Horungen – en dokumentärfilm om Fattigsverige

Det tidiga 1900-talets fattigdom och utanförskap i Sverige berättar Knutte Wester om genom sin farmor Hervors barndomsupplevelser av att vara född utanför äktenskapet.

TEXT RAPHAEL MABO

Jag lyssnar till berättarens röst medan akvarellmålningarna växlar framför mig och de vävs in bland gamla repiga sv/v filmbitar från 1900-talets början. På ljudbandet hörs knarret från en dörr som stänger sig. Orden är så levande, så starka och samtidigt är det minimalistiskt där akvarellernas gråskala och tydliga ansikten etsar sig in i sinnet. Det är inget berättande med många detaljer, för det behövs inte här. Det sägs precis det som behövs tillsammans med bilderna och effektljuden för att verkligen förmedla varje scen. Och jag känner, jag fascineras och berörs och är fasthållen av berättelsen. Tragik varvas med glädje och kärlek, och tragedi igen. Knutte Wester har valt en poetisk och effektiv berättarteknik med pauser där betraktaren får utrymme att sjunka in i känslorna.

En skammens tid med förtryck

Det här var en tid då utomäktenskapliga barn var skamligt, kvinnor som hade sex utan att vara gifta kallades för ”horor” och deras barn följaktligen ”horungar”. Hervor var ett sådant barn. Pappan hade stuckit och lämnat hon och modern kvar. Hervor blev utackorderad till en familj, men de brydde sig inte om henne utan ville bara ha pengarna från modern. Detta var ett besvärligt liv. Hervor flyttades mellan olika familjer och barnhem medan modern kämpade på för att hitta försörjning hos rikas hushåll. De var fattiga, men de hade sin stolthet och bar huvudet högt ”som en dovhjort” genom dåtidens starka sociala förtryck.

När Hervor blev vuxen ägnade hon sig åt att kämpa för kvinnors rättigheter och emot orättvisor i samhället. Det är tack vare flera eldsjälar som hon som Sverige har utvecklats framåt och lämnat de fruktansvärda förhållandena som var hennes barndoms vardag. Men, kampen är inte över än – den fortsätter för utsatta människor och för rättvisa. Mot slutet av filmen väver Knutte in nuet och om sin kontakt med utsatta barn idag.

Väcker medkänsla och förståelse
Jag tycker att filmen är både ett viktigt tidsdokument om en förfluten tid och en påminnelse om att vi fortfarande behöver bry oss om och agera för utsatta i vårt samhälle. Genom att ta del andra människors livsberättelser så väcks vår empati för varandra, genom minnet av utsatthet och socialt utanförskap i vårt eget land kan vi förstå utsatthet och utanförskap hos människor som kommer till Sverige från andra länder.
Knutte Wester ägnar sitt konstnärskap åt att berätta om orättvisor, maktmissbruk och missförhållanden. Han gör det genom dokumentärfilmer och genom utställningar med teckningar, målningar och skulpturer. Det är människors berättelser som inspirerar honom, det är verkliga berättelser han vill förmedla. Förutom dokumentärfilmen så har detta projekt utmynnat i en utställning på Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn (11 februari – 23 april 2017) där akvarellerna har varit utställda.

Filmen hade SVT-premiär den 13 april och finns att se på SVT Play tom oktober 2017.

Jag rekommenderar den varmt!

Raphael Mabo

Fakta om filmen
Namn: Horungen
Längd: 57 minuter
Akvareller, regissör och manusförfattare: Knutte Wester. Hemsida
Producent: Therese Högberg
Produktion: Bautafilm AB i samarbete med Sveriges Television och Pomor Film AS, med stöd av Svenska Filminstitutet, Nordnorsk Filmsenter, Konstnärsnämnden och Film i Västerbotten.
SFI Filmdatabas LÄNK
IMDb