Jan Johansen med band fick restaurang Fåfängans partytält att gunga och publiken att dansa i sista natten med gänget.
TEXT: BÖRJE PERATT
Återpublicerad från Blogg Media och Kultur
Kvällens gäster Nordman och Ubbe ökade trycket både på scenen och i tältet. Jo det såg lite trångt ut.
Jan Johansen älskad av sin publik som då tillfälle gavs sjöng med och gjorde det överraskande bra. Jans karaktäristiska och tonsäkra röst ger en mycket speciell stämning åt texterna. Och med back upp av suveränt skickliga musiker blir det fenomenalt. Jo denna kväll lyfte han i alla fall mitt tak. Ska jag välja ut några höjdpunkter så blir det ”Till sista andetaget” en mäktig ballad som med de känsliga ”blå” tonerna från basisten Jarmo gav mig gåshud och en tår i ögat. Springstens ”Born to Run”, bättre än originalet, fick mig att känna mig ung igen. Och det var länge sedan.
Artisten Jan Johansen visade också prov på det personliga talets och mellantexterna gåva som gav extra krydda till hans relation till sångerna. Han kom trea på Melodifestivalen i Dublin 1995 med ”Se på mig” och berättade de märkliga omständigheterna kring hur låten kom till, hur han fick den, hur han sedan vann svenska melodifestivalen och hur hans närmaste familj fick uppleva festen i Dublin med sin pappa som hurrade för det vinnande norska bidraget.
Jo det blev en kväll att minnas.
Tack Jan, ditt band och dina gäster
Ritva & Börje Peratt
Här hittar du Jan Johansen på Spotify
