Ian Stevenson – pionjär inom reinkarnationsforskningen

Professorn MD Ian Stevenson (1918 – 2007) har kommit i kontakt med cirka 4 000 påstådda inkarnationsfall och har av kollegor beskrivits som en metodisk och noggrann pionjär inom reinkarnationsforskningen. Om honom har sagts att han antingen har gjort ett kolossalt misstag eller också kommer han så småningom att bli känd som 1900-talets Galilei.

TEXT: KERSTI WISTRAND

MD Ian Stevenson (1918 -2007) var canadafödd, men verksam som professor i psykiatri vid University of Virginia Medical School, USA. Som psykiater händer det att man kommer i kontakt med patienter med påstådda tidigare-liv-minnen. Ian Stevensons intresse för reinkarnationsminnen vaknade och 1960 publicerade han artikeln ”The Evidence för Survival from Claimed Memories of former Incarnations”, publicerad i Journal of American Society for Psychical Research, nr 2, 1960. LÄNK PDF-fil. I denna publikation går han igenom historiken i västerlandet samt ett flertal kända reinkarnationsfall över hela världen, där ibland Shanti Devi på sidan 66. Artikeln var skriven till en essätävling för att hedra religionspsykologen William James och Ian Stevenson vann tävlingen.

Här i Sverige var med.dr. Nils-Olof Jacobson tidigt ute. I en bokhandel i London fick han i 25-årsåldern tag på Stevensons artikel. Han studerade till läkare och kontaktade Ian Stevenson. Nils-Olof hade redan då erfarenhet av att patienter under hypnos berättat om påstådda tidigare liv. (Jag återkommer till detta i en senare artikel.) Efter en långvarig brevväxling tillbringade Nils-Olof sommaren 1967 som ”medical extern” hos Ian Stevenson. Detta ledde i sin tur bl.a. till Nils-Olof Jacobsons internationella bästsäljare ”Liv efter döden?” (Zimmermans förlag, 1971)

Som en följd av artikeln till essätävlingen uppmanades Stevenson att resa till Indien för att studera möjliga fall av reinkarnationsminnen. Han gjorde så och blev överraskad av att finna ännu fler fall i Indien och Sri Lanka. Därmed var hans intresse väckt och så småningom blev detta arbete den dominerande delen av hans livsgärning.

Väl hemkommen från Indien fick Ian Stevenson en stor donation av Chester Carlson, uppfinnaren av Xeros kopieringsmaskiner, vilket gjorde det möjligt att grunda ”Division of Personality Studies” vid universitet. Där kunde han sedan tillsammans med en handfull medarbetare ägna sig på heltid åt sin forskning i parapsykologi. I sann vetenskaplig anda undersökte han sådant som akademiska forskare sällan bryr sig om: påstådda paranormala fenomen och fall som tyder på reinkarnation, ämnen som är ointressanta för och t.o.m. motarbetas i dagens akademiska värld med dess materialistiska, mekaniska världsbild.

Stevenson byggde upp ett kontaktnät med forskare över hela världen och fick på så vis information om olika fall. I Stevensons metod ingick att samla uttalanden från så många vittnen som möjligt, ibland upp till 25 personer och ibland flera intervjuer med samma person flera år senare. Allt bandades. Dagböcker, brev, födelse- och dödsattester, läkarjournaler, obduktionsprotokoll och tidningsartiklar studerades. Han talade själv flera språk flyttande och använde i övrigt tolk. Psykiatriprofessorn Herbert S.Ripely sade om honom:

– Jag har mycket höga tankar om Stevenson. Jag betraktar honom som grundlig och ärlig. Vi är lyckligt lottade, menar jag, när en person med hans förmåga och integritet undersöker detta kontroversiella område.

Speciellt koncentrerade sig Ian Stevenson på forskningen kring barn som spontant berättade om minnen tydande på tidigare liv. Särskilt intressant blev det för honom när han upptäckte att många barn, som mindes sina tidigare liv, nyligen påstod sig ha dött en våldsam död och dessutom uppvisade födelsemärken eller medfödda defekter på exakt samma ställen där de i sitt påstådda tidigare liv blivit dödligt skadade.

Vid sin död 2007 hade Stevenson kommit i kontakt med omkring 4 000 påstådda reinkarnationsfall. Han ledde sin forskningsinstitution fram till 2002 då han avgick för att på heltid skriva böcker. Institutionen bytte då namn till ”Division of Perceptual studies”.

Stevenson var ingen dussinprofessor utan vågade utmana etablissemanget och vågade utmana områden som i vårt samhälle omges av en air av vidskepelse och godtrogenhet. I mer än fyrtio års tid reste han runt i världen och studerade noggrant barn som i tidig ålder hade börjat berätta om minnen från tidigare liv de levt som en annan person i en annan familj. Indien och Sri Lanka var de viktigaste länderna med flest fall, kanske för att föräldrarna lyssnade bättre då ju hinduismen omfattar reinkarnationstanken. Han fann dock fall över hela världen och intervjuade speciellt barn i Libanon, Alaska och Brasilien.

Några av Ian Stevensons böcker

Stevenson första bok ”Twenty Cases Suggestive of Reincarnation” (1966) står faktiskt i min egen bokhylla. Den följdes av fyra böcker och publikationer av artiklar i Journal of Scientific Exploration samt några artiklar antagna i akademiska medicinska tidskrifter. Stevenson hade dock inga stora förhoppningar att hans arbete skulle accepteras av ”the mainstream science” under hans livstid. Han sa själv: ”There is a saying, `Science only changes one funeral at a time.´ ”

1974 kom ”Xenoglossy – A review and report of a case” ut. Här finns ett fall med svensk anknytning: en amerikansk kvinna gift med en amerikansk läkare som utövar hypnos på henne. Plötsligt i inspelningen övergår hon att tala ett främmande språk som visar sig vara svenska med vissa norska inslag. Man kunde inte finna att hon i sitt vanliga liv hade haft någon som helst anknytning till detta språk. Boken utreder fallet högst noggrant på 264 sidor.

1997 kom ”Reincarnation and biology. A contribution to the etiology of birthmarks and birth defects” ut i två delar med över 2000 sidor.

2005 utgavs ”A world in a grain of Sand” av I Stevenson – M R Barrington – Z Weaver. Denna bok handlar om den polska mediala begåvningen Stefan Ossowiecki.

Slutligen kan anföras att Ian Stevenson i sin forskning var saklig och objektiv och inte ville uttala sig om sin egen åsikt och tro på fenomenen. Han gjorde alltid upp en lång lista med alternativa ”normala” förklaringar till fallen och betade av dessa. Många gånger underkändes alla hypoteser utom reinkarnationshypotesen, som var den enda tänkbara möjligheten. Speciellt gällde det barn med födelsemärken och tidiga minnen vilka kunde verifieras. I följande artikel kommer jag att presentera denna forskning.

Kersti Wistrand

Källa:
Jacobson, Nils-Olof Jacobsons artikel ”Ian Stevensson 1918 – 2007” sidan 13- 14 i  http://parapsykologi.se/wp-content/uploads/2017/01/Nr-36-SPF-2007 -Apr-1.pdf