Silvametoden är en mental träningsmetod som uppfanns av José Silva (1914–1999). Det är det första programmet för medvetandekontroll som är utvecklat för att hjälpa människor att kunna fungera medvetet på alfanivå. Syftet är att nå mål som psykisk och fysisk hälsa, lycka och självförverkligande. Här presenteras José Silva och bakgrunden till Silvametoden.
TEXT: KERSTI WISTRAND
José Silva tillhör den intelligenta, kreativa, nyskapande, karismatiska och handlingskraftiga personlighetstypen. Det framgår tydligt när jag sitter och lyssnar till den you tubevideo där han intervjuas av dottern Laura, som idag förestår Silva Mind Institute i Texas, USA. Intervjun ligger till grund för denna artikel.
I slutet av videon får vi veta att José Silva aldrig någonsin studerat vid något universitet. Han är en self-made man. Däremot har han många gånger varit inbjuden till universitet för att föreläsa om sin forskning och sina upptäckter om personlighetsutveckling och målförverkligande. Idag har mer än 12 miljoner människor gått grundkursen i Silvametoden. Själv tilldelades jag nummer 13 834 i Sverige då jag gick introduktionskursen för exakt tio år sedan. Hälften av intäkterna från kurserna går f.ö. till forskningscentra som står i kontakt med universitet. Hur kan nu allt detta vara möjligt?
José Silva var naturligtvis ingen dussinmänniska. Han blev tidigt föräldralös och växte tillsammans med två syskon upp hos sin mormor. Familjen var fattig och José fick aldrig gå i skolan. Istället fick han från tidig ålder hjälpa till att försörja familjen genom att putsa skor och sälja tidningar. Genom att följa syskonens läxläsning lärde han sig skriva och läsa. José visade tidigt tecken på ovanligt stor intelligens och driftighet, började reparera radio- och långt senare TV-apparater och startade så småningom affärsverksamhet kring detta.
Intresset för psykologi och hypnos väcks
Det första fröet till Silvametoden sattes för Jose´s del då han som familjefar med flera barn gjorde sin militärtjänstgöring i samband med andra världskriget. Han fick en mängd frågor av den psykiater som skulle placera ut männen på rätta poster. Han blev intresserad av dessa frågor och fick låna en bok om psykiatrins historia av läkaren. Detta ledde till att han började studera psykologi på egen hand. Hans högsta önskan var att hjälpa sina barn till framgång i skolan och dessutom se dem glada och harmoniska. Hur skulle han som själv aldrig fått möjlighet till skolgång bäst kunna stödja dem? Han brann för sin uppgift.
Från 1944 till 1953 arbetade José Silva med sina egna barn. Efter militärtjänstgöringen studerade han hypnos och hypnoterapi och lärde barnen avslappning och koncentration för att förbättra minnet och betygen. Han började även hjälpa andra barn och märkte tydliga förbättringar av skolresultaten. Han märkte också att flera barn utvecklade sin Intuition. 1953 lade han märke till hur hans lilla dotter Laura under lätt hypnos (alfanivå) kunde ge honom svar på skoluppgifter innan han ens hann att formulera frågorna. Arbetet med barnen blev upptakten på den forskning som så småningom skulle leda fram till Silvametoden som hjälpt miljontals människor över hela världen att förändra sina liv till det bättre. Den är i sig inte helt unik utan är ett sammantag av kunskap om mental träning från olika källor, varav hypnos är en.
Mellan 1953 och 1963 arbetade José Silva med mängder av försökspersoner i alla åldrar. Han tränade dem och noterade resultaten.
Intresset för parapsykologi väcks
José Silva hade lätt att knyta sociala kontakter även med vetenskapsmän. Han blev vittne till hur patienter kunde opereras utan att känna smärta om de först hypnotiserades. De behövde inte ens använda smärtlindrande anestesimedel. I och med detta väcktes hans intresse för parapsykologi, där högt utbildade vetenskapsmän intresserade sig för ovanliga mentala förmågor hos mänskliga varelser (även benämnt ESP, Extrasensorisk Perception eller ”sjätte sinnet”). Dessa förmågor testades i laboratorier. I begreppet ESP ingår förändrade medvetandetillstånd med upplevelser av t.ex. telepati, klärvoajans och prekognition, sammanfattningsvis kallade psi. De personer som har dessa förmågor kallas mediala.
En av dessa vetenskapsmän som Silva tog kontakt med var professor J.B.Rhine vid Duke-universitetet i North Carolina, USA. Dennes forskning på området hade f.ö. hjälpt till att utveckla parapsykologin till en egen gren inom ”abnormal psykologi”. José Silva kunde tänka sig att personer med paranormala förmågor kunde ha utvecklat dessa under livets gång, men professor J.B.Rhine förnekade detta och menade att det rörde sig om enbart medfödda talanger, som endast en mindre andel människor besitter. Efter 22 års egen forskning kunde José Silva dock visa att professor Rhine hade fel. Silva kunde få människor att utvidga sitt medvetande och få tillgång till ESP med sin alldeles egen metod!
José Silva (1914 – 1999)
Intresset för mätning av hjärnvågor väcks
José Silva hade alltid intresserat sig för och haft fallenhet för elektronik. Vid militärtjänstgöringen hade han placerats inom signaltrupperna där han utbildades i avancerad elektronik och där han blev instruktör. Något senare kom han i kontakt med Hans Bergers forskning kring hjärnvågor och EEG. LÄNK
Vad menas då med hjärnvågor? Jo, en levande hjärna sänder ut svag elektrisk energi i olika svängningar, s.k. hjärnvågor. När man är vaken och tänker logiskt sänds vågor på 20–30 svängningar per sekund (eller 20–30 Hz) ut, vilket benämns betanivå. När man är mycket avspänd eller sover lätt ligger svängningarna på alfanvå, dvs. mellan 7 och 14 svängningar/ sekund. Bergers instrument från 1920–30-talet var inte så utvecklade och därför upptäckte denne endast de starkaste hjärnvågorna, nämligen beta- och alfavågorna. Senare upptäcktes theta- och deltavågor av andra forskare.
Nu började emellertid Silva själv att experimentera med ännu mer förfinad mätningsapparatur och fann att man kunde mäta hjärnvågor på foster i moderlivet. Här fann han de lägsta hjärnvågor som kan uppmätas på en levande person: 0,5 till 4 cykler/sek (Hz). Dessa hjärnvågor benämns delta. Han mätte även djurens hjärnvågor, som visade sig ligga på 1 – 7 cykler/s.
Hjärnvågornas förändring från foster till vuxen
Efter denna upptäckt fortsatte José Silva att undersöka hjärnvågorna hos mängder av barn och ungdomar i alla åldrar och han kom att göra en unik upptäckt. Silva fann att hjärnvågornas svängningar ökade med stigande åldrar för att i vuxen ålder (omkring 20 år) ligga på ett genomsnitt av 20 cykler/sekund (betanivå). Han kunde göra en indelning av utvecklingen i 7-årscykler enligt nedanstående schema. Silva hade även studerat Robert Sperry´s split brainteori med vänster och höger hjärnhalva och applicerade dåtidens tankar kring vänster/höger hjärnhalva på sin teori. Den vänstra stod för bl.a. språk och logiskt tänkande och den högra för helhetstänkande, bilder och fantasi. Silva kom fram till att hjärnan under barn- och ungdomen utvecklades att fungera från ”högersidighet” till ”vänstersidighet”:
- Fosterstadiet: 0.5 – 3,5 Hz (eller cykler per sekund). Deltavågor.
- 1–7 år: Barnet börjar tala och göra saker, men har ännu inte börjat utveckla analytiska förmågor. Barnet anpassar sig och rättar sig istället efter omgivningen. Barnets hjärna fungerar mest inom delta – och thetaområdet (4–7 Hz). Småbarn använder sig av mycket fantasi. De föreställer sig och visualiserar. Därvid används höger hjärnhalva mycket.
- 7–14 år: Hjärnan börjar fungera på alfanivå. De flesta tonåringar förlorar den medvetna kontakten med alfanivån och börjar utveckla betanivån. Individualiteten och det kritiska medvetandet vaknar och intelligensen ökar. Vårt samhälle prioriterar logiskt tänkande, vilket gör att vänster hjärnhalva som är förbunden med det logiska tänkandet och förankringen i den fysiska världen, används mer än den högra hjärnhalvan med dess mer kreativa, intuitiva förmågor. Barnet tränas så att säga in i sin egen uppväxtmiljö.
- 14 – 21 år: De flesta tonåringar – vuxna har nu lärt sig använda vänstra hjärnhalvan mer än den högra. Betavågorna har tagit över, 20–30 Hz. José Silva nämner en så hög siffra som 90 %. Dessa personer fungerar på betanivå och om de kommer ned på alfanivå faller de i sömn. De har inte längre medvetet någon större kontakt med den högra hjärnhalvan. Processerna som pågår där ligger på omedveten nivå. 10 % av de vuxna har tillgång till dessa processer i den högra hjärnhalvan. (Här gissar artikelförfattarinnan att kreativa och mediala personer anses återfinnas här).
Här kan du lyssna till intervjun med José Silva:
I Silvametoden del II kommer jag att redovisa själva metoden i stora drag. Under rubriken ”Mina egna reflektioner” kommer jag även att granska metoden som sådan lite närmare.
Kersti Wistrand
När och under vilka omständigheter dyker gammavågor upp i hjärnan, anser José Silva och du, Kersti Wistrand?
En ny redaktör sände av misstag ut artikeln innan jag hade slutkorrigerat den. När jag väl såg artikeln i tryck korrigerade jag genast skrivfelet. Motsvarande korrigeringar sker tyvärr inte i alla de artiklar som sänds ut direkt till prenumeranter utan man får gå till artikeln på hemsidan och se efter. I övrigt är detta inte ett av mina forskningsområden utan jag redovisar endast det José Silva sagt i olika sammanhang.
@Kersti Wistrand: Jag tror att du missuppfattade mig. Vad jag undrar över är vad José Silva – eller för den delen du – har för uppfattning om och syn på de hjärnvågor som brukar benämnas gammavågor.
Om José Silva inte hade något alls att säga om dessa gammavågor, vilka ibland kan uppmätas i hjärnan, blir jag förvånad.
Du kan läsa mer om gammavågor här: https://en.wikipedia.org/wiki/Gamma_wave .
Det kan för övrigt inte uteslutas, att det finns någon form av samband mellan NDEs (NDU) och gammaaktivitet. Just därför överraskar det mig, med tanke på ditt intresse för den sortens fenomen, att du inte omnämner/kommenterar, i avsnittet ”Hjärnvågornas förändring från foster till vuxen”, varför José Silva av allt att döma inte har något att säga om hjärnans gammavågor. Kände han verkligen inte till dem?
Den sortens hjärnvågor borde ju vara synnerligen intressanta för honom också, inte bara för mig (eller dig).
Eller hur, Kersti?
Jag utgår ifrån att du känner till neurologen Jimo Borjigins studier av hjärnaktiviteten hos dekapiterade råttor. Annars kan du läsa exempelvis denna rapport: http://www.sciencemag.org/news/2013/08/probing-brain-s-final-moments .
Som synes handlar den artikeln en hel del om just gammavågsaktivitet i hjärnan.
Så om José Silva inte har haft någonting att säga om hjärnans gammavågor, tycker jag att det är konstigt. Att som han synes göra, i alla fall enligt din bloggartikel, skapa en hjärnfunktionsmodell, vilken omfattar blott de fyra hjärnvågorna alfa, beta, delta och theta, är för mig som att rita en karta avsedd för orienterare, där alla hus, brädgårdar och dylikt inte finns med.
Målet bör väl vara att rita en så komplett och verklighetstrogen orienteringskarta som möjligt. Om det påståendet accepteras av dig, Kersti, finns det enligt mig i högsta grad anledning att fråga sig varför José Silva utelämnat gammavågor från sin ”karta”/modell över hjärnvågsaktiviteter i hjärnan. Eller/Alternativt fråga sig varför du själv inte med en mening kommenterar denna ”brist” i José Silvas hjärnfunktionsmodell.
Det är mot den bakgrunden min kommentar här ovanför ska ses och förstås.
Nu vågar/vill jag inte skriva mer härom, ty då blir kanske kommentaren raderad och jag avstängd.
bbnewsab,
personligen ogillar jag nicknames och anonyma kommentarer i detta fall tycks helt irrelevant. Jag har också valt att på mina bloggar vara mycket restriktiv till att publicera sådana kommentarer. Jag tycker att ditt inlägg är intressant och utbildande och vår förening ägnar sig åt just det. Kunskapsbildande. Kersti har klargjort att detta inte är hennes huvudområde. Men hon har funnit Silvametoden intressant och vill uppmärksamma oss på den. Det som gör mig glad med din kommentar är att den inspirerar mig till att återvända till min forskning och mina studier på området. Just detta var en del då jag tog min fil kand i psykologi 1998. Jag har ju haft NDU så det har intresserat mig men ändå inte fått mig att fortsätta fördjupa mig i hjärnvågor då jag kom fram till att dessa förmodligen inte har ett dyft med den sortens medvetande att göra som uppstår vid NDU https://medvetandetsuppkomst.wordpress.com/2013/08/13/rattstudier-handlar-inte-om-ndu/ Dock är de av intresse för andra sammanhang och diskussioner. Så fortsätt kommentera eller kom med en egen artikel./Tyvärr finns just nu inte mycket tid för mig att delta i detta då jag har fullt upp med flera filmer och annat. Ska ändå söka finna tid för det. /B
Hittade denna länk This Is How Brain Waves Contribute to the State of Mind : https://www.mindvalleyacademy.com/blog/mind/brain-waves Här står om Gamma:
5. Gamma (above 40Hz) – The Insight Wave
This range is the most recently discovered and is the fastest frequency at above 40Hz. While little is known about this state of mind, initial research shows Gamma waves are associated with bursts of insight and high-level information processing.
Jag har inte kontrollerat detta eller hunnit fördjupa mig i den forskningen så jag påstår inte att detta är sant eller vederhäftig men det kan vara en intressant ingång./B
bbnewsab, din senaste kommentar publiceras inte då den ger ett uttryck för raljant VoF polemik. Din materialistiska övertygelse och kunskapsbrist får du gärna ge uttryck för på annat håll.
Jag är bortrest till sjuk anhörig och har därför varit frånkopplad från Humanism och Kunskaps artikelskrivande under en tid. Först nu ser jag din kommentar och noterar därvid att dina frågor handlar om sådant som jag kommer att vidröra i två kommande artiklar.
Jag upplever dig som mycket angelägen i dina formuleringar, men du tycks vilja ha snabba svar och förmodligen snabba lösningar och har kanske även en fallenhet för snabba slutsatser. Tålamod och eftertanke är annars ett utmärkande drag inom all seriös akademisk forskning. I mitt stilla sinne är jag därför lite undrande. En möjlighet hade ju varit att vänta in min kommande artikel först eftersom jag redan berättat att jag skulle granska metoden lite närmare. Eller själv tagit dig tid att googla fram när gammavågorna upptäcktes och sedan sätta detta i relation till José Silvas liv. Jag noterar även att du redan tycks ha en bild av mig som forskare och att jag absolut måste vara insatt i gammavågor och att jag kanske t.o.m. medvetet undanhåller fakta.
Eftersom jag anser att all historik är viktig, även då det gäller vetenskapliga teorier och landvinningar, gjorde jag research och började med att skriva om Hans Bergers pionjärarbete http://humanismkunskap.org/2017/11/09/pionjaren-hans-berger-eeg-och-hjarnans-elektriska-aktivitet/ Kan man sin historik så finner man att gammavågor ännu inte var upptäckta eller i alla fall inte var omskrivna då José Silva avslutade sin forskning i början av 1960-talet. Dessutom kan tilläggas att Silva inte själv var akademiker med direkt forskningsanknytning till universitet i syfte att kartlägga hjärnan. Därför utgår jag ifrån att det inte låg i hans intresse att fortsätta forska efter det han komponerat ihop sin Silvametod. Och att metoden fungerade praktiskt hade han kunnat konstatera genom sina mångåriga experiment med försökspersoner. Där låg hans huvudintresse, inte inom själva hjärnforskningen och Silvametoden har ju bevisligen gett praktisk hjälp till många personer.
I SJ:s senaste gratistidning finns en intervju med kosmologen Max Tegmark, som beskriver hur han som 15-åring låg på gräsmattan hemmavid och blickade upp mot den blåa skyn och funderade på livets två största gåtor: kosmos och människans medvetande. Han valde den naturvetenskapliga vägen och blev fysikprofessor och framstående kosmolog, medan medvetandets gåta och för honom den största av de två, ännu ligger där och väntar på att han i framtiden kanske ska kunna hinna ta itu med den.
När jag som femtonårig betraktade den existentiella problematiken valde jag att gå just den andra vägen: att genom egna och framför allt andras upplevelser försöka förstå medvetandets natur och räckvidd. Därvid har jag varit doktorand inom religionshistoria (inuitshamanism som specialitet) och senare forskat inom psykologi, där jag som pionjär kartlagt bl.a. NDU genom intervjuer och 1991 introducerat forskningen på ryska sjukhus och BB-avdelningar. Det är här frågan om humanistisk forskning från min sida, inte naturvetenskaplig. Här föreligger helt olika forskningsdesigner. I vårt samhälle finns en tendens till övertro (vetenskapstro) och att förstora den naturvetenskapliga forskningsmodellens betydelse och att det är den som ska gälla även inom humanistisk forskning, vilket är ett grovt missförstånd.
Jag har personligen ingen utbildning i hjärnforskning annat än som psykolog och sysslar inte med tolkningsmodeller beträffande hjärnan. Jag kartlägger upplevelsernas natur och sätter bl.a. in dem i kulturella och historiska sammanhang samt har haft korttidsterapier med upplevare, som många gånger har svårt att integrera sina djupa upplevelser i vardagen.
På 80-talet då jag arbetade mer teoretiskt med NDU/UKU studerade jag dock psykiatriska differentialdiagnoser till dessa. Forskare jämförde då typiska drag hos schizofrena patienters och NDU-ares upplevelser när det gäller bl.a. realitetsuppfattning. Det är en intressant forskning som visar att det är fråga om helt skilda upplevelseformer och fenomen, men jag har inte tillgång till materialet nu eftersom jag är bortrest. Kan komplettera med detta i en kommentar när jag kommer hem, om du skulle vilja ha informationen.
Jag kommer att ytligt beröra detta med gammavågor i en kommande artikel som ska handla om mätningar av hjärnvågor hos buddhistmunkar under meditation, vilket gjorts under 2000-talet. Djupare än så går jag dock inte eftersom detta inte är mitt område.
Slutligen vill jag gärna återföra ett intryck jag som psykolog fick vid genomläsningen av dina två kommentarer till mig. Kanske kan du en dag förstå och förhoppningsvis ta till dig detta:
Ditt tilltal till mig i inledningsfrasen fick mig spontant och med blixtens hastighet att associera till en bild och uppfattning av mig som en infångad färggrann fjäril, som snabbt ska granskas för att därefter eterdödas och fastnaglas i ditt fjärilsherbarium. Kanske som en trofé? Fundera gärna över vad denna din aggressiva framtoning kan ha sitt upphov i och hur du (kanske omedveten härom?) får personer du riktar dig till att reagera.
Till slut: alla dina länkar är enligt min uppfattning väl värda att studera och begrunda. Det är spännande forskning och spännande slutsatser. Vore jag yngre skulle jag definitivt kunna tänka mig att fördjupa mig i området. Tyvärr har jag statistiskt sett inte så många år kvar och den tiden måste jag lägga på de områden jag redan behärskar för att dela med mig av mina kunskaper samt framför allt hinna skriva böcker om min egen forskning om kvinnors upplevelser i samband med förlossningar.
Var ärlig mot dig själv i ditt sökande, vännen, lyssna in dig själv och tillåt alla fjärilar inklusive dig själv att flyga högt och fritt! Jag vill sluta med att önska dig äkta personlig lycka och glädje i livet!
bbnews du har tillåtits köra ditt arroganta rejs anonymt. Det har varit ett undantag som inte gäller längre. Dina anonyma inlägg går direkt i papperskorgen. Träna på respekt, ödmjukhet och dialog så kan det går bättre.