Medvetandets frihet och motstånd

I början av 2000-talet var jag intresserad av att finna någon grupp som studerade fenomen som jag upplevt men inte kunde finna förklaring till. Jag fann då i den amerikanska hjärtläkaren Larry Dossey en fascinerande samtalspartner.

TEXT BÖRJE PERATT
Utsnitt från ursprungsartikel: Medvetandets frihet och mänskligt motstånd. Länk
FOTO RITVA PERATT

I mina dagböcker från 1987 till 2002 hade jag noterat så många exempel från egna upplevelser att det inte gick att blockera, förneka eller förtränga dem och med Larry Dosseys rapportering från patienter som haft transpersonella upplevelser efter operationer växte min tilltro till egna upplevelser efter en bilolycka.

Min hustru och mina närmaste tröttnade på min eviga skepticism och sade till slut att ”Den enda som tvivlar på det du upplever och förmedlar är du själv”. Jo jag var den största skeptikern och letade efter bevis eller motbevis för att avfärda det hela. Under en period arrangerade jag som grävande journalist möten med sådana som ansågs ha ”gåvan” i akt och mening att avslöja dem. Det gick dock inte så bra och jag tvingades inse att där fanns något som inte kunde förklaras med den materialistiska naturvetenskapens logik.

Så fick vi i oktober 2000 tips om en grupp läkare och vårdpersonal som träffades regelbundet i akt och mening att pröva och studera dylika fenomen.

Deras motiv till denna studiegrupp diskuterades aldrig men jag har i efterhand förstått att många inom vården upplever att de kan via oförklarliga kanaler få information som hjälper dem att finna rätt diagnos och behandling. Visst man kan hänvisa till erfarenheter och intuition men förmedlingen rör något mycket mer kvalificerat.

Att söka förklaring till sådan kommunikation är dock inte helt riskfritt. Jag skulle senare upptäcka en så kallad ”skeptikergrupp” som verkade hårdnackat för att ta död på såväl sökande som utövande.

Svenska Kungliga Vetenskapsakademien har i december 2017 valt skeptikergruppens överguru till ordförande, en bromsklots och aggressiv förföljare av oliktänkande. Det är mot denna bakgrund vi kan se hur denna intoleranta mentalitet har spridits.

Innan jag hade upptäckt denna pseudoskepticism visade det sig att även inom familjer kan det förekomma ett intolerant och förtryckande motstånd. Första gången jag såg det på nära håll var i den grupp med vårdpersonal som vi deltog i år 2000. Den ena läkarens fru tvingade honom att välja att antingen överge sitt sökande eller att skiljas.
Senare fann jag att detta är ingen ovanlig anledning till familjekonflikter. En kvinna som har stor kunskap i ämnet och som jag ville intervjua tvingades till tystnad av sina barn för att inte riskera att barnen skulle överge sin mor.
En annan mor till en hjärnforskare som sett sig tvungen att förringa inte bara sin egen ”gåva” utan av sonen tvingats sluta umgås med ”vänner” intresserade av att studera fenomenet. Och intressant i detta är hur denna mor måste hitta på grumliga påståenden för att kunna ursäkta sitt avhopp.

Fakta och bevis räcker inte mot den rigida och kanske skräckslagna förnekaren. Med mig själv som måttstock för denna slags förnekelse kan jag ha förståelse för problematiken. Även om jag med mina idag nyvunna insikter finner det sorgligt. Vi är så mycket mer än hjärnans trögtänkthet.

Tack vare Humanism & Kunskap har jag funnit många andra som forskar inom detta område men med tanke på svenska vetenskapsakademiens krisartade implossion finns behov av en ny modern akademi som tar tillvara på kunskaperna och inspirerar till forskning och utveckling.

Tills det dyker upp eller händer något så initierar jag Humanistiska Akademin Modern stavning)

Börje Peratt