda.
Laila Spik, bördig från renskötarfamilj i Gällivaretrakten, är kanske den mest framträdande representanten för spridandet av det samiska kulturarvet då det gäller örtmediciner och sjukdomsbot. Hon har framträtt i radio och TV samt håller kurser i sitt sommarviste i Saltoluokta. Ovan kan du se en video där hon delger sina kunskaper och bl.a. berättar om tallkådans betydelse för hudsjukdomar.
För några år sedan kom Birgitta Klemo, en mycket anlitad naturterapeut som idag dragit sig tillbaka efter 40 års offentlig verksamhet, ut med sina memoarer. Hennes bok heter ”Norrskenet från Kiruna – jag tackar livet”. Hon har samiskt påbrå och är född och uppvuxen i Kiruna. Birgitta Klemo blev rikskänd för några decennier sedan tack vare sin förmåga att behandla psoriasis med gott resultat. Läkare från flera sjukhus rekommenderade sina patienter att uppsöka henne och hon fick till slut kötider uppemot ett år.
Birgitta Klemo lever i mer moderna tider än Anta och talar hellre om änglarnas vägledning än skyddsandarnas. Så här skriver hon själv:
-Jag är alltid öppen för änglarnas vägledning och jag ber änglarna att skydda och vägleda mig. Jag tänker och känner hela tiden och tar emot budskap som är avsedda att förmedlas. Min kropp tar emot sanna budskap från det Gudomliga.
När jag ska förbereda mig för ett andligt arbete fokuserar jag på mitt högre jag och utför mitt uppdrag som är att kärleksfullt tjäna det Gudomliga.
Varje patient eller person jag möter delar samma kärlek och universella kraft. Jag skickar ljus och kärlek till alla jag möter. Kärleksfullt och i glädje delar jag med mig av mina erfarenheter och kunskaper om hälsa.
Kersti Wistrand
Källa: Labba, Andreas, Anta, 1974, Bokklubben Exlibris, Bonniers.
