Här om dagen nominerades 23-åriga Felicia Grimmenhag, paradressyrens stjärnskott, till ridsportvärldens finaste pris EFI Adwards. Felicia är nordisk mästarinna och vann femteplacering vid EM i augusti. Hon är en positiv och viljestark tjej som snabbt återkommit i hästsadeln efter en svår trafikolycka där hon tvingades amputera båda benen.
TEXT: KERSTI WISTRAND
Felicia Grimmenhag är något av en sensation. Positiv, glad och framåt ställer hon ofta upp på intervjuer i radio- och TV-program och tidningar. Hon är omtyckt och sprudlar av livsbejakande energi och glädje, men säger att hon även har sina jobbiga stunder som hon måste ta sig igenom:
– Jag har alltid varit envis och ska alltid göra allting själv. Så har det varit ända sedan jag var liten. När folk säger till mig att jag inte kan göra saker, så gör jag dem!
Trafikolyckan
På årets första sommarlovsdag 13 juni 2011 råkade den då 17-åriga Felicia ut för en svår trafikolycka. Hon kom körande på sin moped på väg till en vän utanför Bålsta. När hon skulle göra en vänstersväng i en T-korsning kom en röd Porsche körande i full fart i 120 kilometer i timmen, fastän det var en 70-väg. Krocken blev oundviklig och katastrofal. Felicia skadades svårt men hade trots allt ”änglavakt” och överlevde. Hon förlorade mycket blod och blev medvetslös. En ambulanshelikopter förde henne till Akademiska sjukhuset i Uppsala. På väg in i sjukhuset fick Felicia hjärtstillestånd. Först efter femton minuter lyckas läkarna få liv i henne igen. Då konstateras stora skador. Felicia berättar:
– Det tar 15 minuter innan de får i gång mitt hjärta och då har jag fått nytt blod i mig. Läkarna konstaterar att jag har många mjukdelsskador. Jag har brutit en arm och en tumme och bäckenet på flera ställen. Lårbenet är också av och båda mina lungor har kollapsat. Mjälten är trasig och jag har småfrakturer och muskelskador på hela kroppen.
Ganska snart står det klart att Felicias ben inte går att rädda och hon blir dubbelamputerad, s.k. lårbensamputerad. Hon opereras och hålls nedsövd i tre dagar. Hon reagerar på läkarnas försök att få kontakt med henne under nedsövningen och läkarna förstår att hennes hjärna är oskadd:
– Jag kunde nicka när de bad mig om det och kunde krama med handen som svar. Så de bestämde sig för att väcka mig.
När Felicia väl vaknat tar det ytterligare några dagar innan hon inser vidden av olyckan och att hon förlorat sina ben. Det är tufft för henne att inse detta och ett sorgearbete tar vid. Först känner hon chock och apati. Sedan frustration, sorg och ilska om vartannat:
– När jag såg mina benstumpar i början tyckte jag bara att de var så fula och äckliga och jag tänkte hur ska någon ens kunna älska någon som ser ut så här. Sen kände jag liksom att ”antingen kan jag tycka synd om mig själv, eller så kan jag leva livet”.
Foto erhållet från Felicia Grimmenhag
Vägen tillbaka efter olyckan
Felicia Grimmenhag är i grunden och sedan barndomen en glad och envis person. Redan på sjukhuset börjar hon skämta mellan varven. Hon får hjälp att snabbt hantera allt som hänt. Felicia börjar planera för framtiden där hon ligger i sjukhussängen:
– Jag tror att om jag har en tydlig målbild så kommer det att vara lättare de dagar det är tufft och det kommer också att vara så att man strävar mycket mer.
Hon bestämmer sig för att sitta i skolbänken igen vid höstterminens start. Och framför allt: hon ska börja rida igen. Hon började rida redan som treåring med lite uppehåll de senaste åren i gymnasiet:
– Jag bestämde mig redan på sjukhuset att jag skulle upp på hästryggen igen, trots att bägge mina ben amputerades efter olyckan!
Vägen tillbaka är emellertid lång och mödosam för Felicia. Läkning och rehabilitering återstår. Men trots värk och vedermödor strävar hon mot sitt mål och redan efter nio veckor sitter hon mot alla odds på hästryggen igen! Eftersom hon är amputerad så måste hon utveckla nya tekniker. Med hjälp av vänner och experter inom ridsporten rider hon idag med två spön istället för skänklar och så sitter hon fastspänd i sadeln.
I efterhand ser Felicia olyckan som en vändpunkt i sitt liv:
– Jag tror att olyckan kan vara en del till varför jag lever livet som jag gör. Jag vet hur livet bara kan tas ifrån en. Jag tror att jag är mer positiv idag än vad jag hade varit om jag inte hade varit med om olyckan. Jag känner bara: ` Hallå, lev! ´ Om folk runt om mig påminner mig om amputationen, känner jag än mer: `Men vet ni vad – då ska jag göra det här bara för att ni säger att jag inte kan.
– Jag tror att jag har blivit en bättre människa efter olyckan. Jag lever nog ett mer innehållsrikt liv nu och har blivit mer empatisk mot andra människor. Min självkänsla har också stärkts och jag tror jag har mer driv och mer ambitioner. Min personlighet har nog blivit så mycket bättre efter olyckan. En del av detta kan jag också tacka min häst för! Att sitta och borsta hästarna och ta hand om dem. Bara att få det lugnet och kunna rida. På hästryggen är jag vem som helst. Min häst idag heter Tarot E och är född 2003. Jag känner enorm tacksamhet till hästen och alla de underbara människor som hjälpt mig!
– Nu ser jag fram emot Paralympics i Japan 2020.
Prestigefyllt pris
EFI är prestigefyllt pris, ridsportens finaste pris, som delades ut första gången 2009. Dess syfte är att uppmärksamma kvinnor, män, unga och organisationer som bidrar med något speciellt för att utveckla och föra ridsporten framåt både bakom kulisserna och inne på arenan. Felicia Grimmenhag är nominerad i kategorin ”Against All Odds”, ett pris som går till en ryttare som lyckats med sina ambitioner trots fysiskt handikapp eller svåra personliga omständigheter.
Begreppet parasport eller paraidrott, tidigare handikappidrott, är samlingsnamnet för sport och idrott för personer med funktionsnedsättning. De tävlande delas in efter kön och grad av funktionsnedsättning. De båda världskrigen med många skadade personer ökade intresset för parasport som rehabilitering. Direkt efter de olympiska spelen och på samma ort som dessa, anordnas de paralympiska spelen.
Pararyttare är ryttare som rider med något sorts handikapp. De delas in i fem olika kategorier beroende på hur handikappet påverkar ryttaren. Felicia Grimmenhag tävlar i kategori 2 och i hennes program ingår skritt, arbetstrav och mellantrav. Bakdelsvändningen är den svåraste rörelsen i hennes program.
Förutom ridningen håller Felicia idag föreläsningar om sina erfarenheter och coachar andra ryttare och ungdomar. Hon är en solstråle och inspiratör inte endast för dem utan för oss alla andra personer i alla åldrar. Tack Felicia och all lycka i framtiden!
Här kan du se en intervju med Felicia: LÄNK
Kersti Wistrand
